M Sverige: Finansiera infrastruktur och underhåll

M Sverige Om Trafiksakerhet Infrastruktur Banner

Under lång tid har vägunderhållet kraftigt underfinansierats till den grad att Trafikverket varnar för att de inte klarar av att underhålla vägnätet. M Sverige kräver kraftiga och snabba åtgärder.

M Sverige föreslår:

Öka anslaget till vägunderhållet så att underhållsskulden kan betas av till slutet av nuvarande planperiod 2033.
Höj infrastrukturinvesteringarnas andel av BNP. Över 60 procent av det svenska vägnätet är byggt före 1970 och många vägar har överskridit sin tekniska livslängd. Ökade anslag till infrastruktur krävs för att vidmakthålla och utveckla vägnätet.
Öka väginfrastrukturens andel av finansieringen i nationell plan. Fördelningen av medel bör bättre avspegla trafikslagens användande och i högre grad utgå från samhällsekonomisk effektivitet. Prioritetsordningen gällande infrastrukturinvesteringar bör i ökad omfattning styras av storleken på samhällsnyttan.
Nyinvestera i och bygg ut motorvägarna. På sikt bör Europavägarna genomgående breddas till att vara minst 2+2-vägar för att säkerställa god nivå av framkomlighet och trafiksäkerhet.
Öka takten i mittsepareringen av det svenska vägnätet i stället för att sänka hastighetsgränserna.
Utred alternativ till statlig finansiering som komplement för att säkerställa finansiering av framtida större infrastrukturinvesteringar.
Minska den regionala skillnaden i vägkvalitet. Anslagen till länsplanerna i Nationell plan för transportinfrastruktur måste öka.
Genomför ett försöksprogram med offentligprivat samverkan (OPS) inom transportinfrastrukturför för att säkerställa finansiering av framtida större infrastrukturinvesteringar.
Bygg bort de farliga vägavsnitten. Fortfarande finns alldeles för många feldoserade kurvor, obevakade järnvägsövergångar och farliga föremål i vägarnas sidoområden.
Inför ett riktat stöd till kommuner för upprustning av vägar. Med ekonomiskt pressade kommuner riskerar vägkvaliteten minska och regionala skillnader i standard öka på det kommunala vägnätet.
Öka bidragen till de enskilda vägarna.
Mer resurser till vinterväghållning.
Tilldela myndigheten Trafikanalys uppgiften att systematiskt och löpande granska Trafikverkets genomförande av planering, byggande och drift samt Transportstyrelsens regelhantering.

Trots att över 80 procent av Sveriges persontransportarbete och över hälften av godstransportarbetet sker på väg är vägnätets andel i den nationella infrastrukturplanen bara 30 procent. Vägarnas andel av nyinvesteringar är endast 15 procent. Trots att investeringar i vägnätet ger mest samhällsnytta per satsad krona har en stor underhållsskuld tillåtits byggas upp.

Att vägunderhållet underfinansierats får stora konsekvenser

Den svenska väginfrastrukturen har vanförvaltats under lång tid. Trots sedan länge kända behov har vägunderhållet bortprioriterats till den grad att det nu finns en underhållsskuld till vägtrafiken på 25 miljarder kronor. Att vägunderhållet underfinansierats får stora konsekvenser. Trafikverket har slagit larm om att de inte klarar av att upprätthålla vägnätets nuvarande tillstånd och att nedbrytningshastigheten av vägnätet går allt snabbare.

Var åttonde svensk väg är i mycket dåligt skick

Var åttonde svensk väg är i mycket dåligt skick. De många bristerna i vägnätet tvingar Trafikverket till en ökad andel akuta åtgärder i form av lappning och lagning. När nödvändiga åtgärder inte kan utföras förebyggande, i rätt omfattning eller till önskad standard kan inte vägsystemet vidmakthållas kostnadseffektivt. Detta gör i sin tur att vägnätets tillstånd stadigt försämras och att investeringsbehoven ökar ytterligare.

