M Sverige kommenterar: Storsatsning på vägunderhållet

Den 3 september meddelade regeringen och Sverigedemokraterna att den ekonomiska ramen i kommande Nationell plan för transportinfrastrukturen kommer att öka med 200 miljarder kronor. Det innebär bland annat att hela den stora underhållsskulden på vägsidan förväntas kunna åtgärdas under planperioden.

Infrastrukturramen växer med drygt 20 procent till 1 171 miljarder kronor för perioden 2026–2037. Det är i linje med den ökning Riksförbundet M Sverige förespråkat i sitt remissvar och den maximala ökning Trafikverket säger sig kunna hantera i utförandet. Även under innevarande planperiod tillförs extra medel motsvarande 15 miljarder kronor under tre år.

Från 1990-talet prioriterades infrastruktursatsningar ned som andel av BNP och inte minst vägnätet började under 2000-talet att förfalla till följd av bristande underhåll. De allt mer uppenbara negativa konsekvenserna för såväl enskilda bilister som näringslivet gjorde att M Sveriges och andra aktörers varningsord fick politiskt genomslag. Under Regeringen Löfven II började anslagen till vägarna att öka och Nollvisionen förnyades med ambitiösa etappmål.

Trafikverket har bland annat haft en dålig kostnadskontroll

Det nya beskedet från Tidöpartierna fullbordar denna riktningsförändring och ger gott hopp om att både säkerhet och framkomlighet ska bli bättre för Sveriges bilister. Då krävs dock också att Trafikverket kan hantera de nya anslagen på ett effektivt sätt och att myndigheten kommer till bukt med de brister som bland annat Riksrevisionen pekat ut. Trafikverket har bland annat haft en dålig kostnadskontroll och har inte prioriterat de infrastrukturprojekt som skulle ha störst samhällsnytta.

Infrastrukturminister Andreas Carlson och partierna i regeringssamarbetet har med rätta prioriterat underhållsskulden före allt annat. Underhållsskulden är ett stort aber för trafiksäkerheten och är mycket kostnadsdrivande eftersom underhållsåtgärder inte kunnat utföras i rätt tid eller i rätt omfattning, utan tvingat fram kortsiktiga akutåtgärder.

Men i och med att satsningen på att beta av underhållsskulden är sjösatt är det dags att lyfta blicken. Fokus måste skifta från att motverka funktionsförsämringar till att se hur vägnätet kan utvecklas mot bättre mobilitet och trafiksäkerhet. Antalet omkomna på vägarna måste minska, i motsats till de senaste årens ökning. Utvecklingen mot sänkta hastigheter och längre köer bör brytas. Ambitionen måste vara kortare restider och växande arbetsmarknadsregioner för att förenkla hushållens livspussel och underlätta utveckling i hela landet.

Motorvägnätet bör utvecklas och fler 2+2-vägar byggas

Om vad som bör åstadkommas mer specifikt har M Sverige återkommande uttalat sig i olika fora. Men grundläggande mål i den framtida infrastrukturpolitiken bör vara att påtagligt öka takten i mittsepareringen av det svenska vägnätet. Motorvägnätet bör utvecklas och fler 2+2-vägar byggas. De många farliga kurvorna på svenska vägar bör byggas bort. På dessa åtgärder ser vi fram emot att satsningar i framtida infrastrukturpropositioner kommer att inriktas.

Tony Gunnarsson

Sakkunnig i infrastruktur