I Sverige sker nio av tio resor på väg och nästan åtta av tio resor görs med bil. För många är bilen en förutsättning för att kunna ta sig till arbetet och få vardagen att gå ihop. Vanliga bilister ska därför inte straffas eller missgynnas. Alla behöver ges stimulanser att välja miljövänligare alternativ. Det är inte rimligt att de med minst resurser ska tvingas bort från städernas mer attraktiva delar när politiken kraftigt försvårar och fördyrar den mobilitet som tillgång till bil ger. Det är ingången när Motormännens Riksförbund härmed lämnar sitt remissvar på Förslag till ny Översiktsplan för Stockholm.
Med cirka 110 000 familjer som medlemmar, är Motormännens Riksförbund Sveriges största konsumentorganisation för bilister. Motormännen arbetar för en hållbar, säker och tillgänglig mobilitet och är medlem i FIA, Fédération Internationale de l'Automobile.
Motormännens övergripande synpunkter
När tjänstemän och politiker i Sveriges största stad och huvudstad nu drar upp planerna för stadens framtida utveckling är det ytterst viktigt att långsiktiga strategier och beslut bygger på aktuell statistik och relevanta prognoser över medborgarnas krav på framtida transporter.
Under de senaste åren har fler nya personbilar sålts i Sverige än någonsin tidigare. Drygt hälften av dessa är dieseldrivna och kan köras på andra generationens biodiesel. Av de personbilar som såldes under 2016 var 16,5 procent miljöbilar enligt den miljöbilsdefinitionen som gäller från 2013 och 3,5 procent var så kallade supermiljöbilar. Utvecklingen är mycket positiv då allt fler bilar drar allt mindre bränsle och därmed bidrar till minskad negativ miljöpåverkan. Vi har också en stark utveckling på drivmedelssidan med landets första svanenmärkta diesel som innehåller 50 procent biodiesel och som fungerar i alla dieselfordon, samt en svensk gasmix som nu innehåller mer än 71 procent förnyelsebar biogas. Samtidigt får vi en säkrare fordonsflotta än någonsin tidigare, både för de som färdas i bilen som för oskyddade trafikanter utanför bilen med hjälpmedel som till exempel automatisk nödbroms och döda-vinkel-varnare.
Varken Stockholms stad eller andra regionala eller lokala aktörer har dock aktivt bidragit till att premiera särskilt miljövänliga fordon, som el-, etanol-, eller biogasdrivna bilar. I till exempel Norge och Oslo har elbilsintroduktionen gått betydligt snabbare med hjälp av tydliga ställningstaganden från stat och kommun, där tillgång till kollektivkörfält liksom lättnader i pålagor såsom registreringsskatt, trängselskatt och parkeringsavgifter lett till ett starkt växande elfordonsflotta. Vi kan nu se konsekvenserna då Sverige återigen hamnar på efterkälken i den fossila omställningen, nya modeller av elbilar introduceras inte i Sverige inledningsvis, utan vi får vänta till senare introduktioner längre fram i tiden. En tydligt uttalad el- och miljöfordonstrategi, med undantag från trängselskatt, fri eller kraftigt rabatterad parkering, tillgång till kollektivkörfält, stark satsning på laddstationer samt biogas-, etanol och biodieseltillgång skulle ge helt nya incitament för stockholmarna att välja mer klimatsmarta alternativ för sina personliga transporter.
Hur gärna vi än vill, kommer invånarnas personliga transportbehov inte på lång väg kunna lösas med cykel, promenad eller ens kollektivtrafik. Människors vanor ser i det 21:a århundradet helt enkelt annorlunda ut. Det är en självklarhet för den moderna storstadsinvånaren att kunna sköta sina inköp på obekväma tider, att kunna ta sig till friluftsområdet för träning eller rekreation, att kunna ta cykeln på biltaket för resan till landstället eller släkten ute i landet, där kollektivtrafiken inte på något sätt går att jämföra med det som storstaden kan erbjuda.
Vi ser stora möjligheter till en omställning mot en fossiloberoende fordonsflotta, men det måste ske med starka stimulanser som övertygar medborgarna till de mest klimatsmarta alternativen i varje val. Norge har lyckats bra med elbilsintroduktion tack vare skattereducering och tydliga stimulanser till elbilköpare. Att med höga skatter och avgifter och obefintliga parkeringsmöjligheter bestraffa de som tidigare gjort vad man har trott varit bästa möjliga val kommer inte att leda till en bred acceptans och förståelse för behoven av omställning.