Ett eftersatt underhåll innebär kapitalförstöring eftersom det över tid är billigare att underhålla än att akutlaga vägskador. Förutom slöseri med skattepengar innebär det eftersatta underhållet samhällsekonomiska kostnader för både privatbilister och näringslivet. Det handlar om kostnader för ökat slitage på fordon men även skyltade och naturliga hastighetsnedsättningar, där folk tvingas köra under skyltad hastighet till följd av undermåliga vägar.

Samhällsnytta per krona. Källa: Timbro med underlag från Trafikverket

Dåliga vägar drabbar alla trafikanter

Det eftersatta underhållet är skadligt för hela transportinfrastrukturen, hämmar den ekonomiska utvecklingen och gör vardagen svårare för svenska bilister. Redan under den nationella infrastrukturplanens nuvarande planperiod 2022–2033 räknar Trafikverket med att funktionaliteten försämras på tre av sex vägtyper, vars vägar utgör 71,3 procent av det statliga vägnätet. Med nuvarande anslagsnivåer beräknas underhållsskulden för vägnätet ha mer än tredubblats till 76,5 miljarder kronor år 2033.

Ojämna och guppiga vägar är ett hot mot trafiksäkerheten och medför sämre kontakt mellan väg och däck. Ojämna vägar kan även medföra ökad dåsighet, nedsatt förmåga att hantera fordonet och att föraren blir mindre observant på andra trafikanter eftersom koncentrationen måste riktas mot vägen.

Hastighetsgränserna har sänkts på 120 mil statlig väg

Försenade eller skrinlagda väginvesteringar medför också andra konsekvenser, såsom längre restider. Hastighetsgränserna har sänkts på 120 mil statlig väg sedan 2019 eftersom säkerheten inte kunnat tryggas. Fram till år 2025 planerar Trafikverket att skylta om cirka 425 mil statlig väg i Sverige till en lägre hastighetsgräns.

Vägnätet är en viktig del av vårt samhälle

Fungerande och säkra vägar behövs för att hela landet ska leva. Vägtrafiken står för över 80 procent av alla persontransporter och en majoritet av allt godstransportarbete. Ett eftersatt vägunderhåll försvårar vardagen och äventyrar trafiksäkerheten för alla människor som behöver bilen för att ta sig till arbetet, läkaren och affären.

Alla trafikanter förtjänar en säker mobilitet

Under överskådlig tid kommer vägnätet att vara det svenska samhällets blodomlopp och alla trafikanter förtjänar en säker mobilitet. Det negligerande förhållningssättet till väginfrastrukturen blir alltmer obsolet när bilflottan går mot fossilfrihet. När vägarna blir sämre och hastigheterna sänks minskar framkomligheten, arbetspendlingen försvåras och det blir svårare att bo och verka i stora delar av landet.

Anslaget till vägunderhållet bör ökas snarast så att det eftersatta underhållet kan åtgärdas till slutet av nuvarande planperiod.

I åratal har svenska regeringar trotsat Trafikverkets och andra experters rekommendationer gällande infrastrukturinvesteringar. Politikerna har bortprioriterat samhällsekonomiskt lönsamma väginvesteringar som ökar trafiksäkerheten och tillgängligheten för att i stället satsa på dyra snabbtåg och andra mindre lönsamma projekt.

Majoriteten av alla transporter sker på väg

Fler än åtta av tio persontransporter och hälften av godstransporterna går på väg, enligt Trafikanalys. Ändå föreslås 85 procent av nyinvesteringarna i senaste nationella infrastrukturplanen att gå till järnvägen. Denna politiska riktning har motiverats med klimatskäl trots att ökad investering i spårtrafik, höjda drivmedelsskatter och andra styrmedel visat sig ha mycket liten effekt i form av minskat bilresande.

Detta beror på att de flesta svenskar är beroende av bilen för en fungerande vardag. Majoriteten av alla bilresor som görs i Sverige sker inte på sträckor och tider där tågresande kan konkurrera.

