Tre crossovers med hybridteknik.

Nissan startade trenden 2010 med sin knasiga Juke. Eller den ansågs knasig då, men efter försäljningssuccé och flera efterföljande konkurrenter anses biltypen inte vara lika exotisk längre. Nissan Juke fick nyligen en helt ny och avancerad hybriddrivlina som ska kombinera körglädje med låg förbrukning.

Tre olika karaktärer, men bara en kan vinna Motors biltest

Samtidigt lanserar Toyota sin andra generation C-HR, vilket står för Coupé High-Rider. Det här är en superdesignad kaross på en smart och praktisk plattform. Naturligtvis med Toyotas klassledande hybridteknik.

Den tredje testbilen är nya Hyundai Kona. Visserligen inte med samma extravaganta coupélinjer som de två andra, men en hel del modern design och crossover-stuket är omisskännligt. Under testets gång framstår det tydligt hur det kantiga bakpartiet betalar sig i form av utrymmen. Konan har även den en modern hybridkraftkälla.

Hyundai Kona 1,6 GDi Hybrid 6-DCT

Rymlig, prisvärd och användarvänlig. Hyundai Kona verkar ha alla rätt, tills varningssignalerna börjar ljuda.

Varning för bra bil

Det som gör att Kona sticker ut i det här testet är utrymmena. Trots att de tre bilarna är ungefär lika långa är Kona betydligt rymligare än de andra två, tack vare den kantiga karossen och en smart paketering. Framför allt är det i baksäte och bagageutrymme som det är störst skillnad. Det här är en fullgod familjebil där det är enkelt att montera en bilbarnstol i baksätet och lasta en barnvagn i bagageutrymmet.

Bakluckan öppnar upp med en stor vinkel och lastgolvet har ingen tröskel att lyfta över. Dessutom är baksätet delbart i tre delar enligt 40/20/40 som är smart och inte helt vanligt bland bilar i den här storleksklassen.

Interiören är öppen och spatiös, vilket ger intrycket av att det är en stor och rymlig bil man sitter i. Pekskärmen dominerar instrumentpanelen men kompletteras med rejäla knappar som underlättar handhavandet en hel del. Under skärmen sitter en rad snabbvalsknappar så att man direkt kommer till önskad meny.

Mindre genomtänkt är de stora förvaringsytorna klädda med billig hårdplast

Även ratten har tydliga knappar som är lätta att förstå och använda. Längre ner på panelen finner vi knappar för stols- och rattvärme, vilket är uppskattat när man sätter sig i en kall bil och har handskar på sig. Det som känns mindre genomtänkt är de stora förvaringsytorna klädda med billig hårdplast. Vad man än lägger här är det svårt att förankra det, så det kasar runt och skrapar mot den hårda plasten med ett burkigt oljud när man kör.

Växelväljaren är monterad på rattstången vilken skapar extra utrymme i mittkonsolen mellan framstolarna. Det går relativt snabbt att lära sig att hitta bland funktionerna och även i pekskärmens menyer. Användarvänligt så det förslår. Tveksamheterna i Hyundai Kona dyker först upp när vi börjar köra.

Det plingar när vi öppnar dörren, det plingar när vi lägger i växel, det plingar när vi kör i väg, det plingar vid varje ny hastighetsskylt, det plingar om vi kör 1 km/h över hastighetsgränsen, det plingar när systemet läser av fel skyltar, det plingar när vi tittar i backspegeln i mer än två sekunder. En osäker eller ovan förare, som inte vet vilka signaler som hör till vilken händelse, måste bli extremt stressad under körningen.

De här signalerna och systemen går att stänga av, vilket får göras varje gång man startar eftersom de måste vara aktiverade för att bilen ska få poäng för systemen hos Euro NCAP. Men det behöver inte vara på det här viset, det finns andra nya bilmodeller där man slipper mycket av detta.

