Stora delar av det statliga vägnätet är byggt före 1970 och i åtminstone tre decennier har väginfrastrukturen varit underfinansierad. När över 80 procent av persontransporterna och mer än hälften av godstransporterna sker på väg, har vi inte råd att låta vägarna förfalla.
Debattartikel publicerad i Östersunds-Posten 2023-09-27: Vi har inte råd att fortsätta låta vägarna förfalla
Infrastrukturminister Andreas Carlson (KD) och regeringen satsar 300 miljoner kronor per år under 2024 och 2025 på ökat vägunderhåll av det statliga vägnätet. Sett mot bakgrunden av det tuffa ekonomiska läget och behovet att skala upp förmågorna inom försvar och rättsväsende är det positivt att även infrastrukturen får mer resurser.
I förhållande till Sveriges stora underhållsskuld för vägarna, drygt 25 miljarder kronor, är satsningen dock att betrakta som kaffepengar.
I åtminstone tre decennier har väginfrastrukturen varit underfinansierad
Stora delar av det statliga vägnätet är byggt före 1970 och många vägar har överskridit sin tekniska livslängd. I åtminstone tre decennier har väginfrastrukturen varit underfinansierad och detta har nu börjat få påtagliga konsekvenser. Redan under den nationella infrastrukturplanens nuvarande planperiod 2022–2033 räknar Trafikverket med att funktionaliteten försämras på tre av sex vägtyper, vars vägar utgör 71,3 procent av det statliga vägnätet. Hastigheten sänks på hundratals mil väg då trafiksäkerheten inte kan tryggas.
Investeringsbehoven ökar och skjuts på framtiden samtidigt som vägnätet försämras
Trafikverket har inte kunnat genomföra nödvändiga åtgärder förebyggande och till nödvändig standard, utan tvingats till akuta åtgärder i form av lappning och lagning. Därmed har investeringsbehoven ökat ytterligare och skjutits på framtiden samtidigt som vägnätets tillstånd stadigt försämrats.
Svenskt Näringsliv beräknade förra året att underhållsskulden för vägnätet kommer att mer än tredubblas till 76,5 miljarder kronor vid slutet av nuvarande planperiod år 2033.
I somras påbörjade regeringen processen mot nästa nationella plan för transportinfrastrukturen för 2026–2037 genom att uppdra åt Trafikverket att ta fram ett inriktningsunderlag. Detta måste bli starten för ett mer omfattande omtag kring infrastrukturfinansieringen. Ska underhållsskulden kunna betas av krävs årliga anslagstillskott i flermiljardklassen. Infrastrukturinvesteringarnas andel av BNP behöver öka.
Infrastrukturinvesteringar bör styras av dess samhällsnytta
Pengarna måste också satsas mer effektivt. Fördelningen av medel bör bättre avspegla trafikslagens användande och i högre grad utgå från samhällsekonomisk effektivitet. Prioritetsordningen gällande infrastrukturinvesteringar bör i ökad omfattning styras av storleken på samhällsnyttan.
Det är därför välkommet att regeringen byter fokus från dyra prestigeprojekt som höghastighetstågen till upprustning av befintlig infrastruktur. Detta får dock inte innebära att de långsiktiga investeringsbehoven ignoreras.
Det är angeläget att fler vägar mittsepareras för att kunna upprätthålla trafiksäkerhet och undvika hastighetssänkningar runtom i landet. Det krävs nyinvesteringar i motorvägarna och fler vägar behöver breddas till att bli fyrfiliga för att säkerställa god nivå av framkomlighet och trafiksäkerhet.
En majoritet av Sveriges befolkning behöver bilen för en fungerande vardag
Utan vägarna hade inte vårt samhällsbygge varit möjligt. Över 80 procent av persontransporterna och mer än hälften av godstransporterna sker på väg. En majoritet av Sveriges befolkning behöver bilen för en fungerande vardag. Därför krävs en mer ansvarsfull förvaltning av de svenska vägarna. Vi har inte råd att låta vägarna fortsätta förfalla i ökande hastighet.
Caroline Drabe, vd Riksförbundet M Sverige