Årets hjulklapp 2023

Hur skapar vi ett ekologiskt hållbart och säkert transportsystem? Frågan har gäckat Andreas Seiler i 30 år – och lösningen närmar sig. Hans kunskapsspridning belönas nu med Årets hjulklapp. 

ALLA SOM NÅGON gång fått upp en älg framför motorhuven eller till och med på densamma vet att det är ett obehagligt minne som stannar för livet. Att få bort vilda djur från vägarna är det få som motsätter sig, men den som verkligen gjort det till sitt kall i livet är Andreas Seiler. Som ni ser i motiveringen hyllas forskaren för att under två decennier haft ett starkt engagemang inom vilt och trafik. Men vi får backa bandet ytterligare ett decennium om vi ska hitta fröet till det som blivit hans livsfråga.

– Jag hade tur att 1994 få en förfrågan om jag kunde göra en kunskapssammanställning kring infrastrukturens ekologiska påverkan. Vägverket och Banverket hade precis fått ansvar för vissa miljöfrågor och behövde bygga sin kompetens inom dessa frågor. Grundstenen till mitt fortsatta arbete lades med rapporten Ekologisk bedömning vid planering av vägar och järnvägar som publicerades 1996, förklarar Andreas Seiler.

Snart 30 år senare står han alltså med priset Årets hjulklapp från M Sverige i sin hand. Men kan också blicka ut över Sverige och se allt fler faunapassager och ekodukter färdigställda, ett av de tydligaste resultaten som svenska folket kan se i dag tack vare Andreas forskning.

Vi behöver helt enkelt smarta lösningar om vi vill skapa ett säkert, ekologiskt hållbart och samhällsvänligt transportsystem

– Det är jag jätteglad för. De har haft stor effekt där de byggts, från Kiruna i norr till Malmö i söder.

Även smalare passager kan göra stor nytta, och eftersom de är mycket billigare kan det byggas fler och tillgodose djurens vandringsbehov i ett mycket större område.

– Vår forskning visade att till och med vanliga vägportar och trummor ibland används av vilda djur. Med mina kolleger, J-O Helldin och Mattias Olsson, utvecklade vi riktlinjer för planering och utformning av faunapassager och dessa styr mycket av de åtgärder som byggs i dag.

Men resultatet av deras insatser syns även utanför Sverige. Som en av världens främsta experter på området har Andreas nämligen fått flera erbjudanden om att vara rådgivare i internationella projekt, vilket bland annat tagit honom till Myanmar i Asien.

– Där finns det inga älgar, men väl elefanter och andra djur. Även om det är olika djur så är faktiskt beteendena snarlika och lösningarna också. Vi har skapat faunapassager även där, berättar Andreas Seiler som i dag verkar från SLU:s forskningsstation Grimsö utanför Lindesberg.

Principen handlar om att åtskilja trafik och vilt i tid när det verkligen behövs

EN ANNAN VIKTIG fråga för Andreas Seiler är viltolyckor och trafikdöden hos faunan. Miljontals däggdjur och fåglar stryker med varje år i trafiken i Sverige och antalet polisrapporterade viltolyckor bara ökar. Statistiken räcker tillbaka till 1970-talet, men när nollvisionen infördes tappade man bort frågan om viltolyckor.

– Vägverket fokuserade på att minska dödsolyckor och personskador, men det medförde att myndigheterna förlorade insikt och kontroll i olyckor som inte medförde personskador. Sedan dess har bilarna blivit mycket säkrare och över 95 procent av alla viltolyckor leder numera bara till skador på bilen.

Tack vare samverkan i eftersök efter skadat vilt mellan polis, jägare och andra berörda myndigheter hade man från 2003 en ny organisation som arbetade med viltolyckor. I dag, 20 år senare, har många hundra mil viltstängsel byggts men trots informationskampanjer och andra åtgärder ökar antalet viltolyckor. Samhällskostnaderna för dessa beräknas överstiga 10 miljarder kronor varje år – och det är enbart med klövviltet på väg.

– Det återspeglar att vi har ett trafiksäkerhetsproblem gällande vilt. Fokus med åtgärderna har varit att minska risken för personskador – men inte att minska övriga olyckor eller kostnaderna för samhället. Sätter du exempelvis viltstängsel utifrån var först personskador sker så är det inte nödvändigtvis samma område där flest viltolyckor sker. Och jag tror att många bilförare gärna vill undvika att krocka bilen med vilt, säger Andreas.

Vad ska vi då vänta oss framöver? Ny teknik eller fler ekodukter? Både och, är svaret om man ska tro pristagaren till Årets hjulklapp. Och fler stängsel.

Den som följer ämnet närmare har kanske sett nyhetsinslag om experimenten med människoröster intill järnvägar

– Människans röst skrämmer bort älgen, men i en lugn takt. Du vill inte få älgarna att fly i panik och skena. Så genom att spela upp vanliga röster går älgarna bort från järnvägarna eller vägarna och undviker därmed att bli påkörda. Vi testar nu att sätta ut högtalare längs rälsen, men också att loken kan ha ljudvarning som spelas upp när viltet upptäcks på spåret framför.

Principen handlar om att åtskilja trafik och vilt i tid när det verkligen behövs. Det går inte att bygga stängselsystem och faunapassager överallt, men det borde gå att lära djuren att undvika kollisioner. Här hjälper ny teknik att upptäcka när djur finns nära vägen och varna bilisterna eller djuren.

– Den kanske enklaste och effektivaste åtgärden för att öka trafiksäkerheten är att tillåta en mer flexibel hastighetsstyrning – där vi sänker hastigheten under de timmar och på de platser där risken är som störst, men tillåter högre hastighet under övrig tid. Vi vet att statiska varningsskyltar eller hastigheter efterlevs ganska dåligt, men en temporär varning och hastighetssänkning tas på större allvar. Vi behöver se över gamla traditioner och rigida regelverk och våga bygga ett mer anpassat trafiksystem, något som redan är fullt möjligt med dagens teknik och kunskap, säger Andreas Seiler och tilllägger:

– Vi behöver helt enkelt smarta lösningar om vi vill skapa ett säkert, ekologiskt hållbart och samhällsvänligt transportsystem.

Och för den som fått upp den där älgen på motorhuven vet vi att det blir ett minne för livet. Ett obehagligt sådant.

Text: Lars Frank Foto: Heléne Lilja