Hur tänker regeringen ställa om bilflottan?

Fredagen den 16 juni hölls regeringens stora klimatmöte under ledning av statsminister Ulf Kristersson, näringsminister Ebba Busch och klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari. Det måste medföra ett skifte där handlingsförlamningen gällande biltrafikens omställning bryts.

Sverige har länge haft en agenda i syfte att vi ska vara ledande i omställningen till en fossilfri fordonsflotta. Staten har subventionerat klimatvänlig teknik, anpassat infrastrukturen och utlovat långsiktiga styrmedel. Sedan 00-talet har vi bilister varit duktiga på att välja etanol, sedan snåla dieselbilar och nu laddbara fordon.

Och på många sätt har det gått bra. Vi har störst andel laddbara bilar i EU, en stor utsläppsminskning genom reduktionsplikten och satsningar på industrin för att göra oss mindre beroende av dyra importerade fossila drivmedel, vars tillgång ligger i händerna på oljekarteller.

På kort tid har de tidigare bärande verktygen i omställningspolitiken slopats

Sedan hände något. På kort tid har de tidigare bärande verktygen i omställningspolitiken slopats. När staten skulle spara och hushållen pressades ekonomiskt kastades den tidigare politiken ut med badvattnet. Klimatbilsbonusen försvann redan i november. I dag kan bilköparen för första gången på årtionden inte välja en bil som subventioneras med bonus eller skattefrihet. Reduktionsplikten ska kapas jäms med knäna till årsskiftet.

M Sverige välkomnar insatser för att motverka de höga drivmedelspriserna. Men att hastigt kullkasta de tidigare spelreglerna gör planeringen svår för både näringsliv och konsumenter. Många betydande investeringar runt om i landet har exempelvis gjorts med reduktionsplikten som utgångspunkt. Reduktionsplikten hade kunnat behållas om drivmedelsskatterna sänkts i takten med att inblandningen ökade priserna.

Satsningen på publik laddinfrastruktur är efterlängtad, men ger inte tillräcklig effekt för att nå målen

För en utomstående betraktare är det i dag svårt att förstå vari regeringens omställningspolitik består. Eftersom regeringen håller fast vid 2030-målen om utsläppsminskningar finns nu två vägar framåt: Antingen återinförs klimatbilsbonus och reduktionsplikt eller så sjösätts nya reformer för att minska utsläppen från vägtrafiken. Satsningen på publik laddinfrastruktur är efterlängtad, men ger inte i närheten av tillräcklig effekt för att målen ska kunna nås.

Nu måste regeringen bryta handlingsförlamningen. Utspel om att minska utsläppen genom sänkta hastigheter eller trängselskatter på orter utan trängsel imponerar inte. Det går att kombinera en offensiv klimatpolitik med en konsumentvänlig trafikpolitik.

En ny form av subvention bör ersätta den utfasade bonusen för att sänka tröskeln att välja laddbart

Avgörande för omställningen är att fler har råd och förutsättningar att köpa moderna utsläppssnåla bilar samtidigt som äldre bränsletörstiga bilar kan fasas ut eller drivas på förnybara bränslen. På detta område finns åtgärder som skulle kunna beslutas i närtid. En skrotningspremie skulle skapa incitament för att få bort de bilar som har högst utsläpp och samtidigt är mest trafikfarliga. Förändrade regler skulle göra det lättare att få tillgång till en laddstolpe för de som bor i flerbostadshus eller parkerar i samfällighet. En ny form av subvention bör ersätta den utfasade bonusen för att sänka tröskeln att välja laddbart.

Sådana åtgärder kan kombineras med reformer för att minska konsumenternas kostnadsbörda i dyrtider. Att ta bort skatten på trafikförsäkringspremien, fyrdubbla fordonsskatterabatten för alla som bor i glesbygd och att utvidga reseavdraget till fler skulle minska kostnaderna för nödvändiga transporter utan att sänka trovärdigheten i klimatpolitiken. Så kan regeringen skapa en hållbar och tillgänglig transportpolitik för ett Sverige i tillväxt.

Caroline Drabe
vd på Riksförbundet M Sverige

Foto: oversnap/E+ via Getty Images