MAN ÄLSKAR JU att göra bra klipp. Och bilen står ofta för den nästa största utgiften i ett hushåll, efter boendet. Att köpa en prisvärd bil är därför ett av de mest ekonomiska beslut man kan fatta. Men allt handlar inte om bilens pris.

Våra biltester visar vad bilarna verkligen kostar att äga. Saker som andrahandsvärde, förbrukning och skatt påverkar kostnaden för bilinnehavet mer än listpriset. Vi har här letat fram tre av de mest prisvärda bilarna på den svenska marknaden just nu.

Naturligtvis har vi med en Dacia, bilmärket som är känt för att bygga billiga bilar. Och nu är de till och med bra. Kia bygger rimligt prissatta bilar som ofta är användarvänliga och praktiska. En liten suv får representera det koreanska märket. Toyota erbjuder sin världsberömda hybridteknik även i småbilsklassen, vilket är unikt. Det gör Yaris pris lite högre än de andra. Men vårt test avslöjar vilken av de tre bilarna som egentligen är billigast att äga. Och vilken som är bäst.

Körupplevelsen i Dacia är trevlig och interiören har fått ett stort lyft.

DACIA SANDERO STEPWAY

TIDIGARE UPPLEVDE VI Sandero som en plåtlåda, ytterst enkel och charmlös. Den nya överraskar oss positivt. Versionen vi testkör är Sandero Stepway, som har högre markfrigång (17 cm), takrails och svart plast runt hjulhusen. Nya Sandero är byggd på samma plattform som Renault Clio. Körupplevelsen är trevlig och interiören har fått ett stort lyft. Detaljer som avslöjar släktskapet med Renault är lätthanterliga knappar och vred, som klimatanläggningen och joysticken som styr radion och sitter monterad vid rattens baksida.

Trots den positiva förnyelsen finns mindre bra detaljer. Dörrklangen är väldigt plåtig, särskilt till bakdörrarna. Den trecylindriga motorn är svag när man behöver lite extra kraft. 0–100 km/h går på 14,2 sek. Motorn gör ett godkänt jobb för vardagskörning, men tung last och omkörningar är inget den uppmuntrar till.

Komfortupplevelsen är god med tanke på priset.

Vid motorvägskörning upplevs den inte som särskilt ansträngd. Däremot har det sparats in på ljudisolering, det är mycket vägljud i kupén. Den steglösa CVT-lådan är också godkänd. Ofta kan en sådan växellåda vara segdragen men den här gör inte drivlinan så surrig som vi hade förväntat oss.

Sandero har ingen adaptiv farthållare som Yaris utan endast en vanlig farthållare och fartbegränsare. Chassit kränger något, styrningen är för lätt och saknar den levande styrkänslan. Men trots detta är den totala komfortupplevelsen ändå god med tanke på priset. Vi är enade om att Sandero upplevs som en mycket prisvärd bil. Däremot har den högst förbrukning i testresultaten, 5,8 liter/100 km men den har heller ingen elektrifiering.

Interiört är det välplanerat och enkelt. Instrumentbrädan är tygklädd och karossens färg följs upp i inredningen. Det känns till och med lite påkostat här och där. Sandero har även elektronisk handbroms.

Mobilhållaren känns billig och ranglig.

En annan positiv överraskning är Apple CarPlay. Den trådlösa uppkopplingen fungerar bra och levererar god ljudkvalitet vid telefonsamtal. I Stonic kunde varken föraren eller den person som blev uppringd höra samtalet vid motorvägskörning. Pekskärmen i Sandero har matt grafik och är svår att läsa av vid starkt solljus. Positivt är att backkamera går att välja till. Vid pekskärmen sitter en mobilhållare med USB-uttag. Den fungerar bra men vi ställer oss frågande till livslängden; den känns billig och ranglig.

Komforten i stolarna är förvånansvärt bra för att vara så enkla och hårt stoppade. För att justera ratten i både djup- och höjdled krävs en stor portion muskelkraft. Den smartaste detaljen är takrailsen som enkelt går att ändra till takräcke. Någon fyrhjulsdrift finns dock inte.

Endast två stjärnor från Euro NCAP är katastrofalt!

Är motorprestanda och körupplevelse inte det viktigaste är detta trots sin enkelhet mycket bil för pengarna. Startpriset låter ytterst lovande, 134 900 kronor, men den är knapert utrustad. Majoriteten av bilarna kommer att säljas med mer utrusning men man klarar sig med marginal långt under 200 000 kronor. Det som är katastrofalt är betyget från Euro NCAP, endast två stjärnor! Autobromsen stannar inte för oskyddade trafikanter. 

KIA STONIC

STONIC ÄR CROSSOVER-versionen av Kia Rio. Den är alltså tilltuffad med plastdetaljer runt hjulhusen och är aningen högre. För dig som jagar kronor och ören är Rio ett mer prisvärt köp, men vi vet hur många av er som vill ha en lite högre bil med suv-design.

Körbetygen är satta på 120-hästkraftersversionen.

Poängen med detta test är att hitta mest bil för under 200 000 kronor. Kia har en instegsmodell av Stonic som just nu kostar 193 900 kronor. Det är en manuellt växlad bil med 100 hästkrafter och utan någon form av elektrifiering.

Testbilen var dock en Stonic med mildhybridsystem på 48 volt, automatlåda och utrustningspaketet GT-Line. Vi får därför ta i beaktande att körbetygen är satta på 120-hästkraftersversionen men för att hålla oss till testets tema har vi räknat ut ekonomin för 100-hästarsversionen som kostar under 200 000 kronor.

