Där järnvägen slutar, tar vägen vid. I stora delar av landet är det vägen som bär de samhällsviktiga transporterna liksom medborgarnas resor till arbete, utbildning, fritidsaktiviteter, vård och omsorg, skriver företrädare för Motormännens Riksförbund.

I Trafikverkets rapport Förslag till nationell plan för transportsystemet 2018–2029 beskrivs hur de 622,5 miljarder kronor som regeringen avsätter för underhåll och investeringar i det nationella transportsystemet de kommande tolv åren, ska förvaltas. Underhållsbehovet är stort och med en växande befolkning, exportberoende industri och långa avstånd är en fungerande och säker infrastruktur av stor vikt för vårt samhälle.

Regeringen ger järnvägsunderhållet en anslagsökning på hela 47 procent. Det är efterlängtat med tanke på järnvägens problem med tillförlitlighet och säkerhet.

Där järnvägen slutar, tar vägen vid. I stora delar av landet är det vägen som bär de samhällsviktiga transporterna liksom medborgarnas resor till arbete, utbildning, fritidsaktiviteter, vård och omsorg. Under de kommande tolv åren får vägunderhållet endast 7 procent i ökade anslag. Trafikverket har visat att det krävs minst 15 procent bara för att hålla dagens kvalitet. 7 procent täcker inte ens de allmänna kostnadsökningarna.

I planen beskrivs effekterna av det som i praktiken är en nedskärning av underhållet. Trafikverket beskriver hur skicket på vägen kommer att försämras utmed många hundra mil av glest trafikerade läns-, riks- och europavägar. På sikt blir dessa vägar dyrare att underhålla eftersom nedbrytningen påskyndas när underhållet uteblir. Dåligt underhållna vägar innebär längre restider, dyrare transporter och förlorade kultur- och miljövärden. Det är, kort sagt, samhällsekonomiskt olönsamt.

Risken att omkomma i trafiken är 4,3 gånger högre i Norrbotten än i Stockholms län. Den vanligaste dödsolyckan är en singelolycka med bil, på det lågtrafikerade vägnätet med en hastighetsbegränsning på 70–90 km/h. Problemet kommer att kvarstå genom att vägarna i glesbygden underhålls i allt mindre grad. För de allra flesta finns ingen järnväg att välja som ett säkrare och miljövänligare alternativ. Här finns i bästa fall en buss, som går på samma dåligt underhållna vägar som alla andra fordon.

Nu behövs ett omtag. Regeringen måste lyssna på Trafikverket och förstärka medlen till vägunderhåll – även i glesbygd. Ska hela landet leva, turismen bidra med arbetstillfällen och allt tyngre transporter ta virket ur skogen krävs att vägarna i landsbygden ges samma prioritet som i tätbefolkade regioner. Ojämlikhet i tillgänglighet och möjlighet att resa tryggt, hållbart och bekvämt, kräver vägunderhåll och trafiksäkerhetsarbete, i hela landet.

Seved Röstberg, ordförande, Motormännens lokalklubb i Gävle

Heléne Lilja, kommunikationschef, Motormännens Riksförbund