Debattartikel: ”Minska viltstammarna för trafikens skull”

Viltolyckorna kan inte tillåtas skjuta i höjden år efter år. Nu behövs bland annat en ökad avskjutning, skriver Caroline Drabe, Riksförbundet M Sverige.

Förra året inrapporterades det högsta antalet viltolyckor någonsin i Sverige: hela 65 400. Det innebär att det skedde en viltolycka var åttonde minut eller ungefär 180 per dag. På bara tio år har viltolyckorna ökat med 40 procent.

Viltolyckor, i synnerhet med större djur, innebär i många fall ett trauma för de inblandade och leder i värsta fall till allvarliga skador eller död. Viltolyckorna kostar samhället över 5,5 miljarder kronor per år. Dessutom är det oetiskt att tusentals djur årligen körs ihjäl på vägarna.

Antalet olyckor påverkas av ökad trafik­mängd, bristande vägunderhåll och förarnas hastigheter. Men de senaste årens kraftiga ökning av viltolyckor beror till största del på växande djurstammar. De allt större stammarna av klövvilt skapar problem även på andra sätt. Enligt Viltskade­kommissionen uppgår de totala viltskadorna i lantbruk, skog och trafik till åtminstone 17 miljarder kronor årligen.

På mindre än två decennier har antalet vildsvinsolyckor nästa tiodubblats

De flesta viltolyckor sker med rådjur, medan de farligaste sker med älg. På senare år har dock såväl stammar som olyckor ökat kraftigt även för vildsvin, dov- och kronhjort. När Nationella viltolycks­rådet först började mäta antalet viltolyckor 2003–2005 skedde i genomsnitt 800 vildsvins­kollisioner årligen. På mindre än två decennier har denna siffra nästa tiodubblats: under 2019–2021 skedde i genomsnitt 6 767 vildsvins­olyckor per år i vägtrafiken. Under samma period har mängden inrapporterade hjort­olyckor ökat med över 700 procent till att närma sig 4 000 årligen.

Nu måste utvecklingen brytas. Viltolyckorna kan inte tillåtas skjuta i höjden år efter år. Annars riskerar vi en ökning av viltrelaterade olyckor med döda och allvarligt skadade trots de allt säkrare bilarna. Därför kräver vi följande:

1. Minska viltstammarna genom ökad avskjutning. Det behövs ett tydligare trafik­perspektiv i viltvården. Klövvilt­stammarna ska vara livskraftiga, men kan inte tillåtas växa sig för stora på bekostnad av trafik­säkerheten. Det är oerhört svårt att bygga bort viltolyckor. Därför måste stammarnas storlek begränsas.
2. Förbjud utfodring av klövvilt i stödjande syfte. Omfattande utfodring gör att viltpopulationer kan hållas på en mycket högre nivå än vad markerna och den naturliga tillgången på föda annars skulle medge.
3. Säkra upp infrastrukturen. Det behöver byggas mer viltstängsel, särskilt på högtrafikerade vägavsnitt där de gör stor nytta. Viltstängsel är dock ingen heltäckande lösning eftersom 20–30 procent av viltet ändå läcker igenom. Dessutom skapar stängslen barriärer i landskapet som hindrar djurens naturliga rörelser.
4. Främja säkra djurpassager. Det måste satsas mer pengar på att öka antalet säkra djurpassager. De vilda djuren behöver kunna röra sig över stora områden för att kunna leva. Ny teknik för aktiv viltvarning måste användas i högre grad. Vägarnas sido­områden behöver röjas minst tio meter rakt ut från vägbanan, så att trafikanter kan upptäcka vilt utmed vägarna.

Caroline Drabe
vd Riksförbundet M Sverige