Viltolyckorna i trafiken ökar, spannmål betas bort och ungskog förstörs. Nu måste viltstammen minskas, menar Viltskadekommissionen där M Sverige ingår.
Viltstammarna måste minska. Det var utredaren Elisabeth Nilssons huvudbudskap när Viltskadekommissionen presenterade sitt resultat på ett seminarium i Stockholm.
M Sverige var en av initiativtagarna till kommissionen tillsammans med bland annat Lantbrukarnas Riksförbund LRF och skogsägarföreningen Södra. I utredningen presenteras en bred analys av de viltrelaterade skadorna.
– Viltskadorna yttrar sig på olika sätt. 65 000 viltolyckor på vägarna under ett år medför ekonomiska skador, trauman och även dödsolyckor. 165 000 ton spannmål betas årligen bort från åkrar, ett stort matsvinn. 11–15 % av tallstammarna i ungskog skadas årligen av vilt, säger Elisabeth Nilsson.
De ökade viltskadorna beror på kraftigt växande klövviltstammar, exempelvis vildsvin och hjort. Detta menar Elisabeth Nilsson beror på skeva prioriteringar i viltvården.
– Trafiksäkerhet, livsmedelsförsörjning, skogstillväxt och biologisk mångfald måste gå före stora viltstammar. Vi föreslår ökad avskjutning, förbud mot utfodring i stödjande syfte och att klassificera vildsvin som en skadegörande art.
Med på seminariet var även Hans Sävenhed, ordförande för M Sverige Klubb Östergötland, som vigt sitt yrkesliv på Statens väg- och transportforskningsinstitut VTI och Vägverket åt att förebygga olyckor i trafiken.
– Trots kraftfulla och varierande motåtgärder genom åren har viltolyckorna ökat. Det är oerhört svårt att bygga bort viltolyckorna. Viltstängsel är bra, men ingen komplett åtgärd. Dels begränsas djurens naturliga rörlighet, dels läcker 20–40 % igenom ändå. I slutändan är mängden djur, mängden bilar och hastigheterna de avgörande.
Faktaruta
Viltskadekommissionen har initierats av Riksförbundet M Sverige, LRF, Sveriges Jordbruksarrendatorer, Mellanskog, Södra och Norra skog. Arbetet har letts av Elisabeth Nilsson, tidigare landshövding i Östergötland och regeringens tidigare utredare om gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker. Utredningssekreterare var Elisabeth Ahlinder, docent i civilrätt.