En växande och sammanhängande stad
Stockholms stads mål är 140 000 nya bostäder. Bostadsbyggande medför ökat transportbehov, såväl vad gäller transporter av varor och avfall till och från byggplatser samt för att försörja de boende med nödvändig samhällsservice. Efter inflyttning genereras omedelbart krav på en attraktiv kollektivtrafik liksom från många boende tillgång till personbil, då medborgarnas mobilitetsbehov i vardagen, med allt från inköp, hantverkstjänster, fritidsaktiviteter och rekreation, ska tillgodoses.
Vi delar planförfattarens insikt om behovet av kraftigt ökad arbetsplatsetablering i de södra delarna av staden, för att minska behovet av arbetsresor mellan regionens södra och centrala samt norra delar. Här behövs också förbättrad samverkan mellan regionens kommuner, då arbetsresorna inte sällan går över kommungränserna. Betydelsen av Arlanda flygplats geografiska placering bör inte underskattas i sammanhanget.
Staden måste aktivt bidra till att en fungerande ringled runt staden kan bli verklighet så snart som möjligt. En östlig förbindelse är en förutsättning för att de södra förorterna ska kunna växa och att ett större antal bostäder ska kunna byggas inom såväl Stockholms stad som i en stor del av regionens kommuner. En östlig förbindelse behöver naturligtvis också kompletteras med den kollektivtrafik som redan finns med i Stockholmsförhandlingens fastslagna delar. Men kollektivtrafiklösningar som inte infattar östlig förbindelse för privatbilstrafik, kommer inte att räcka till att försörja de bostäder och arbetsplatser som behöver byggas i södra Stockholm. Förbindelsen avlastar tveklöst innerstaden från trafik och ger en ökad och starkt efterfrågad robusthet i hela regionens trafik, som i dagsläget allt för ofta blir stående i köer ibland annat Södra länken och utmed Essingeleden. Självklart påverkar dessa köer också kollektivtrafiken mycket negativt, och gör också den till ett mindre attraktivt val för den enskilde.
Den ökande segregationen i Stockholmsregionen behöver motverkas. I innerstaden har en utveckling med färre hyresrätter och kraftigt höjda parkeringsavgifter motverkat möjligheterna för människor ur olika sociala grupper att bo sida vid sida. I ytterstadsområdena syns också tydliga skillnader i bostadskostnader närmare tunnelbane- och pendeltågsstationerna. För människor med begränsade ekonomiska resurser kvarstår ofta mer avlägset placerade bostäder, vilka förutsätter möjlighet till bilpendling till och från fungerande kollektivtrafik. Staden måste bidra till utbyggnad av infartsparkeringar i anslutning till kollektivtrafiknätet.
Önskar man en socialt sammanhängande innerstad, behöver också människor med begränsade ekonomiska resurser ges möjlighet till bostadsnära parkering till rimliga kostnader. Att som i dagsläget erbjuda allt färre parkeringsplatser till en kostnad för boendeparkering som ligger högst i Europa, kommer istället att öka segregationen och tvinga allt fler med begränsad ekonomi ut från innerstaden, vilken snabbt riskerar att bli en social zon för de med allra högst inkomst. Att, som ofta görs från stadens representanter, hänvisa till att det finns möjlighet att parkera i garage är att antingen inte förstå den fria marknad som ägare och förvaltare av garagen verkar på, eller att medvetet undanhålla denna kunskap från medborgarna. Det är naturligtvis känt för tjänstemän och politiker i Stockholm, att den fria hyressättningen på garageplatser fungerar så att när avgifterna för gatuparkering höjs, höjer också garageägarna hyrorna för garageplatserna, så att det alltid finns en lagom mängd lediga parkeringsytor tillgängliga.
Trafik och mobilitet
Miljönegativa utsläpp från nya bilar minskar i snabb takt samtidigt som bilarna blir säkrare. Utvecklingen kommer de närmaste åren att kraftigt förstärkas, då el- och hybridbilar lanseras i en allt större utsträckning. Samtidigt lanseras nya sätt att få tillgång till mobilitet med olika former av bilednings- eller leasingtjänster. Under det gångna året har dock en sådan nytänkande och modern bildelningstjänst tvingats lägga ned sin verksamhet i Stockholm, bland annat på grund av minskat utrymme för parkering i staden.
