Debattartikel: "Gör något åt nya dödsvägen vid Bygdeå"

På nyrenoverade vägsträckan söder om Bygdeå har det hittills inträffat två dödskrascher. Då Trafikverket inte tagit hänsyn till nollvisionen i trafiken är det nu upp till politikerna att sätta press på att den norra sträckningen är mer säker, skriver Christer Nyberg, ordförande och Ulf Björnstig, vice ordförande klubb Västerbotten M Sverige.

Hösten 1997 beslutade riksdagen att "nollvisionen", målet om att ingen ska dö i trafiken, skulle gälla beträffande säkerheten på våra vägar.

Detta var ett paradigmskifte från den gamla 1900-talsfilosofin att föraren alltid var ansvarig om något hände, till att vägsystemet ska utformas så att mänskliga misstag ej ska innebära en dödsdom.

En EU-förordning från 2015 kräver att trafiksäkerhetsrevision ska göras i ett antal steg vid byggnationer på exempelvis Europavägarna. Trafiksäkerhetsrevisorn ska vara oberoende, kunnig och uppdaterad inom modernt trafiksäkerhetsarbete.

Många länder har sedan decennier haft effektiv revision, där revisorn har sådan makt att han kan stoppa ett bygge om det inte uppfyller rimliga säkerhetskrav.

Man kan likna dem vid vägarnas skyddsombud, och precis som på andra arbetsplatser kan de ha en starkare eller svagare position för att genomföra fördyrande åtgärder för de anställdas säkerhet.

Även om villkoren på arbetsplatsen på pappret är de samma.

Nu har två dödskrascher inträffat söder om Bygdeå på nyrenoverat E4-avsnitt.

Boende i området har pekat på flera riskfyllda platser, bland annat den nu aktuella och M Sverige (f.d. Motormännen) har i en rapport beskrivit dessa.

Ena dödsolyckan inträffade vid en parkeringsficka i högerkurva, där en förare av långtradare som skulle köra ut inte kunde överblicka ankommande trafik bakifrån.

Till råga på allt gick de två filerna samman till en bara 50 meter före parkeringsfickan, vilket ytterligare komplicerade situationen för ankommande trafik.

Den i måndags aktuella dödskraschen inträffade vid avfarten till Djäkneboda/Ratan. Vid upprepade tillfällen har de boende i området påpekat för Trafikverket hur farlig man upplevt korsningen vara och M Sverige har i sin rapport kallat den en gatukorsning på 80 km- väg.

Trafikverket anger att platserna är byggda enligt gällande normer, vilket kan vara sant.

Dock verkar inte nollvisionen ha beaktats och hur trafiksäkerhetsrevisionen har kunnat släppa igenom dessa bevisligen livsfarliga platser är en gåta.

Klarar Trafikverket av att göra ett omtag i detta?

Som det ser ut nu är det kanske läge för politiken att försöka lösa den gåtan.

Inte minst mot bakgrund av påbörjandet av nya omfattande vägbyggen norröver.

Är de svenska trafiksäkerhetsrevisorerna tillräckligt självständiga för att fatta hårda och dyra – men nödvändiga, säkerhetsbeslut kring undermåliga vägbyggen?

Riksdagspolitiker från länet borde vara måna om att få fram tillfredsställande svar på frågan.

I Trafikverkets kostnadsnyttokalkyler värderas ett liv till 44 miljoner kronor. Det är inte roligt att se sådana beräkningar på papper, men en krass verklighet när det kommer till trafiksäkerhetsprojekt.

När denna korta och farliga vägsträcka nu krävt två liv måste politiken agera.

Både för att se till så att korsningen byggs om, och för att se till att de svenska trafiksäkerhetsrevisorerna har tillräckligt starka mandat för att hindra att liknande korsningar byggs på fler ställen.

Christer Nyberg, ordförande, Västerbotten M Sverige
Ulf Björnstig, vice ordförande, Västerbotten M Sverige