M Sverige har fått tillfälle att lämna synpunkter på promemorian Reduktionsplikt för bensin och diesel – kontrollstation. Riksförbundet M Sverige tillstyrker förslaget med följande tillägg och synpunkter.

Överväganden

M Sverige står bakom riksdagens mål om en fossiloberoende fordonsflotta till 2030 och bakom Parisavtalet. Det behövs en rad åtgärder för att minska utsläppen från trafiken och många av våra medlemmar både vill och försöker göra så bra miljöval som möjligt. Samtidigt är bilen en förutsättning för att många ska få vardagen att fungera.

M Sverige menar att dessa båda perspektiv måste beaktas samtidigt. Både behovet av en omställning från fossilt till hållbart och behovet av bilen i vardagen för många människor. Vi behöver därför pragmatiskt hitta lösningar på miljöfrågor utan att samtidigt kraftigt påverka bilisternas vardagsekonomi eller möjlighet att använda bilen. De styrmedel som används för att minska koldioxidutsläppen får inte blir betungande för bilägare. Detta gäller särskilt för dem som är beroende av bilen i sin vardag.

M Sverige har länge påtalat vikten av att vätgasen kan utgöra ett viktigt bidrag till omställningen. Därför anser vi att det är mycket positivt att fossilfria elektrobränslen, som vätgas, nu föreslås omfattas av reduktionsplikten.

Reduktionsplikten är ett viktigt verktyg för att minska koldioxidutsläppen från fordonsflottan. Genom att blanda in förnybara drivmedel i fossila bränslen skapas en utsläppsminskning utan att bilisterna behöver köpa nya bilar eller köra mindre. Sådana reformer är nödvändiga för att minska koldioxidutsläppen. Att i sin bil kunna tanka ett drivmedel med mindre koldioxidpåverkan ger fler bilister förutsättning att bidra till omställningen.

Samtidigt innebär reduktionsplikten en viss kostnadsökning för den som tankar. Detta då produktionskostnaderna är högre för biodrivmedel än för fossila bränslen. I promemorian tas ett exempel upp där den genomsnittliga årliga körsträckan för en personbil kombineras med den genomsnittliga förbrukningen för en bensindriven personbil. I detta räkneexempel skulle personen få en kostnadsökning på 340 kronor per år 2022 jämfört med 2020 med en ökning på 15–25 öre per liter och år. Men till 2030 skulle ökningen ligga på 1,9–2,9 kronor per liter bensin. Som promemorian konstaterar är dessa beräkningar dock osäkra, eftersom det är svårt att förutsäga hur drivmedelspriserna kommer att utvecklas i framtiden. Regeringen måste därför ha en plan för hur hushållens kostnader ska begränsas om drivmedelspriserna ökar markant.

M Sverige ser reduktionsplikten som ett lämpligt verktyg för att minska koldioxidutsläppen. Men samtidigt får kostnaderna inte drabba enskilda i allt för hög utsträckning. M Sverige anser att de sammanlagda skattekostnaderna för landets bilägare inte ska höjas, men det kan vara motiverat att omfördela skatter för att styra beteenden och främja teknik som sänker vår klimatpåverkan.

Det är därför med viss oro vi ser promemorians räkneexempel för ökade kostnader. 340 kronor per år kan anses vara en relativt liten ökning av kostnaderna, men exemplet baseras på genomsnittsbilar och genomsnittskörsträckor. Många människor använder bilen betydligt mer än genomsnittet, och många människor har äldre bilar än genomsnittsbilen.

M Sverige har sedan tidigare framfört krav på en skrotningspremie. Detta skulle innebära att de äldsta bilarna som släpper ut mest och som är minst trafiksäkra skulle försvinna från våra vägar. I samband med andra åtgärder för att minska utsläppen, skulle skrotningspremien vara ett effektivt medel.

M Sverige vill framhålla den betydelse bilen har för de flesta hushåll i landet. Åtta av tio resor sker i bil och den rörlighet bilen medför, innebär inte bara ökad livskvalitet utan bidrar också till tillväxten och utvecklingen i samhället.

Reduktionsplikten är ett effektivt medel för att minska utsläppen men regeringen måste agera så att den inte drabbar de grupper som behöver bilen.

 

Riksförbundet M Sverige

 

Caroline Drabe, vd                                                                                     

Heléne Lilja, chef kommunikation och samhälle