Bensin- och elmotorn jobbar bra tillsammans och Kona är lättkörd och smidig i stadstrafik. Det är först när man kör lite mer aktivt, eller behöver mer kraft vid acceleration, som drivlinan känns svag och växellådan inte lika alert.

Ljudnivån är ganska hög vid motorvägskörning

Fjädringskomforten är god även om den inte är lika bra som i Toyota. Ljudnivån är ganska hög vid motorvägskörning, vilket blir tröttsamt i längden. Stolarna är generösa i bredd och hyfsat bekväma. Nya Hyundai Kona är trevlig att köra, rimligt prissatt, rymlig och har en effektiv hybriddrivlina. Det är en riktigt praktisk och användarvänlig bil som rymmer hela familjen men tyvärr dras med varningssystem som inte harmoniserar med bilen. 

Nissan Juke Hybrid DIG-T 143 4AMT

Nissan förutsåg tidigt marknadens lust efter smarta och praktiska vardagsbilar med djärv design. År 2010 lanserade man Juke, som liknade något ingen hade sett fram till dess. En kompakt crossover som förpackade smarta funktioner och vardagsduglighet i radikala former. Succén var så omfattande att Toyota var tvungna att haka på trenden med sin C-HR sex år senare. Även Kia och Hyundai började så småningom ge sina formgivare friare tyglar i skapandet av förnuftiga familjebilar.

Originalet växlar upp

När Nissan – som även var pionjär i det lite större crossoversegmentet med Qashqai – är trendsättare inom modellskapande, är Toyota oslagbara när det kommer till hybriddrivlinor. Hur imponerande vi än är av Nissans ingenjörsmässiga ambitioner att skapa en engagerande och effektiv hybriddrivlina i Juke, blir den aldrig riktigt lika smidig och snål som den i Toyotan. För Nissan har inte gjort det lätt för sig med Juke Hybrid.

Här handlar det inte om den eldrivna hybridlösning som sitter i nya Qashqai och X-Trail, utan om en konstruktion med en ny bensinmotor, en elmotor på 49 hk, en extra elmotor och startgenerator på 20 hk och sedan en inverter samt ett vattenkylt batteri på 1,2 kWh. Den kopplingsfria automatlådan har fyra växlar för bensinmotorn och två för elmotorn.

Förbrukningen högst i testet

Målet med den avancerade lösningen är att Juke ska gå så mycket på el som möjligt i stadstrafik och att den ska vara rolig att köra. Och underhållande är den. Vi trivs bakom ratten på Juke. Den är både smidig och alert. Men alla växlarna gör att bensinmotorn ibland rusar lite väl mycket när man accelererar och växlarna kan ibland tveka. Dessutom är förbrukningen högst i testet. Juke är fortfarande hyfsat snål, men det är stor skillnad mot Toyota C-HR.

Fjädringskomforten är aningen stötig i lägre farter, vilket blir extra märkbart över brunnslock eller potthål i stadstrafik. I högre hastigheter, som vid motorvägskörning, ”sätter” sig chassit och fjädringskomforten blir bättre.

Utrymmet i baksätet är snarlikt det i Toyota

För två vuxna är Juke en utmärkt bil. Man sitter bra fram, har ett hyfsat bagageutrymme och det mesta i utrustningsväg finns till förfogande. En läcker detalj är att ljudsystemet från Bose har diskanthögtalare inbyggda i integralstolarnas nackstöd – uppskattat av oss som gärna lyssnar på den talande kanalen under längre motorvägskörningar. Utrymmet i baksätet är snarlikt det i Toyota, men sitsen är något kortare. Man har inte samma instängda känsla bak i Nissan.

Inredningen känns daterad jämfört med de två andra testbilarna. Men en uppdaterad Juke med modern pekskärm och led-mysbelysning är precis lanserad.

