Olika sätt att ta körkort Publicerat i tidningen Motor nr 1, 2020.

Jag började som 17-åring och körde under hösten, vintern och våren, inleder Henric Skytt. Det gick relativt bra. Tror jag tog fem lektioner, varav en var en testlektion för att se hur jag låg till.

Henric är den i trion som tog minst antal lektioner. Han tog dem endast för att stämma av hur han låg till, om han kunde bättra på något.
– Det kan vara lätt att föräldrarna säger att man kör bra, fortsätter han. Men så kommer man till körskolan och så säger de att det här får du förbättra.

För Axel Andersson gällde i princip det motsatta: mestadels körskola och några enstaka körningar på hemmaplan för att ”hålla i gång”.
– Jag lärde mig i princip att köra på trafikskolan, säger Axel. Under sommaren hade jag inte tänkt åka någonstans och hade inte fått något sommarjobb. Då tog jag körlektioner och fokuserade på att ta körkort. Jag hade i snitt kanske två eller tre lektioner i veckan.

Körkortet lyckades han ta två veckor innan skolstart.

Klasskompisen Henric tog sitt alldeles i början av sommaren.
– Det var mitt mål att få det till sommaren, fortsätter Henric. Jag tror jag körde mer än Axel under det här året – för att få in allt. Men jag tror inte det gick lika fort. Jag körde varje vecka och bor ute på Värmdö, jag behöver åka till träningar och sådant. Då passade jag på att köra hela tiden.

Jacqueline Westerlund tog sitt körkort under hösten. Hon är mer eller mindre beroende av att ha bil i jobbet, plus att hon bor en bit ifrån närmaste trafikförbindelse.
– Jag har gjort lite blandat kan man säga, berättar Jacqueline. Jag har kört en del privat men främst på körskola. Jag tog en körskola här i Mjölby eftersom jag inte bor tillsammans med mina föräldrar längre och det är svårt att få till att köra tillsammans.

STORSTAN VS LANDSBYGD

Suget efter att ta körkort har egentligen inte ändrats drastiskt de senaste åren. Statistik visar faktiskt att fler tar körkort för varje år. Den avgörande faktorn varför man väljer att ta körkort eller att vänta beror på vilka behov man har.
– Det är nog ganska blandat, säger Jacqueline. Det känns kanske som att många tänker att man kan göra det senare, eftersom det finns så mycket andra bra färdmedel. Just med Stockholm som exempel så finns det jättebra kommunikationer.
– Vi går i skolan inne i stan, säger Axel. Där är det inte samma hets. Men båda vi bor ute på landet, jag bor i Rönninge och Henric på Värmdö. Där tror jag att det är en större hets att ta körkort. Och det blir också så när ens polare tar körkort.
– Det är många som inte ens har tänkt på att ta körkort, inflikar Henric.
– Och många som tar körkort tänker ta det för endast automat, fortsätter Axel.

Själva körandet i sig verkar ha tappat lite av sin finess. Det kanske har att göra med samhället i stort, att saker och ting ska gå fort och det ska vara enkelt. Att exempelvis ta körkort endast för automat har inte längre samma ”skäms-stämpel” som en gång i tiden. Allt fler ungdomar tittar på det alternativet.
– När jag kom till körskolan frågade de varför jag ville ta med manuell, säger Axel. Men jag känner att det är jätteskönt med manuell för då får man köra alla bilar.

ATT ÅKA KOLLEKTIVT är helt klart en anledning till att många i storstäderna väljer att vänta med att ta körkort. En annan intressant företeelse som ungdomarna berättar om är emellertid utvecklingen av autonoma bilar.
– Vi har en kompis till oss som säger att om fem år kommer det självkörande bilar, tillägger Axel. Att, ”när jag väl kommer behöva körkort så kommer det finnas självkörande bilar”. Några kompisar säger så.
– Det känns lite läskigt att det är så vår framtid kommer att se ut, säger Jacqueline. Men samtidigt spännande också.
– Delvis skulle jag säga, menar Jacqueline. Jag tror inte det är något man tänker direkt på, men absolut.
– Jag tycker det, säger Axel. Det finns nog många som inte tycker det.
– Det skulle jag säga, instämmer Henric.

Hur man väljer att ta sig fram med sin bil är också mer relevant än någonsin. Likaså frågan om huruvida det är viktigt att ha en egen bil, eller om det ”räcker” med att ha körkortet i fickan. För Henric och Axel är det ingen stress med att skaffa bil. För Jacqueline som håller på med ridsport är det annorlunda.
– Det blir mycket att jag åker och tävlar, säger hon. Det har varit nödvändigt för mig. Och just när jag bor som jag gör.
– Jag vill ha bil men det kostar ju så därför har jag valt att inte skaffa bil, säger Henric. Jag tog bilen en gång till stan när jag hade match med fotbollen. Jag tror att det kostade 250 spänn.
– Jag känner också så, säger Axel. Det kostar mycket med trängselskatt och parkering. Och det är ganska mycket trafik – då är det smidigare att åka tåg. Men i framtiden vill jag klart ha bil.