När Trafikverket väger samman bygg- och underhållskostnader, restidsvinster, klimat- och miljöeffekter och olyckskostnader kan de uppvisa samhällsnyttan för olika infrastruktursatsningar. I dessa beräkningar framkommer att underhåll av vägar följt av nyinvesteringar i vägar är de satsningar som ger störst nytta per krona. Den allt snabbare omställningen av fordonsflottan kommer att förstärka denna effekt.

I den senaste nationella infrastrukturplanen listade Trafikverket 27 infrastrukturprojekt som de skulle genomfört om de fått större resurser till sitt förfogande. Samtliga dessa var väginvesteringar med hög samhällsekonomisk lönsamhet, men som på grund av politiska direktiv inte blir av.

Fördela anslag efter användning

Alla transport- och trafikslag behövs i Sverige och är viktiga komponenter i den samlade transportinfrastrukturen. I verkligheten står inte trafikslagen emot varandra eftersom vi tar bilen till tåget och bussen till flyget. Däremot bör fördelningen av medel bättre avspegla trafikslagens användande och i högre grad utgå från samhällsekonomisk effektivitet. Därför bör väginfrastrukturens andel av finansieringen i nationell plan öka.

Åtta av tio transporter sker på vägnätet. Trots det har vägarna länge fått stå tillbaka till förmån för andra infrastruktursatsningar. Det är hög tid för nysatsningar på svenska motorvägar.

Nedbrytningshastigheten på det svenska vägnätet tilltar

På senare år har nedbrytningshastigheten av det svenska vägnätet tilltagit till följd av ökad trafikmängd, ökad andel tung trafik samt ett underhållsarbete som i huvudsak varit inriktat på kortsiktiga, akuta åtgärder. På senare år har hastigheterna sänkts på 130 mil statlig väg då säkerheten inte kunnat tryggas.

Skjut inte investeringarna i vägnätet på framtiden

Detta är helt fel väg att gå. Vi kan inte lösa problemen i vägnätet genom att sänka hastigheterna. Mer resurser behöver satsas för att upprätthålla och förbättra vägarnas tillstånd. Allt blir dyrare när man skjuter nödvändiga investeringar på framtiden.

Både vidmakthållandet av nuvarande vägar och nyinvesteringarna i väg är underprioriterade. I den nationella transportinfrastrukturplanen för 2022–2033 får vägnätet bara 15 procent av nyinvesteringarna.

M Sverige kräver därför en kraftig satsning på vägnätet i stället för att sänka hastigheterna. Ett första steg i denna satsning är att höja kvaliteten på Europavägarna.

De flesta föreställer sig en Europaväg som en tvåfilig motorväg med hög trafiksäkerhet. Exempel på sådana sträckor är E4 mellan Uppsala och Mehedeby, E20 mellan Södertälje och Eskilstuna eller E18 mellan Stockholm och Enköping. Men det finns sträckor på Europavägarna där standarden behöver höjas kraftigt. Det är inte acceptabelt med Europavägar som har så låg standard att de enbart är sex meter breda, har korsande vägar eller att trafikflödet avbryts av trafikljus.

Exempel på sträckor som behöver upprustas är E14 mellan Sundsvall och Östersund, E4 mellan Umeå och Luleå samt E20 hela vägen mellan Göteborg och Örebro. Andra prioriterade projekt är Östlig förbindelse i Stockholm, en utbyggnad av E6 genom Skåne och fyrfiligt mellan Stockholm och Göteborg.

Vi behöver bättre standard på våra Europavägar, inte bara för trafiksäkerhet och tidsvinster, utan även för regional utveckling och tillväxt i hela landet.

Det råder stor ojämlikhet i risken att dö i vägtrafikolycka. Storstadslänen och andra län i Svea- och Götaland har låga dödstal, medan skogslänen utmärker sig med flerfaldigt högre dödstal. Medan det genomsnittliga dödstalet för hela riket har minskat över tid, har ojämlikheten mellan länen i Sverige ökat kraftigt. Åtgärder för att minska den oproportionerligt höga dödsrisken på Norrlands och Värmlands vägar måste prioriteras.

