Blå Kia E-Soul på sommarväg.
Kia E-Soul har en egen design. Extraljusen i grillen är eftermonterade.

På tolv år har Kia gjort en otrolig resa på den svenska bilmarknaden. Då fanns de knappt, i dag är de vårt lands tredje mest sålda bilmärke. Kia bygger uppenbarligen bilar som vi svenskar vill ha. De är praktiska och prisvärda, dessutom har de satsat mycket på elektrifiering. Men ingen har beskyllt Kia för att bygga roliga bilar. Kia är inga bilar man skriver låtar om. De gör jobbet. Men utan att beröra oss. Ändå har de en modell som heter Soul. Självklart med en anspelning på Sydkoreas huvudstad, men också för att detta är den Kia-modell som har mest utstrålning. Den har rolig design, och nu i sin andra generation säljs den bara som elbil i Sverige. Och elbilar är roliga.

Den kantiga karossen är inte bara intressant att se på, den ger även generösa innerutrymmen. Både framsätespassagerarna och de baksätesåkande har gott om plats för såväl huvud som axlar, knä och tå. Men de kan inte packa med sig särskilt mycket, för den korta karossen ger ett högst begränsat bagageutrymme. Den som kör kan glädja sig åt mycket. En ställbar ratt i både längd- och höjdled, dessutom med värme som standard och en 10,25-tums pekskärm med tydliga funktioner. Infotainmentsystemet har dessutom snabbvalsknappar och volymvred samt riktigt bra ljud ur Harman/Kardon-högtalarna. Kia har nu också skapat en app till din mobiltelefon där du kan kontrollera laddstatus och styra kupétemperaturen. Nissan och Tesla har sådana här appar sedan tidigare.

Interiörbild från Kia E-Soul.
Digitala instrument och en 10-tums pekskärm ger en modern interiör i Kia.

När vi lägger i drive och kör i väg blir vi inte lika imponerade. Att köra elbil är i princip alltid roligt. Gasresponsen är blixtsnabb, det är extremt smidigt och dessutom helt tyst. Men jämför vi Kian med Nissan Leaf är den inte riktigt lika fin att köra. Chassit är hårt men har betydligt sämre grepp. Framför allt i framvagnen. På regnvåt asfalt understyr den så pass mycket att vi beslutar oss för att mäta bromssträckan på alla bilar. Den visar sig vara godkänd. Snarare är det sidogreppet och greppet under acceleration som är sämre i Kias Nexen-däck jämfört med Nissans Dunlop. Gasresponsen är också för nervös. Det finns tre lägen att välja mellan: Eco, Normal och Sport. Men redan i Normal-läget är den för känslig på gasen och körningen kan lätt bli ryckig. Styrningen gör jobbet men är oinspirerande. Jämfört med en fossilbil erbjuder alltså Kia e-Soul väldigt trevliga köregenskaper, men jämfört med sina två elbilskonkurrenter imponerar den inte.

Förarsäte Kia E-Soul.
Bra sittställning även om positionen är något hög.

Ett plus är att Kia har vätskekylt batteripaket, vilket gör att den klarar av upprepade snabbladdningar bättre än Nissan Leaf. Alltså om du börjar med tomt batteri och ska köra längre än 40 mil. Kia e-Soul är marginellt billigare än Nissan, den erbjuder något mer standardutrustning och längre garantier. Är detta viktiga egenskaper för dig, eller tycker du helt enkelt att bilen ser ball ut – tveka inte inför en e-Soul. Men totalt sett erbjuder de två andra bilarna bättre helhetslösningar.