Köprättsliga fel inkluderar sällan det som kallas normalt slitage, så som att bromsbelägg behöver bytas efter några hundra mils körning. Men det finns alltid undantag. Om bilsäljaren till exempel angett att bilen är nyligen servad ska köparen kunna förvänta sig att slitaget är nyligen kontrollerat, och inte är värre än att bilen klarar sig till nästa servicetillfälle.
I takt med att en bil blir äldre, kan allt fler tekniska brister anses vara normalt slitage, i alla fall vad gäller sådant som på en bil brukar benämnas som slitdelar. Sen finns det andra delar som kanske går sönder på grund av bilens ålder eller miltal, men som trots detta inte vanligtvis går sönder. Då kan bilhandlaren inte skylla på normalt slitage. Exempel på sådana delar kan vara värme/ventilation, elektriska fel eller delar som inte omfattas av olika bytesintervall.
En bil som rullat 3 000 mil ska normalt sett inte behöva nya stötdämpare i framvagnen. Har de gått sönder efter så kort tid är orsaken sannolikt något annat än slitage. Har bilen däremot rullat 15 000 mil kan sannolikheten för att felet bedöms som slitagerelaterat vara större. Ofta görs en bedömning vid ARN-sammanträdet kring huruvida ett fel kan vara normalt slitage.
Men även om en stötdämpare eller annan del av bilen visar tecken på slitage kan detta fortfarande anses både ursprungligt och köprättsligt, det vill säga att felet kan ha funnits vid köpet men upptäckts först en tid efter att du köpt bilen. I så fall är företaget ansvarigt för bristen trots att det kan ha ha uppkommit på grund av normalt slitage, om det inte med till exempel varudeklarationen går att visa att du som köpare blivit informerad av felet redan vid köpet.
Det är vanligt att motparten menar att alla möjliga fel beror på normalt slitage, och att de av det skälet bestrider anmälarens krav på ersättning eller avhjälpande. Kom ihåg att alltid bemöta sådana svaromål om du har en annan uppfattning, och redogör för varför du har det. Kontakta våra rådgivare om du har frågor.