De 20 extra hästkrafterna ökar bränsleförbrukningen, mer än vad mildhybridsystemet sänker den. Och vid körning tyckte alla testförare dessutom att gasresponsen kändes onaturlig vid gasuppsläpp när mildhybridsystemet lägger på en bromsverkan.

Den som vill spara ytterligare 10 000 kronor och inte bryr sig om crossover-stuket köper med fördel en Kia Rio som i princip är samma bil förutom designen. Även den finns i de två versionerna. 120 hk med mildhybridsystem eller 100 hk utan elektrifiering.

Överlag är Stonic en trevlig bil att leva med. Körmässigt tycker vi att den är mer kommunikativ än exempelvis en Kia Niro. Chassit har en godkänd komfort på vanlig väg, men över smågupp är den aningen struttig i karossrörelserna. Markfrigången är på 18,3 cm. Styrningen är på vanligt Kia-manér föga kommunikativ eller inspirerande.

Standardutrustningen är generös och innehåller bland annat Apple Carplay/Android Auto, backkamera samt uppvärmd och läderklädd ratt. Infotainmentsystemet är både snyggt och lättanvänt. Jämfört med de två andra testbilarna är skärmen både snabbare och har bättre grafik.

Tydliga snabbvalsknappar under skärmen och volymvred gör det hela lätt att ta till sig. Instrumenteringen består av två lättavlästa analoga mätare och en tydlig display i mitten. Stonic vill som många Kia-modeller gärna hjälpa dig att köra säkert i trafiken och den har många aktiva system.

Men ibland vill den lite för mycket och varnar i onödan. Dödavinkeln-varnaren piper mest hela tiden när man gör ett filbyte i storstadstrafik, och den varnar även när vi blinkar för att köra ut ur en enfilig rondell.

Det är bra med säkerhetssystem som uppmärksammar föraren på farliga situationer, men i det här fallet kan det bli irriterande och störa en osäker förare i körningen. Dödavinkeln-varnaren ingår dock först i GT-Line så ni som undviker det paketet slipper detta.

Kia Stonic är för dig som gillar bilens design och vill ha en användarvänlig bil, men inte är ute efter körglädje. 

TOYOTA YARIS

YARIS ÄR MINST och kostar mest. Ett svårt test för den lilla bilen alltså. Kan man tro. Men Yaris visar sig vara en så komplett bil att utmaningen ligger hos de två andra testbilarna. De kan inte mäta sig med Yaris i vare sig teknik eller komfort. Och med en välarbetad hybriddrivlina är den lilla Toyotan inte bara världsledande bränslesnål, utan också riktigt pigg och rolig att köra.

Ingen dålig inledning alltså. Men Yaris sticker verkligen ut i det här testet med en mycket mer angenäm körupplevelse. Att erbjuda en fullt utvecklad och kompetent hybriddrivlina i en bil under 200 000 kronor är unikt för Toyota. Avancerad elektrifiering kostar pengar, och det är imponerande att man erbjuder det i denna instegsklass.

Elmotorn är stark och gör bilen pigg. Samspelet med bensinmotorn löper friktionsfritt. Och då upplevs inte bensinmotorn som en ansträngd, surrig historia som Toyota-hybrider har gjort tidigare, utan den morrar på ett dovt och inte helt oangenämt vis. Den förhållandevis stora trecylindriga bensinmotorn är inte överladdad och har en tilltalande karaktär. Tillsammans med elmotorn bildar den en drivlina med bra respons och imponerande låga förbrukningssiffror. WLTP-cykeln säger 3,8 l/100 km, men vi körde flera storstadsrundor som landade på 3,4 l/100 km. Och det är en rekordlåg förbrukning i en modern bil.

Yaris har en rekordlåg förbrukning

När det kommer till infotainmentsystemet har vi varit kritiska till detta i exempelvis Toyota Rav4 Plug-in Hybrid. Och det är för att vi förväntar oss mer i en bil för en halv miljon kronor. Men samma system i Yaris, som kostar en bråkdel av laddbara Rav4, känns mer acceptabelt. Det är relativt lättanvänt med riktiga snabbvalsknappar vid sidan om pekskärmen. Grafiken känns visserligen daterad men funktionerna är bra och processorn är relativt snabb.

Toyota erbjuder massor av bra utrustning till Yaris som vi normalt sett bara ser i större bilmodeller, såsom head-up-display, LED-strålkastare och adaptiv farthållare och även backkamera och autobroms när man backar. Nästan allt ingår dessutom som standard.

Instrumenteringen är nytänkande, på ett bra sätt. Det är inget effektsökeri i de små runda, digitala skärmarna utan här presenteras relevant information på ett tydligt vis.

Det som överraskar oss mest, när vi kör de tre testbilarna mot varandra, är att Toyotan är den överlägset bästa långfärdsbilen. Trots att den är mindre än de två andra, med en längd på under fyra meter, är den med marginal bekvämast. En förklaring är att hjulbasen är relativt lång för den korta bilen och man har lyckats väldigt bra med fjädring och stötdämpning i Yaris. Inte bara det, utan vägljudet är också lägre i Toyotan och stolarna överlägset skönast.

Inte ens baksätet är sämre. Personer upp till 185 cm sitter hyfsat bra, och sitsen är skönast av de tre testbilarna. Det är den här bilen vi vill både köra och åka långt i.

Finns det inte något negativt med Yaris då? Nästan inte.

Bagageutrymmet är naturligtvis minst i testet och dragvikten är blygsamma 450 kg. Och visst har den högst inköpspris. Men med ett bra andrahandsvärde och mycket låg förbrukning är den billigast att äga.

Det här är verkligen en lyckad småbil som vi kan rekommendera våra läsare att köpa.