Remissvar TSF 2023–63–Förslag till ändring av Transportstyrelsens föreskrifter TSFS 2016:105 om avgifter

Riksförbundet M Sveriges synpunkter

Transportstyrelsen föreslår avgiftshöjningar för en lång rad tillstånd som behövs för att bedriva förarutbildning liksom tillsyn av utbildningsorganisationer. Detta kommer att göra det dyrare att bedriva, och i förlängningen, genomgå förarutbildning. Därtill höjs en rad ansökans- och tillsynsavgifter för person- och yrkestrafik. Sammantaget ökar avgiftsuttaget för vägtrafiken med 9 procent. Transportstyrelsen gör även en, ur tillsynsobjektens perspektiv, betydande höjning av den löpande timtaxan för alla trafikslag, från 1 400 till 1 700 kronor.

Avgiftshöjningar i sig är inget anmärkningsvärt, med tanke på ökat pris- och löneläge, och är inte sällan befogade. Däremot finns anledning att ifrågasätta avgiftshöjningarna mot bakgrund av de av Transportstyrelsen framförda principerna för avgifter och myndighetens oförmåga att leva upp till dessa.

Som Riksrevisionen konstaterat i sin nyligen genomförda granskning RiR 2022:24 Transportstyrelsens tillsyn så tar Transportstyrelsen redan in betydligt mer avgifter än vad verksamheten kostar att bedriva. Transportstyrelsen har över tid tagit in 78 miljoner kronor mer i avgifter för tillsynen än vad tillsynen har kostat och överskottet ligger huvudsakligen inom vägtrafiken och järnvägen.

Transportstyrelsen har underförbrukat anslaget från tillsynsavgifter under 2019–2022, vilket innebär att myndigheten i fråga redan tar in mer pengar i avgifter än vad den haft i kostnader. Riksrevisionen konstaterar i granskningen att det för vägtrafik och järnväg saknats ekonomiska hinder för att bedriva mer tillsyn. Tillsynsobjekten har redan betalat och det har funnits utrymme i anslaget för mer tillsyn, ändå har tillsyn inte levererats.

Transportstyrelsen framför principen om kostnadstäckning som vägledande för sitt avgiftsuttag. Därför bör Transportstyrelsen uppvisa att de kan leverera den tillsyn och tillståndsgivning de redan samlar in avgifter för innan höjning av avgifterna kan komma på fråga. Annars blir effekten endast ytterligare ekonomisk belastning på tillsyns- och tillståndsobjekten utan motsvarande prestationsstegring från myndighetens sida.

Den andra principen för avgiftsuttaget som Transportstyrelsen hänvisar till, krav på motprestation, har myndigheten också betydande svårigheter att leva upp till i praktiken. Transportstyrelsen har, som ovan nämnts, i åratal gjort stora avgiftsuttag utan att leverera motsvarande tillsyn. Detta skapar trovärdighetsproblem för myndigheten och innebär ett principiellt brott mot den överenskommelse som innebär att tillsynsobjekt också ska få genomförd den tjänst de betalat för. Att ta betalt för en produkt utan att leverera den hade ej accepterats i annan samhällssfär och tillvägagångssättet bör ej heller tillåtas fortskrida inom Transportstyrelsen.

Transportstyrelsens tillstånds- och tillsynsverksamhet har uppmärksammats också för en rad andra problem, såsom brist på kvantifierade mål och mätetal, avsaknad av behovsanalys, brist på effektmätningar, brist på prioritering och riskbedömning samt utebliven återrapportering av resultatet för tillsynen.

Innan Transportstyrelsen kunnat redovisa att de genomfört åtgärder för att komma till rätta med den svaga motprestationen i förhållande till dagens avgiftsuttag liksom de av Riksrevisionen påtalade primära bristerna i verksamheten är ytterligare avgiftshöjningar olämpliga.

Riksförbundet M Sverige avstyrker därför förslaget till ändring av Transportstyrelsens föreskrifter. Riksförbundet M Sverige anser dessutom att Transportstyrelsen i högre grad bör fokusera på serviceinriktad myndighetsutövning, effektivisering genom digitalisering, förbättrad målstyrning av tillstånds- och tillståndsverksamheten med närmare koppling till Nollvisionen och att införa efterhandsdebitering i delar av tillsynen för att stärka relationen mellan avgift och tillsyn.