Reducera viltolyckor

Trots Sveriges höga svansföring gällande natur- och miljövård har viltåtgärder under lång tid varit underfinansierade och missriktade inom den svenska väginfrastrukturen. De viltolycksförebyggande åtgärderna i infrastrukturen har sedan 70-talet varit alldeles för ensidigt fokuserat på viltstängsel. Denna historiska underhållsskuld måste nu tas igen.

Öka säkerheten med alternativ till stängsel

För att bli riktigt effektiv måste stängsel-infrastrukturen innefatta även kompletterande åtgärder som tillsammans skapar en grön infrastruktur som möjliggör för människan att leva sida vid sida med djuren.

Det måste satsas mer pengar på att öka antalet säkra djurpassager, såsom faunabroar och -portar. De vilda djuren behöver kunna röra sig över stora områden utan att vistas på medel- och högtrafikerade vägar.

Utan säkra viltpassager riskeras att viltolyckorna bara flyttas till vägar utan stängsel eller till öppningar i stängslet såsom infarter, öppna grindar eller trasiga partier.

Otillräcklig finansiering idag

Prioriterat är att bygga fauna­broar, portar och viltvarningssystem på de 8 procent av vägnätet som är mest högtrafikerade, vilket skulle minska viltolyckorna med 90 procent på dessa vägsträckor och halvera det totala antalet viltolyckor.

Men i Nationell plan för transportinfrastrukturen 2022–2033 får myndigheten bara finansiering för 13 procent av åtgärderna. Detta är otillräckligt och innebär att ingen olycksminskning är att vänta.

Det måste byggas mer viltstängsel, särskilt på högtrafikerade vägavsnitt där de gör stor nytta. Stängselnätet behöver underhållas och repareras i högre utsträckning.

Anpassa viltstängsel för fler djur

Modernare viltstängsel behövs som kan hantera fler viltarter, då exempelvis vildsvin kan böka sig under många befintliga stängsel. Stängslen behöver även kombineras med andra åtgärder såsom färister, uthopp och saltstenar.

Mittseparerad väg i kombination med viltstängsel ökar trafiksäkerheten. Viltstängsel är dock ingen heltäckande lösning eftersom djuren fortsatt har behov av att ta sig över vägarna. Byggandet av enbart stängsel riskerar att flytta olyckorna till andra ställen snarare än att reducera dem.

Utfodring av vilda djur sker på olika sätt och av olika anledningar. Det kan handla om skydd av stammar som är särskilt skyddsvärda och som behöver stärkas. Detta bör fortsatt vara ett naturligt inslag i viltvården, precis som åtling i jaktsyfte på säkert avstånd från väg.

Däremot kan systematisk utfodring, för att gynna tillväxt av redan etablerade stammar, vara behäftat med stora problem. Stödutfodring av vildsvin och hjort är en delförklaring till att olyckorna med dessa djur flerdubblats under 2000-talet.

Utfodra vilt – men på rätt sätt

Omfattande utfodring gör att viltpopulationer kan hållas på en mycket högre nivå än vad markerna och den naturliga tillgången på föda annars skulle medge. Vilt hålls på sina håll semi-domesticerade i stora frilevande stammar på vissa geografiska områden för att skapa goda jaktupplevelser, som del av näringsverksamhet. Stammarna hålls avsiktligen stora och livskraftiga samt geografiskt samlade genom planerad avskjutning och kontinuerlig utfodring året om.

Nuvarande regelverk, som tillåter omfattande systematisk utfodring, skapar en skev fördelning av nytta och skada där enskilda markägare kan göra stora vinster på jaktturism samtidigt som det uppstår stora negativa följdeffekter, där trafikanter samt kringliggande skogs- och jordbrukare får ta smällarna i form av ökad mängd viltolyckor och viltskador.

