Riksförbundet M Sveriges rapport om regionala skillnader i risken att dö i trafikolyckor gäller svenska förhållanden, men har rönt uppmärksamhet i Norge.
Riksförbundet M Sverige presenterade den 20 november en rapport, skriven av civilingenjör Johan Granlund på uppdrag av M Sverige, som påvisar stora regionala skillnader gällande risken att dö i vägtrafikolyckor. Av rapporten framgår att skogslänen utmärker sig med betydligt högre relativa dödstal än storstadslänen och andra län i Svea- och Götaland som har låga dödstal i förhållande till befolkningsmängd. En viktig förklaring till skillnaderna i risk för dödsolyckor är ojämlikhet i vägkvalitet, enligt rapporten.
Sämre vägar innebär högre riska att omkomma
– Ett sämre vägnät innebär högre risk att omkomma i trafiken. Andra bidragande förklaringar är regionala skillnader i befolkningstäthet, kollektivtrafikutbud och polistäthet. Så vida inte dessa skillnader utjämnas, framstår förbättrad vägkvalitet i länen med högre olycksfrekvens som än viktigare att skapa, säger Tony Gunnarsson, sakkunnig i trafiksäkerhet på Riksförbundet M Sverige.
Rapporten har dessvärre inte fått den uppmärksamhet av svenska myndigheter och beslutsfattare som dess slutsatser förtjänar, men har i stället uppmärksammats av norska myndigheter som upplever liknande situationer. I samband med Den nasjonale Vesikringskonferansen i Oslo bjöds Tony Gunnarsson in för att tala om rapporten och dess slutsatser.
– Många olyckor sker på de mindre landsvägarna med hastighetsgränser mellan 70 och 90 km/tim som är vanliga i skogslänen, och många sådana vägar är dåligt underhållna, felaktigt utförda och saknar mittseparering, förklarade Tony Gunnarsson.
M Sverige efterlyser nu ett intresse för det svenska vägnätets brister
I samband med konferensen hade Tony Gunnarsson även ett samtal med Ingrid Dahl Hovland, generaldirektör för Statens Vegvesen (norska Trafikverket), och kunde i samband med det överlämna rapporten om vägsäkerhet. Riksförbundet M Sverige efterlyser nu samma intresse för det svenska vägnätets brister hos våra beslutsfattare och myndigheter, som de norska kollegorna uppvisar.