På frågan om drömbilar svarar Henric Audi R8, men när vi kommer in på ämnet elbilar är han beredd att ändra sig till Tesla.
– De är otroligt coola, säger han. Och körskolan har elbilar. I alla fall på risktvåan har de investerat i elbilar.
– Det hade de inte för mig, säger Axel. Där hade de bensinbilar.

AXEL HADE I STÄLLET valt en Mustang från 2000-talet och Jacquelines drömbil är en Porsche Carrera. Bilar som går bort är ”gamla Volvo-raggare”, och ”en riktigt gammal Saab från innan 2000-talet”.
– Men å andra sidan, jag kör traktor och så där också, tillägger Jacqueline. Så det spelar nog inte jättestor roll egentligen!
– Det har kostat en del, menar Jacqueline. Körlektioner är inte billigt. Men jag tror också att om man ska gå körskola så får man vara inställd på att man måste lägga ned tiden och energin som krävs, så att man inte gör det halvdant. Annars får man lägga ned ännu mer tid och pengar.
– Jag tog mycket lektioner, säger Axel. Jag vet inte exakt vad det kostade, men jag tog kanske 20 lektioner. Det kostade nog runt 30 000 kronor i alla fall. Det är dyrt.
– Jag kan inte ens tänka mig den summan, säger Henric. Jag försökte hålla nere det så mycket som möjligt.

EN BIDRAGANDE FAKTOR är alla delmoment som krävs för att slutligen ta sitt körkort.
– De här obligatoriska delarna har blivit så dyra, fortsätter Axel. Uppkörningen: säg att du får ta med dig en egen bil – den måste ha dubbelkommando. Så ingen kan ta med sig egen bil, så du måste hyra vid uppkörningen. Det tror jag gick på 2 500 kronor. Och sedan 500 för teoriprovet. Totalt 3 000 för de proven. Sedan riskettan och risktvåan, 2 500 bara där. Man landar på kring 5 000–6 000 kronor på bara de obligatoriska delarna.

Kostsamt tycker alla tre, dock är de ense om att delmomenten är nyttiga och ger mycket.
– Det var bra och relevant att man har kurser som riskettan och risktvåan, säger Jacqueline. Halkkörningen tyckte jag var jättenyttig. Det ingår att man ska göra hårda inbromsningar i 70 km/h till exempel. Och just halkkörningen, det är något som man inte testar förrän det händer på riktigt.
– Riskettan är väl bra, säger en fundersam Axel. Men man kan i princip sitta där och hålla på med mobilen hela tiden. Du måste egentligen bara gå dit och sitta av tiden. Den delen kanske blir onödig. Sedan går de igenom en hel del bra saker, men frågan är hur mycket det hjälper en.

Det roligaste under hela processen var inte helt oväntat att ta det efterlängtade kortet. I backspegeln hade dock alla tre synpunkter på vad de hade kunnat göra annorlunda.
– Jag hade nog kunnat plugga teorin mycket tidigare, säger Henric. Den är så viktig när man väl kör också. Jag sparade den till sist, några veckor innan. Och det frågade de om på körlektionen också. Och då hade jag ju inte det.
– Då kanske jag hade övningskört direkt och gjort som Henric, säger Axel. Och kanske börjat när jag var 16 och bara köra, köra. Och det var ändå ganska mycket. Två lektioner i veckan i somras, jag hade kanske kunnat åka i väg och gjort grejer i stället. Men nu när jag ser tillbaka på det så är jag glad att jag tog det, även om jag kanske offrade lite av sommaren.
– Jag är ganska nöjd över min körkortsprocess, säger Jacqueline. Möjligtvis att jag skulle ha övningskört ännu lite mer precis innan min uppkörning.

PÅ FRÅGAN OM roliga minnen från övningskörningstiden svarar de väldigt olika. Att hitta dragläget minns Henric speciellt.
– Jag tror det var mer roligt för mina föräldrar, säger han. De brukade skämta och säga att de skulle ha med sig skydd som man har när man har brutit nacken. De satt och ryckte med hela tiden och jag lyckades inte klura ut dragläget i början!
– Jag körde ofta i rondeller på treans växel, tillägger Jacqueline. Det gick lite för snabbt! Min körlärare tyckte jag skulle bromsa mer, men jag körde på där och vi svängde runt och runt. Men nu har jag lärt mig att köra i låga hastigheter också.
– Min körskollärare var ganska rolig, säger Axel. Han skämtade och drev med mig ganska mycket. Det var kul! Ibland när jag tog dubbellektioner så åkte vi i väg och stannade och tog en kaffe någonstans och sådant där. Det var lätt för att han var rolig.

Grattis säger vi till alla tre och önskar er välgång i era kommande bilburna äventyr. Och glöm inte: ett körkort betyder inte nödvändigtvis att man är fulländad, utan snarare att man nu tillåts övningsköra på egen hand. Och det gäller lika mycket för dig som har haft ditt körkort betydligt längre.