2017 Framställan om förändrad trängselskatt, Fi2017/03387/S2

Stockholm 2017-11-07, finansdepartementet, Skatte- och tullavdelningen

Den som saknar alternativ till bilen drabbas hårdast av trängselskatt och infrastrukturavgifter. Utredningen visar tydligt att det är precis de bilister som idag saknar möjlighet att resa på annat sätt som ska avkrävas ännu större belopp i skatt. Med anledning av de föreslagna förändringarna vill Motormännen i första hand föra på tal individens begränsade förutsättningar att åstadkomma ett förändrat resmönster, för att genom detta kunna ta del av den förbättrade infrastruktur som medlen ska användas till framöver.

Att tillkortakommanden inom kollektivtrafik och infrastruktur drabbar enskilda medborgare är ofrånkomligt, vare sig det gäller otillgänglighet eller trängsel. Men att de bilister som inte har alternativ till sin bil utifrån hemvist eller förutsättningar i arbetslivet ska beskattas oproportionerligt hårt på grund av det nuvarande förslaget är inte rimligt.

Vad utredningen dessutom saknar är en genomlysande konsekvensbeskrivning av att vänta in effekterna av de nyligen föreslagna förändringarna avseende tjänstebilsförarnas skyldighet att skatta för den förmån som trängselskatten kommer att innebära för dem. Hur denna förändring förväntas påverka den totala trafikmängden har inte analyserats.

Eftersom sådana yttre faktorer ej beaktats i denna utredning är det tydligt att de nya och höjda avgifterna enbart föreslås på grund av att Sverigeförhandlingen, så som den företräder staten, lovar sig själv, det vill säga staten, att kunna plocka ut 7 500 miljoner kronor ytterligare från de bilister som kommer att behöva fortsätta resa med bil.

Det är viktigt att den överbeskattning som bilister idag tvingas bidra med går både till infrastruktur för bilar men även kollektivtrafik. Att öronmärka pengar till kostsamma satsningar på exempelvis spårbunden kollektivtrafik är en tänkvärd modell, men att i förväg besluta om hur stort belopp bilisterna ska stå för under en viss tidsperiod, utan att veta hur trafikmängd och resmönster förändras över en längre tid skapar dåliga förutsättningar.

Statens överenskommelse om medfinansiering, med bilisternas pengar, kan enligt remissen i värsta fall komma att innebära ytterligare konsekvenser beaktat avgiftsnivån. För att undvika denna riskfaktor bör finansieringsmodellens tidsperiod tillåtas ytterligare förlängning, och inte vara låst till 23 år. På så sätt skulle långsiktiga målsättningar nås utan att de grupper som saknar alternativ till bilen riskerar att drabbas av avgiftshöjningar orsakade av en bristfällig överenskommelse.

Orimlig påminnelseavgift

Med anledning av remissens innehåll kräver vi samtidigt, och återigen, att påminnelseavgiften på 500 kronor sänks. Det är helt oskäligt att en faktura omfattande ett tiotal kronor kan påföras en påminnelseavgift i sådan disproportion. Ett sådant system ska heller aldrig läggas in i budget med utgångspunkten att folk kommer att göra fel, och missa att betala. Avgiften beräknas enligt nuvarande upplägg bidra med intäkter på mer än 200 miljoner kronor årligen.

Samtidigt som eventuella ändringar genomförs inom ramen för trängselavgiften – passa på att slopa denna hårt kritiserade avgift. Tidigare regeringar såväl som Skatteverket, Transportstyrelsen och Lagrådet har sedan 2009 påpekat att summan inte står i proportion till förseelsen, och även initierat utredningar som visat på att en ändring bör ske. Motormännen föreslår att sänka påminnelseavgiften till en nivå som står i proportion till det fakturerade beloppet.

Främja klimatsmartare bilar

Även andra viktiga områden har lämnats utanför utredningen. Det gäller diversifierade skattenivåer för utsläppsfria eller laddbara fordon. Motormännen anser att ett sådant system skulle skynda på skiftet mot mer klimatsmarta bilar och omställningen till 2030-målet om reducerade utsläppsnivåer.

För att skapa tydligare incitament att välja en laddbar eller utsläppsfri bil är det viktigt att ge konsumenter och bilförare möjlighet att känna sådana särskilda fördelar jämfört med andra bilar. Som ett exempel kan nämnas att Norge med denna typ av förmån banat väg för en kraftig ökning av antalet elbilar. Ett rimligt scenario för vår del skulle kunna vara en trappstegsmodell där fordon med nollutsläpp helt frias från trängselskatt, laddhybrider och flex-bränsle fordon ges en halverad skatt och resterande fordon får stå för hela beloppet.

På så vis skapas även en större förståelse för skatten, politikernas vision om ett mer hållbart transportsystem realiseras snabbare samtidigt som konsumenten ges fler valmöjligheter.