Frågan till justitieministern upprepas

Nätverk på gemensam väg har ställt frågor till statsrådet Gunnar Strömmer om hur förslaget på ny förordning om cirkulära krav för konstruktion av fordon och för hanteringen av uttjänta fordon rimmar med den grundlagsstadgade rätten till privat egendom och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Nätverk på gemensam väg har farhågor för att fordonsägare kan tvingas skrota sina fordon om det – av en ännu inte utsedd myndighet – bedöms vara ett ”end-of-life vehicle” (ELV). Arbetet inom regeringen är fördelat så att det är Klimat- och näringslivsdepartementet som svarar på frågorna.

Regeringen är medveten om de farhågor som Nätverk på gemensam väg för fram. Syftet med förordningen är inte att tvinga enskilda ägare eller samlare att göra sig av med sina bilar, utan att dels göra hanteringen av uttjänta fordon mer hållbar, dels att tackla de omfattande problem som finns med bland annat bilvrak som säljs och dumpas illegalt inom och utanför Europa. Sverige har från första början av förhandlingarna i EU:s ministerråd, och utifrån den ståndpunkt som regeringen förankrat med riksdagen, att fordonsägares intressen ska beaktas, varit tydlig med att förordningen inte får bli för ingripande eller begränsande när det gäller fordon av särskilt kulturellt intresse.

I det nuvarande textförslaget som lagts fram av rådets ordförandeskap specificeras att vad som avses med fordon av särskilt kulturellt intresse ska bedömas nationellt. Detta innebär att ett fordon som på nationell nivå har bedömts vara av särskilt kulturellt intresse kommer att undantas från definitionen av en ELV och därför inte omfattas av många av de krav som ställs i förordningen. Denna fråga är prioriterad för regeringen och någonting som bevakas noga under förhandlingarna.

När det gäller frågan om en fordonsägare kan tvingas skrota sitt fordon om det bedöms vara uttjänt av en ännu inte utsedd myndighet, bör det klargöras att frågan om ett fordon är avfall (ELV) eller inte aldrig kommer att avgöras på godtyckliga grunder. En avfallsklassificering kan ske enligt ELV-förordningen och det kräver en objektiv bedömning av om de specifika
kraven som anges i bilaga I är uppfyllda. En avfallsklassificering kan även ske enligt avfallsdirektivet. Enligt avfallsdirektivet ska något anses vara avfall bland annat om det finns en skyldighet att göra sig av med det. En sådan skyldighet måste dock alltid finnas uttryckt i annan lagstiftning. En myndighet kan alltså inte på egna grunder bestämma att en sådan skyldighet
finns.

När det gäller överensstämmelse med de svenska grundlagarna och annan nationell lagstiftning är detta en grundläggande del av analysen och underlaget inför förhandlingar av all ny lagstiftning i EU. Det är något som tas stor hänsyn till även i utarbetandet av de svenska ståndpunkterna i förhandlingen om den föreslagna ELV-förordningen.

Sammantaget bedöms de förtydliganden av förordningen som Sverige verkat för att få in i nu liggande textförslag på ett tillräckligt sätt uppfylla de prioriteringar som regeringen har när det gäller fordon av särskilt kulturellt intresse, och som riksdagen ställt sig bakom. Att denna förändring kvarstår kommer att bevakas noga under de fortsatta förhandlingarna.

Vi hoppas att detta besvarar era frågor och funderingar.