Debattartikeln: Låt reduktions­plikten vara och sänk skatten

Riksförbundet M Sverige: I stället för att ge sig på reduktions­plikten bör regeringen göra nedsättningen av energi­skatten som gällde under sommaren permanent.

Av goda skäl har bränsle­priset varit en av valets huvud­frågor. Inte minst sedan Rysslands invasion av Ukraina har bilresor blivit en allt större utgift för många hushåll. Högt världs­marknads­pris på råolja och en svag kronkurs har ökat priserna vid pump. Även nationell politik såsom hög bränsle­skatt och krav på inblandning av biodrivmedel bidrar till att Sverige har bland EU:s högsta priser på både diesel och bensin.

Reduktions­plikten är en nyckel för att klara omställningen

Att reduktionsplikten, som får till konsekvens att mer förnybart bränsle blandas i drivmedlet, fått bära hundhuvudet för nuvarande situation är olyckligt. Reduktions­plikten är en nyckel för att klara omställningen och bidrar dessutom till att stärka försörjnings­tryggheten genom att minska beroendet av importerad råolja. Fokus bör i stället vara att sänka skatter och andra omkostnader för bilister. EU gav nyligen klartecken för Sverige att tillfälligt slopa energi­skatten på bensin och diesel.

Reduktionspliktens fördel är att den skapar långsiktiga spelregler och bidrar till att bränsle­bilar kommer att kunna framföras under hela sin livslängd på ett allt mer hållbart vis. Den bidrar i hög grad till att vägtrafiken förväntas nå 2030-målen om sänkta utsläpp.

Sverige har dessutom haft en inblandning av exempelvis HVO i diesel­bränsle flera år innan reduktions­plikten infördes. När reduktions­plikten kom 2018 fanns inblandningen av HVO redan där. Dieseln var densamma som den som funnits i pumparna sedan tidigare. Det är alltså först sedan systemet sjösatts som inblandningen, men kanske främst dess konsekvenser på drivmedels­priset, blivit föremål för kritik vilket naturligtvis måste ses som ett enormt kommunikativt misslyckande.

När reduktions­plikten skulle införas utlovades att bränsle­skatten skulle sänkas

Men implementeringen av inblandnings­kravet har varit bristfällig även av andra skäl. När reduktions­plikten skulle införas utlovades att bränsle­skatten skulle sänkas i takt med att reformen höjde priserna vid pump, vilket sedan aldrig hände. Vi bilister blev alltså grundligt lurade.

Den tillträdande regeringen bör bevara reduktions­plikten som tillsammans med utbyggd ladd­infrastruktur är det främsta verktyget för omställningen till en fossilfri fordons­flotta. Först när det finns konkreta alternativ som bidrar med motsvarande utsläpps­minskning kan det gå att minska på reduktionen.

Sveriges bilister har dock fått bära en alldeles för tung kostnads­börda i klimat­omställningen. Därför bör tillträdande regering samtidigt vidta kraftfulla åtgärder för att sänka kostnaderna vid pump. Det ska inte kosta skjortan att ta bilen till affären, jobbet eller att skjutsa barnen.

Så förs en omställnings­politik där alla bilister har råd att hänga med

I stället för att ge sig på reduktions­plikten bör regeringen göra nedsättningen av energi­skatten som gällde under sommaren permanent. En moms­sänkning på bränsle, tillfällig eller permanent, skulle få stor effekt på pump­priset. Rese­avdraget bör höjas och inkludera fler nödvändiga resor. Glesbygds­avdraget för fordons­skatten kan åtminstone fyrdubblas och skatten på trafik­försäkringen bör tas bort. En skrotnings­premie bör införas för att underlätta utbyte av äldre bränsle­slukande bilar.

Så förs en omställnings­politik där alla bilister har råd att hänga med. Det här har vi i M Sverige varit tydliga med krävs för att minska bilägarnas kostnader, och det är vad vi förväntar oss av den tillträdande regeringen.

Caroline Drabe
vd på Riksförbundet M Sverige (tidigare Motor­männen)