Inte i någon stad ska boende eller besökare behöva acceptera överskridna gränsvärden för utsläpp. Luftkvalitetsmålen måste respekteras. I Sverige föreslår myndigheterna miljözoner för att komma tillrätta med problemen. Men är det verkligen konsumenterna som ska tvingas betala när biltillverkarna inte klarar utsläppsnivåerna?

Förslaget om nya miljözoner för bilar är illavarslande för alla som ibland behöver använda bilen. Bara i Stockholm skulle invånarna behöva köpa nya bilar för mer än nio miljarder kronor. Samhällets besparing på minskat utsläpp och buller blir endast 330 miljoner kronor på tio år. Det är en helt oskälig ekvation som drabbar vanliga familjer när det istället är biltillverkarna som borde hållas ansvariga.

EU-kommissionen talar om att uppemot 12 miljoner dieselbilar kan behöva uppdateras med ny programvara, och att kostnaden för detta helt och hållet ska belasta de biltillverkare som under årtionden har fuskat med utsläppen. I andra länder tar myndigheterna ställning och riktar krav mot biltillverkarna som är ansvariga för utsläppen.

Men i Sverige har Transportstyrelsen istället föreslagit miljözoner. Dessa kommer att kosta medborgarna mångmiljardbelopp! Dess nytillträdde generaldirektör Jonas Bjelfvenstam bör omgående se till att myndigheten tar del av den kommunikation som förs på EU-nivå, och att tillverkarna genomför återkallningar och uppdaterar de bilar som släpper ut för mycket kväveoxid.

Biltillverkarna har genom alla år anpassat utbudet och sålt de bilar som myndigheterna har godkänt. Inte sällan med miljöbil-status på grund av låga koldioxidutsläpp. Därför har snåla dieselbilar dominerat försäljningen både till företag och privatpersoner de senaste åren. Nu när beslutsfattare har insett konsekvenserna av de verkliga kväveoxidutsläppen blir tankevurpan total.

Bilhandlarna kan glädja sig åt försäljningen av nya, helt utsläppsfria bilar, bara några år efter diesel-succén. De som drabbas är helt vanliga människor som inte har några alternativ till sin bil. Inte ens kring landets storstadsregioner finns fungerande kollektivtrafik som tillåter livspusslet att falla på plats för alla. Tänk sedan på hur utmaningen ser ut i mindre samhällen och på landsbygden.

Många kommer att hindras av restriktioner som aldrig tidigare har skådats. Miljözonerna är en obegriplig manöver från myndigheterna. Hur handeln, tjänste- och transportsektorn i övrigt påverkas av tuffa avskärmande zoner, och av att hushållen tvingas lägga en stor del av sina pengar på elbilar är det ingen som har utrett.

För den som bor i Göteborg blir besvikelsen än större. Enligt studien Energieffektiv svensk sjöfart från Svenska Miljöinstitutet IVL är utsläppen av kväveoxid från sjöfarten större än vad de är från biltrafiken. Detta innebär att utsläppen till stora delar skulle ligga kvar på samma nivåer även om Göteborg inför miljözoner.

Med zonsystemet blir det bara de som har råd att köpa en elbil som kan färdas till och från den utsläppsfria stadskärnan. Är detta verkligen politikernas vision? I så fall är det nog bra om de förklarar detta för väljarkåren. Alla som utesluts genom miljözonen, tvingas till omvägar eller att anpassa sina liv efter nya färdsätt och resmönster.

Du, jag och alla andra bilköpare tvingas ta notan när bilarna släpper ut mer i verkligheten än vad tillverkarna lovat. Låter det bakvänt? Det är det. Betänk sedan att en ny elbil, med dagens batteriteknik, kan orsaka utsläpp motsvarande vad en normal bil släpper ut under nästan tio års tid redan innan den har körts en meter. Då känns det säkert betryggande att batteritillverkningens utsläpp sker långt bort från miljözonerna.


Fredrik Daveby, vd, Motormännens Riksförbund