Riksförbundet ser att Sverige tappar fart på vägen mot nollvisionen. Trots att färre dog i trafiken under 2024 håller vi inte rätt tempo i nedgången för att nå etappmålet 2030. Mötesolyckor är fortfarande en olyckstyp med mycket hög dödlighet, därför måste fler av de svenska vägarna mötessepareras. Det är för få mil per år som får denna avgörande säkerhetsåtgärd.
Det som också oroar är att dödstalen bland äldre, fotgängare och cyklister inte sjunker i samma takt som för andra grupper. När fler väljer att cykla eller promenera blir det mer utrymme till de som måste ta bilen. Med fler cyklister ökar förväntningarna på ett trafiksäkert beteende från dem. Större fokus måste läggas på att separera utrymmet för cyklister, fotgängare och bilister.
När bilflottan går mot fossilfrihet minskar skillnaderna mot andra trafikslag. Det är viktigt att alla som rör sig i trafiken bemöts som människor främst, oavsett vilket transportmedel de valt för dagen. Buss, tåg, flyg, cykel och bil är alla delar av vår rörelsefrihet, som i sin tur gör att vi kan vara en del av gemenskaper och arbetsmarknad långt bortom det som kan nås till fots. Det är viktigt att värdet i vårt vägnät inte underskattas eller förringas när vi är så nära att få en väsentligt mycket renare bilflotta.
Det är avgörande att städer är tillgängliga för alla oavsett vilket transportslag man väljer för dagen. Klimatzoner och politiskt satta mål om minskad biltrafik gör stadskärnorna otillgängliga för privatbilism. Det är viktigt att den som av olika skäl behöver ta bilen in till ett centrum kan göra det. Även personer som är utan bil har nytta av att tillgängligheten för motorfordon inte begränsas. Detta gäller särskilt Stockholm som är landets huvudstad och inte bara innerstadens.
Men även andra städer måste se till att bilens flexibilitet och frihet inte byggs bort. Politiskt satta mål om minskade bilresor eller minskad tillgång till parkeringsplatser behöver sättas i rätt ljus. De är hinder som gör människors vardag mer omständlig och som hindrar städer från att växa när kostnaderna för att vara en del av stadens ekonomi och arbetsliv ökar på konstgjord väg.
Sveriges bilister behöver inte konstgjort stigande kostnader just nu. Efter flera år av ökande levnadskostnader, svag löneutveckling och dyrare bilar behöver det offentliga vara mycket försiktigt med att lägga sten till börda. En förhöjd skrotningspremie, från tiotusen kronor till tjugofemtusen, är en välkommen åtgärd. Men för att verkligen modernisera den svenska bilparken borde kravet på att köpa en elbil tas bort. Det finns klimatnytta i att skrotningsfärdiga äldre bilar byts till nyare modeller även om de har förbränningsmotor.
Sverige är ett stort land där stora ekonomiska värden skapas långt utanför huvudstadens kärna. Infrastrukturbudgeten måste återspegla det och syfta till att de som arbetar i skogs-, gruv- och tillverkningsindustri har säkra och bra vägar att fara på. Ser man till dödsolyckor per person är det industritunga län i norr och inlandet som har farligast vägar, det behöver åtgärdas. Landsbygdens bilister måste också ges rimligare förutsättningar genom att mer viltstängsel och fler viltpassager byggs. På så sätt minskar risken för viltolyckor och livsvillkoren i vilttäta områden förbättras.
Försvarsplaneringens påverkan på infrastruktursatsningar innebär både möjligheter och risker. För första gången på länge kan projekt med låg lönsamhet i glesare delar av landet komma att genomföras för att underlätta Försvarsmaktens och allierades transporter. Men det är viktigt att detta inte tar fokus från projekt med hög samhällsekonomisk nytta. Investeringar i vägnätet är ofta de mest lönsamma infrastruktursatsningarna och det är viktigt att de nu efter många år av nedprioritering får ta plats.
Det är också avgörande att nybyggen och ombyggnationer görs med största möjliga hänsyn till trafiksäkerheten. Sveriges vägrevisorer måste ges förutsättningar för att kunna stoppa projekt som inte håller måttet. Det handlar både om ett starkare mandat och ett ökat oberoende gentemot Trafikverket.
Bilen är rörelsefrihet i en unik förpackning. Den medger att man själv kan välja var, när och med vem man vill börja sin resa, och vad den ska användas till. Vardag, fritid och semester kan bli mer raffinerad och specialiserad tack vare bilen. Det är avgörande att den inte trängs ut ur våra städer, att vägnätet blir bättre och att färre skadas och dör i trafiken.
Därför riktar Riksförbundet M Sveriges kongress följande uppmaning till Sveriges regering och riksdag:
- Öka takten i mittsepareringen av det svenska vägnätet.
- Låt skrotningspremien gälla alla bilar för en bredare klimatomställning.
- Se till att satsningarna på infrastrukturen gör så stor samhällsekonomisk nytta som möjligt.