En överraskande praktisk vardagsbil

Dagens Juke har det lägsta inköpspriset av de tre testbilarna. Tillsammans med en servicekostnad som är hälften av vad de två andra tillverkarna tar, är Juke den billigaste bilen av de tre att köpa och äga. På det hela taget är Juke en överraskande praktisk vardagsbil, trots sin avancerade form. Den är trevlig att köra, prisvärd att köpa och har en trendsättande design. 

Toyota C-HR 1,8 Elhybrid FWD

Toyota går från klarhet till klarhet med sina nya bilmodeller. Tidigare byggde världens största biltillverkare trygga och pålitliga bilar, men de ansågs av många som tråkiga: tråkig design och tråkig körupplevelse. Men när den tidigare vd:n Akido Toyoda tog över rodret började det hända grejer.

Effektivt designad

Akido är en stor motorsportsentusiast och han bestämde sig för att Toyotas bilar inte bara fortsatt skulle vara driftssäkra utan att de också skulle vara underhållande: underhållande att se på och underhållande att köra. Och vi i Motors testlag är inte ensamma om att imponeras av Toyotas framsteg det senaste decenniet.

De nya modellerna har mycket mer extravagant design än tidigare och hybridmodellerna har fått en hel del körglädje. Det här är två egenskaper som gör att CH-R sticker ut i det här testet. Den har den mest futuristiska designen, och det är den trevligaste bilen att köra av de tre. Nissan och Hyundai har visserligen också bra driftssäkerhet enligt statistiken, men Toyota och Lexus är fortfarande alltid i ledningen här.

Inredningen i C-HR är riktigt läcker

Det område som Toyota har legat lite efter inom är infotainment. Men nu när skärmhysterin har stagnerat en aning, eller snarare etablerat sig, är gapet från Toyota till de mest innovativa biltillverkarna inte så stort att det stör längre.

Inredningen i C-HR är riktigt läcker. Vi sitter riktigt bra i framstolarna och instrumentpanelen omsluter föraren. Det går att välja till en hel del godis som alcantara och sömmar i kontrastfärger. Led-mysbelysningen i alla regnbågens färger är också given.

På tal om att känna sig omsluten är det en helt ny nivå av detta för baksätespassagerarna. Designen med den höga midjan och den framåtsluttande c-stolpen gör att man känner sig instängd i baksätet, även om det inte är lika markant som i föregående generation av C-HR. Ytterhandtagen på bakdörren har också flyttat ner till den vanliga platsen, i stället för uppe i c-stolpen. Benutrymmet här bak är begränsat, precis som det är i Nissan Juke.

Toyota gjort en imponerande resa

Alla i testlaget trivs mycket bra bakom ratten i C-HR. Som vi redan har konstaterat har Toyota gjort en imponerande resa när det kommer till körglädje. Det handlar inte bara om klassiska egenskaper som trevlig styrning och bra chassibalans, utan framför allt är det vardagskörglädjen som är på topp. Gasresponsen är exemplariskt bra och fjädringen är bekväm. Detta är också den testbil med lägst bullernivå vid motorvägsfart.

Eftersom C-HR är helt ny innebär det också att den har alla nya säkerhetssystem. Däribland skyltavläsare och hastighetsvarning samt autobroms både fram och bak. Varningssignalerna för skyltavläsningssystemet är mer subtila i Toyota än i Hyundai, och därmed lättare att leva med. Det är inte ofta man blir så distraherad att man vill stänga av systemen. Men det kan också bero på att Toyotan inte läser av fel hastighetsskyltar lika ofta.

Autobromsen är dock alldeles för nervös i trånga utrymmen. Trots att man backar försiktigt i en garageplats av normal storlek tvärnitar bilen när det är tre decimeter kvar till väggen.

Alla överens om att nya C-HR är vinnaren

De tre testbilarna kostar ungefär lika mycket i sina instegsversioner, och då kan man låta känslorna avgöra. Om vi i Motors testlag får välja vilken bil vi helst vill behålla efter att testet är slut är alla överens om att nya C-HR är vinnaren.

Text: Motors testlag Foto: James Holm