Mopedbilar behöver inte kraschtestas för att kunna typgodkännas, men säkerhetsorganisationen Euro NCAP har ändå krocktestat både Aixam och Twizy med ganska nedslående resultat. Visserligen är säkerheten i dessa fyrhjuliga fordon med kaross avsevärt bättre än för tvåhjuliga dito, men säkerhetsnivån ligger långt under bilar i nästan samma storleksklass.
Utöver ADAC Technikzentrum utfördes testet av tre tonåringar.
Livsfarlig frihet!
Låt oss presentera två franska fordon:
Aixam City och Renault Twizy 45.
Den senare är det närmaste en gokart du kan komma på allmän väg. Den förstnämnda är ett transportmedel för personer som inte vill åka kommunalt eller tvåhjuling. Båda två klassas som fyrhjuliga mopeder med karosseri och kräver därför ingen hjälm vid nyttjande, däremot måste man använda säkerhetsbälte. För att få köra en mopedbil måste man ha fyllt 15 år och ha körkort klass AM.
Skillnaderna mellan fordonen avslöjas också när man tittar på byggkvaliteten. Renault bygger bilar, Aixam tillverkar mikrobilar. Twizy har god byggkvalitet och känns solid om än asketiskt spartansk. Aixam lider av slarvig montering med vassa kanter på plasten kring dörrarna som även skramlar när man stänger dem. Priset på nära 150 000 kronor ter sig löjeväckande när man ser vad man får för pengarna. Då är Twizy ett kap för under 100 000 kronor.
Kupén
Inuti Twizy är det väderbeständigt, dörrar är extrautrustning och kostar 5 500 kronor (rekommenderas). Sätena i hårdplast är klädda med tunt stoppade kuddar som blir obekväma redan efter några minuters körning. Speciellt för passageraren som sitter bakom föraren och halvt grenslar dennes säte. Föraren är alltför upptagen med att ha hysteriskt roligt bakom ratten i några mil till. I Aixam är det i stället materialen som känns billiga och trista. Stolarna i Aixam är mjukare än i Twizy men ordentligt smala och ger inte mycket stöd. Bilens ynka bredd ger inte heller utrymme för några storvuxna typer.
Inget av fordonen har strålkastare som är värda namnet även om Twizys är något bättre i mörker än Aixams. Däremot har Aixam varselljus i LED som gör den väl synlig dagtid. Backspeglar ställs in manuellt, och Aixam har både backkamera och parkeringssensor bak som standard, hos Twizy kostar det 1 900 kronor.
Förarmiljön i Twizy är högst basal. Här finns inga snofsiga funktioner, bara en ratt, ett digitalt instrumentfönster, två spakar och växelväljarknappar. I Aixam påminner det mer om hur det ser ut i en riktig bil, men knapparna är små och svårtillgängliga. Inget av fordonen har rattjustering.
Underhållningen i Twizy får man stå för själv
Här finns ingen musikspelare, såvida man inte betalar 3 500 kronor för ett ljudpaket med Blåtand och högtalare i taket som är i klenaste laget för att överrösta fartvinden. Tur då att den är så rolig att köra. Perfekt balans, kvicka reaktioner och en omedelbar kraftleverans. Styrningen, utan servo, är lättvevad men saknar lite känsla. Twizy ligger som ett strykjärn på vägen och inspirerar verkligen till körglädje.
Aixam har en 6,2-tums multimedia- anläggning med uttag för cd/dvd och usb. Tur är väl det eftersom den inte är något vidare att köra. Motorn har en enorm tröghet och växellådan är långsam men växlar mjukt. Fartökningen är modest och köregenskaperna är instabila och osäkra. Aixam har inte heller någon styrservo, och det är trögrott och känslolöst när man rattar den.
Säkerheten är ett kapitel för sig. Bokstavligen. Läs mer om detta område på nästa sida. Frågan man ska ställa sig är om man hellre låter sitt barn åka tvåhjulig moped än en mopedbil? I vissa avseenden kan nog tvåhjulingen vara säkrare beroende på att man då är mer utsatt för elementen och märker omgivningens risker bättre. Mopedbilens kaross kan skapa en falsk trygghet som i stället gör att föraren tar större risker än hon eller han skulle gjort på ett tvåhjuligt fordon.