Den ojämlika risken för dödsolyckor beror till stor del på skillnader i vägkvalitet samt regional brist på mötesfria vägar och viltstängsel. Vägunderhållet i mer glesbefolkade landsdelar har också nedprioriterats när infrastrukturen underfinansierats.

Det är på det regionala vägnätet flest dödas och skadas allvarligt. Individens risk (det vill säga registrerad frekvens) för dödsolyckor är betydligt högre på smala vägar med lägre hastighet, än på breda mötesfria vägar med högre hastighet. Betydligt fler omkommer på 70 km/tim-vägar än på vägar med 100+ km/tim. Hastighetssänkningar på de viktigaste regionala vägarna, som försämrar möjligheten för människor att bo och arbeta på landsbygden, bör ersättas med riktade satsningar på mötesfria vägar.

Medel till länsplanerna är för flera län så låga att det tar uppåt hundra år att mötesseparera de allra viktigaste och högst trafikerade vägarna. Därför måste anslagen till länsplanerna för transportinfrastrukturen öka.

Sveriges vägsystem omfattar 58 400 mil väg. Av dessa utgörs 44 000 mil av enskilda vägar som bland annat vägföreningar och skogsägare ansvarar för.

Det decentraliserade systemet med vägföreningar är i grunden positivt och välfungerande, men samhällets strukturomvandling påverkar många lokala väghållares möjlighet att finansiera och utföra driften. På många håll i landet blir de lantbrukare, skogsägare och maskinförare som tidigare skött vägarna äldre och färre. Samtidigt går tung yrkestrafik även på många enskilda vägar.

Staten behöver inta ett tydligare huvudmannaskap, inte minst gällande reglering, för att säkra fortsatt god förvaltning av det enskilda vägnätet. En mindre andel av det enskilda vägnätet, cirka 7 500 mil, delfinansieras i dag av statliga bidrag. Pengarna kan sökas för byggande av broar, bytande av trummor, dikning eller bärighetshöjande åtgärder. Kraven är att vägen ska vara öppen för allmän trafik, väl underhållen och trafiksäker.

Anslagen till vägföreningar kan behöva höjas, eftersom trafiken blir allt tyngre. Timmerbilar och andra för näringslivet viktiga transporter går ofta på enskilda vägar. Näringslivet kan i högre grad stötta de enskilda väghållarna. Statsbidraget bör höjas från 70 till 90 procent när väghållare exempelvis ska renovera broar för bättre bärighet.

Bristande vinterväghållning är ett stort problem i delar av landet och orsakar årligen många onödiga olyckor och trafikstörningar. Väggreppet har avgörande betydelse för framkomlighet och trafiksäkerhet. Vintervägsunderhållet genomförs i dag med varierande kvalitet i landet, där känsliga vägavsnitt inte sällan saknat halkbekämpning inom föreskriven tid med allvarliga olyckor som följd.

Det behövs mer resurser, tydligare tidsgränser för insatser och fler uppföljande kvalitetskontroller av vinterväghållningen på både kommunala och statliga vägar.

Bättre snöröjning av gång- och cykelbanor krävs

Ett mer oförutsägbart vinterklimat har på senare tid försvårat planerbarheten för snöröjning på gator, cykelbanor och parkeringar. Detta, tillsammans med dyrare insatsvaror i form av bränsle och maskiner, har också orsakat sämre lönsamhet i snöröjningen. Tillsammans med kompetensbrist till följd av lantbrukets tillbakagång och för få utbildade maskinförare har det därför blivit allt svårare att hitta intresserade entreprenörer till vinterväghållning och snöröjning.

Förbättrad snöröjning av gator och cykelvägar minskar risken för olyckor, inte minst för oskyddade trafikanter.