220 personer omkom i vägtrafikolyckor under förra året, enligt Transportstyrelsens preliminära statistik. Det är en tråkig, men väntad ökning, jämfört med under pandemiåren 2020 och 2021. Även antalet svårt skadade har ökat.
Artikeln är en ledare av Riksförbundet M Sveriges vd Caroline Drabe ur medlemstidningen Motor nr 2 2023.
Allt fler miste livet i trafiken beror bland annat på att trafikflödet ökat igen efter två års coronakris. När man skärskådar olycksstatistiken framkommer dock även andra mer oroande trender.
Cykelolyckorna är något av ett sorgebarn i det svenska nollvisionsarbetet
En sådan är att antalet cykelolyckor når rekordnivåer. Fler omkom på cykel än på många år. De svårt skadade cyklisterna uppgick 2022 till 358, vilket är det högsta antalet på 20 år.
Cykelolyckorna har inte minskat på samma sätt som andra olyckstyper på senare år och är något av ett sorgebarn i det svenska nollvisionsarbetet.
Ser man på den politiska debatten av i dag finns dock en mycket svag beredskap för att hantera denna problematik. I stället har fokus legat på förslag i syfte att öka cyklingen, men som skulle riskera att försämra trafiksäkerheten dramatiskt, inte minst för cyklisterna själva. Två exempel förtjänar särskilt omnämnande.
För ett år sedan presenterade Cykelcentrum vid Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI, en rapport med förslag om ändrade regler för omkörning av cyklister. Förslaget innebar att cyklister skulle köras om som om de vore bilar, vilket betyder att bilister skulle behöva byta fil eller köra över i mötande körfält för att passera cyklister. Ett annat förslag var att cyklister som grundregel varken skulle hålla till höger eller färdas efter varandra, utan i stället cykla i mitten av vägbanan, cykla i bredd och ta hela körfältet i anspråk. Dessa tämligen radikala förslag skulle minska framkomligheten, öka konflikterna i trafiken och öka risken för upphinnandeolyckor på inte minst 2 + 1-vägar.
En viktig orsak till att välja bilen, utöver restiden, är säkerheten. Inte minst är detta skälet till att cyklandet är lägre bland barn och äldre. Olycksrisken för cyklister och allvarlighetsgraden i olyckorna är högre än för de flesta andra trafikantgrupper. Enligt aktuell forskning medför en dubblering av antalet cyklister i genomsnitt en ökning av antalet kollisioner mellan cykel och motorfordon på 32 procent. Det finns därför goda skäl att låta trafikanternas egna avvägningar mellan för- och nackdelar med olika transportsätt styra, snarare än politikernas preferenser.
En ogenomtänkt målstyrning mot kraftigt ökad cykling riskerar därmed att motverka Nollvisionen
I somras skickade regeringen även en utredning om ökad cykling från samma institut, VTI, ut på remiss. VTI föreslog i utredningen att andelen cykling ska fördubblas fram till 2035 samtidigt som bilåkandet ska minska. Ett sådant samhällsmål skulle medföra lokala åtgärder som försvårade möjligheten att köra bil i syfte att förmå fler att välja cykeln.
Vi på M Sverige har i flera instanser argumenterat emot dessa förslag. Säkerheten måste komma först. En ogenomtänkt målstyrning mot kraftigt ökad cykling riskerar därmed att motverka Nollvisionen och leda till fler omkomna oskyddade trafikanter i trafiken. Därför behövs satsningar på infrastruktur och regler som i första hand minskar risken för stress, konflikter och olyckor. Kanske skulle då också fler våga välja cykeln?
Caroline Drabe
Vd
Riksförbundet M Sverige
