Debattartikel: Hög risk för viltolyckor under årets stora trafikhelg

Var åttonde minut krockar någon med ett djur på Sveriges vägar. Antalet viltolyckor ökar stadigt, med svåra konsekvenser för bilister och samhället. Nu krävs ett politiskt omtag med bland annat bättre planerade viltbarriärer och utökad skyddsjakt för att komma till rätta med trafiksäker­hetens sorgebarn, skriver Caroline Drabe, Riksförbundet M Sverige.

Förra året inrapporterades det högsta antalet viltolyckor någonsin: Över 65 000 rapporterade olyckor på vägarna – i snitt en var åttonde minut. Till det kommer enligt Trafikverket ett mörkertal på 35 procent. Antalet viltolyckor har vuxit stadigt under lång tid och bara under det senaste decenniet har antalet inrapporterade viltolyckor ökat med ungefär 40 procent trots höga trafiksäkerhets- och viltvårdsambitioner samt fem decenniers aktivt arbete för att minska olyckorna.

Viltkollisionerna är ofta traumatiska upplevelser, inte minst för barnfamiljer

Trots de dystra sifforna har antalet dödsolyckor tack vare allt säkrare fordon begränsats till ett 50-tal det senaste decenniet. Men viltolyckorna medför även andra allvarliga konsekvenser. Under samma period har tusentals trafikanter skadats. Viltolyckor är dyrare än vanliga trafikolyckor eftersom en större andel skadade inte kommer tillbaka till ett normalt liv efter en viltolycka. Viltkollisionerna är dessutom ofta traumatiska upplevelser, inte minst för barnfamiljer.

Nu väntar en av årets mest intensiva trafikhelger, där risken för viltolyckor är extra hög när många som vanligtvis åker relativt lite bil ger sig ut på långa resor.

Sammantaget kostar viltolyckorna samhället runt 9 miljarder kronor per år. Utöver det mänskliga lidandet dödas tiotusentals klövvilt och miljontals andra mindre djur årligen i svenska viltpåkörningar, varför olyckorna även är ett betydande viltvårdsproblem.

Fokus på de allvarligaste trafikolyckorna har gjort att viltolyckorna hamnat i skuggan

Det finns flera förklaringar till att vi i Sverige misslyckats med att hindra ökningen. Att arbeta förebyggande mot viltolyckor är komplext på så sätt att det spänner över flera politiska områden. Ansvaret är i dagsläget uppdelat på fyra departement och flera myndigheter, vilket minskar effektiviteten och försvårar helhetsöverblick.

Många historiska olycksförebyggande åtgärder har dessutom senare forskning dömt ut som ineffektiva. Nedprioriteringen av vägtrafiken och Nollvisionens, förvisso rimliga, fokus på de allvarligaste trafikolyckorna har gjort att viltolyckorna hamnat i skuggan.

Nu krävs ett politiskt omtag för att bryta den skenande olycksutvecklingen. I och med skapandet av det nya landsbygds- och infrastrukturdepartementet har regeringen bättre förutsättningar än någonsin tidigare att åstadkomma förändring, när bland annat infrastruktur och jakt hamnar under samma paraply. Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) och infrastrukturminister Andreas Carlson (KD) har nu mandat att bryta olyckstillväxten. Vi kan bara förutsätta att de axlar det ansvaret och vi vill här peka på några av de åtgärder som är mest akuta och effektiva.

1. Sedan 1970-talet har det byggts cirka 840 mil viltstängsel längs det statliga vägnätet. Stängslen skapar barriärer i landskapet och är i många fall dåligt underhållna. Att regeringen i budgeten skjuter till pengar för att bland annat möjliggöra reparation av viltstängsel är positivt.

Staten behöver skjuta till pengar för att bygga en grön infrastruktur

Numera vet vi dock att enbart stängsel har en begränsad och lokal effekt. Djuren har fortsatt behov av att ta sig över vägarna, varför stängslen flyttar olyckorna till andra ställen snarare än reducerar dem.​ För att stängslen ska få önskad effekt måste de kompletteras med säkra viltpassager, något som övriga Europa är mycket bättre på än vi. Trots Sveriges höga svansföring gällande natur- och miljövård har viltåtgärder under lång tid varit underfinansierade och missriktade inom den svenska väginfrastrukturen. Denna historiska underhållsskuld måste nu tas igen. Staten behöver skjuta till pengar för att bygga en grön infrastruktur som möjliggör för människan att leva sida vid sida med djuren.