Utfodring i stödjande syfte bör kraftigt begränsas, särskilt under vegetationsperioden, alternativt förbjudas helt. Läs mer i Viltskadekommissionens rapport

Antal viltolyckor beror på trafikmängd och hastighet, men också viltstammarnas storlek. En tydlig orsak till 2000-talets ökande antal viltolyckor är de växande viltstammarna. Det stigande antalet trafikolyckor med vilt överstiger med god marginal trafikökningen. Exempelvis har antalet kronhjortar, dovhjortar och vildsvin ökat kraftigt. Rådjursolyckorna har sedan 2016 legat över 44 000 per år med en dyster rekordnotering 2021: 50 373 olyckor på ett år.

Klövviltstammarna ska vara livskraftiga, men kan inte tillåtas växa sig för stora på bekostnad av trafiksäkerheten. Det är oerhört svårt att bygga bort viltolyckor. Däremot ger forskningen om trafiksäkerhet tydligt stöd för att beståndsreduktion genom jakt minskar antalet olyckor. Därför måste klövviltstammarnas storlek begränsas genom ökad avskjutning.

Vildsvinsstammen, och regionalt även dovhjorts- och rådjursstammarna, behöver krympas rejält och det behövs ett tydligt mål kring dessa stammars storlek.

Lokalt och regionalt höga nivåer av viltolyckor kan motverkas genom anpassade lokala åtgärder. Den så kallade Falumetoden, med riktad tätortsnära jakt på rådjur, har visat sig vara framgångsrik för att minska olyckorna. Den generella skyddsjakten på hjort i Södermanland under 2021 är en annan insats som tillkommit som följd av regional situation.

Lokala och regionala myndigheter bör åläggas att i högre utsträckning arbeta med riktad jakt för att minska viltolyckorna.

Markanvändningen i direkt anslutning till högtrafikerade vägar bör påverkas i syfte att minska viltolyckorna. Smakliga arter och träd med massproduktion av fröer eller nötter bör i mindre utsträckning planteras i vägområdet. Offentliga aktörer bör åläggas att ta hänsyn till viltolycksrisk vid markanvändning i närheten av väg.

Sprid kunskap om grödor

Rådgivning och information kring hur val av grödor påverkar trafiksäkerheten bör bättre tillgängliggöras privata markägare. Detta i syfte att åstadkomma förändrade odlingsmönster i riktning mot grödor som är mindre attraktiva som föda för viltet i anslutning till olycksdrabbade vägar.

En hög andel höstodlade grödor riskerar medföra fler viltolyckor, då exempelvis höstraps intill vägar lockar till sig vilt.

Vildsvinsstammen tilläts länge växa närmast ohämmat. I början av 1990-talet fanns cirka 500 vildsvin i Sverige. Sedan dess har antalet vildsvin ökat explosionsartat; 2021 uppskattas det finnas 300 000 i landet, enligt forskare på SLU. Detta har fått konsekvenser för trafiksäkerheten.

När Nationella Viltolycksrådet först började mäta antalet viltolyckor 2003–2005 skedde i genomsnitt 800 vildsvinsolyckor årligen. På mindre än två decennier har dessa siffror ökat med över 800 procent. Under 2019–2021 skedde i genomsnitt 6 757 vildsvinsolyckor per år i vägtrafiken.

Stor risk för personskador vid kollision

Vildsvin är tunga och kompakta djur, varför kollisionerna riskerar att medföra allvarliga personskador. Vildsvinens tyngdpunkt ligger i höjd med bilens front, vilket ofta orsakar omfattande fordonsskador som i sin tur kan medföra att det manöverodugliga fordonet riskerar att frontalkollidera med mötande trafik.

Uppmuntra vildsvinsjakt med incitament

Antalet vildsvin bör därför kraftigt begränsas ned till en kontrollerbar population. Politikerna behöver besluta om ett mål för stammens storlek där målet om en livskraftig stam balanseras mot viltolyckor och viltskador. Eftersom vildsvinen är svårjagade bör incitamenten till jakt stärkas genom exempelvis införande av skottpeng.

Det behövs ett tydligare trafikperspektiv i viltförvaltningen. Trafikantintressenter bör få representation i viltförvaltningsdelegationerna där i dag intressenter från jordbruk, miljö, friluftsliv, turism och skogsnäring har representation.

I särskilt viltolycksdrabbade områden bör beskattningen av viltpopulationerna vara särskilt prioriterad.