Motormännen delar insikten att de nyttor som biltrafiken skapar ska värnas och främjas när den gör samhällsnytta, och vi tar tillfället att påpeka att det från medborgarna upplevs som samhällsnyttigt att kunna utföra sina varierande behov på för den enskilde individen mest passande tider. Det är inte realistiskt att anta att de förflyttningar som görs med bil kommer att minska i absoluta tal, om så mycket som 140 000 nya bostäder byggs och befolkas inom Stockholms stad (s 61).
Satsningar på cykel och gångtrafik är vällovliga och viktiga för att bidra till trygghet i dessa transportslag. Förbättrad trafiksäkerhet för alla trafikanter är i fokus för Motormännen. Det är en självklarhet att den som kan och vill säkert ska kunna gå eller cykla i största möjliga utsträckning. Men det råder inget tvivel om att en stor del av befolkningen inte har dessa transportsätt som realistiska alternativ, ens för sträckor på någon enstaka kilometer. Familjer med många barn, äldre och personer med funktionsvariationer är exempel på medborgare som har samma rätt till trygg och bekväm mobilitet som alla andra. Vidare har staden inga möjligheter att påverka vädret på våra nordliga breddgrader vilket utgör en betydande anledning till att många väljer bort gång- och framför allt cykelalternativet under stora delar av året.
Vid planering av nya stadsdelar och förtätning i befintliga, måste också kollektivtrafiken i hela systemet kontinuerligt byggas ut och stärkas. Det finmaskiga nätet ut i bostadsområden kan sällan försörjas med spårbunden trafik. Täta turer med buss är det rimliga alternativet och fungerar ofta väl för arbetsresans första och sista del. Men en tät kollektivtrafik upprätthålls sällan dygnet runt, och är inte ett alternativ för många av medborgarnas transportbehov.
Erfarenheterna från flera större bostadsprojekt på senare tid, till exempel Hammarby sjöstad och Norra Djurgårdsstaden, visar att tillgång till egen bil är en grundläggande förutsättning för att de inflyttande familjerna ska betrakta områdena som attraktiva och tillgängliga. Inledningsvis har parkeringsplatser för såväl boende som besökare saknats vilket har lett till stora problem. Boende har inte kunnat sköta sina vardagliga transportbehov utan att drabbas av kraftiga felparkeringsavgifter, hantverkare har tvingats tacka nej till uppdrag inom områden då parkeringsplatser för deras transportfordon saknats, osämja har skapats mellan grannar i konflikt om parkeringsytor och omkringliggande bostadsområden har drabbats av kraftigt försämrade parkeringsmöjligheter då boende i de nya områdena har tvingats till de äldre områdena för parkering.
Parkeringsmöjligheter måste dimensioneras efter medborgarnas förväntningar och parkeringstal på under ca 0,6 parkeringsplatser per bostad har visat sig kraftigt underdimensionerade. Undersökningar bland allmänheten visar att invånare i Sveriges tre största städer tror och förväntar sig ett parkeringstal på knappt en (1) parkeringsplats per lägenhet vid nyproduktion. En stor majoritet anser att bostadsområden utan möjlighet att använda eller parkera bil är ointressanta. Småbarnsfamiljer och äldre är nästan helt ointresserade av att bo i sådana områden.
Avslutningsvis
Sveriges bilister vill ta ansvar för vår gemensamma framtid och välja hållbar mobilitet. Trots att det i storstadsområden ofta finns attraktiva alternativ kommer bilen även framgent att vara det transportslag som binder ihop vårt avlånga land och överbygger glapp i kollektivtrafiken, som oundvikligen uppstår när offentliga medel ska prioriteras. Stockholms stad måste planera för en kraftigt stärkt kollektivtrafikutbyggnad om staden och regionens ambitiösa bostadsbyggnadsplaner ska kunna bli verklighet. Till det kommer ett behov av individuella transportera att läggas, från såväl medborgare som företag och arbetsgivare. En förutsättning för att staden fortsatt skall vara attraktivt, är att möjligheterna till individuell mobilitet stärks.
Motormännens Riksförbund
Fredrik Daveby, VD
Carl Zeidlitz, Föredragande