Färister som försvårar för djur att passera och uthopp som ger dem en möjlighet att ta sig tillbaka har bevisad effekt på viltolycksrisken liksom adaptiva hastighetsbegränsningar och tillfälliga varningsskyltar. Framför allt vill dock Trafikverket bygga fauna­broar, portar och viltvarningssystem på de 8 procent av vägnätet som är mest högtrafikerade, vilket skulle minska viltolyckorna med 90 procent på dessa vägsträckor och halvera det totala antalet viltolyckor. Men i Nationell plan för transportinfrastrukturen 2022–2033 får myndigheten bara finansiering för 13 procent av åtgärderna. Detta är otillräckligt och innebär att ingen olycksminskning är att vänta.

2. Samtidigt behövs ett tydligare trafikperspektiv i vilt- och miljöförvaltningen. Antalet viltolyckor beror på trafikmängd och hastigheter, men också på viltstammarnas storlek. Det växande antalet trafikolyckor med vilt överstiger med god marginal trafikökningen. Vid sidan av stängsel med passager ger trafiksäkerhetsforskningen tydligt stöd för att beståndsreduktion genom jakt minskar antalet olyckor.

Vildsvinsstammen, och regionalt även dovhjortsstammen samt rådjursstammen, behöver krympas

I Sverige har de växande vildsvins- och hjortstammarna tydligt drivit på ökningen av antalet viltolyckor. När Nationella viltolycksrådet började mäta antalet viltolyckor 2003–2005 skedde i genomsnitt 800 vildsvinskollisioner årligen. På mindre än två decennier har denna siffra nästa tiodubblats: under 2019–2021 skedde i genomsnitt 6 767 vildsvinsolyckor per år i vägtrafiken. Under samma period har mängden inrapporterade hjortolyckor ökat med över 700 procent och närmar sig 4 000 årligen.

Inte minst vildsvinsstammen tilläts länge växa närmast ohämmat. Vildsvinsstammen, och regionalt även dovhjortsstammen samt rådjursstammen, behöver krympas rejält. Riktad tätortsnära jakt har visat sig effektivt för att minska olyckorna och är tillsammans med ökad skyddsjakt ett viktigt verktyg regionalt.

3. Utöver incitament till ökad jakt bör utfodringen av klövvilt i stödjande syfte kraftigt begränsas eftersom omfattande utfodring gör att viltpopulationer kan hållas på en mycket högre nivå än vad markerna och den naturliga tillgången på föda annars skulle medge. Politikerna behöver besluta om ett mål för stammarnas storlek där målet om livskraftiga stammar balanseras mot viltolyckor och viltskador.

Vägarnas sidoområden behöver röjas

Förändrad odling i direkt anslutning till högtrafikerade vägar kan minska viltolyckorna liksom utplacering av saltstenar. Vägarnas sidoområden behöver röjas minst tio meter rakt ut från vägbanan, så att trafikanter kan upptäcka vilt utmed vägarna och representanter för trafikantintresset bör ges plats i viltförvaltningsdelegationerna.

Viltolyckorna är redan ett utbrett folkligt problem i hela landet och ett sorgebarn i trafiksäkerhetsarbetet. De skapar mänskligt lidande, orsakar stora samhällskostnader och medför negativ inverkan på djurlivet. Enligt Sveriges lantbruksuniversitet beräknas viltolyckorna fortsätta att öka med 30 procent till 2035. Olyckorna med allt klövvilt förutom älg väntas stiga i antal.

De skapar mänskligt lidande, orsakar stora samhällskostnader och medför negativ inverkan på djurlivet

Partierna i regeringsunderlaget gick alla till val på att förbättra bilisternas villkor. Den nya regeringen har lovat tydligt fokus på vägtrafik och vägunderhåll under mandatperioden. Detta måste innefatta tydliga insatser mot viltolyckor. Med den nya departe­mentsstrukturen finns organisatoriska förutsättningar för att bryta den negativa utvecklingen. Nu är det upp till bevis.

Caroline Drabe, vd, Riksförbundet M Sverige