Debattartikel: Bara stora butikskedjor tjänar på bilfria städer

Låt människor parkera nära sina stadskärnor. Ge dem möjlighet att välja de små butikerna, den lokala restaurangen, den riktiga bokhandeln, skriver Heléne Lilja.

Det är något som skaver i den svenska stadsplaneringen. I kommun efter kommun fattas beslut som gör det svårare att ta bilen till centrum. Parkeringsplatser tas bort, p-avgifter höjs, gator stängs av och de ”bilfria” stadskärnorna blir fler. Allt sker i miljöns, trivselns och det lokala näringslivets namn. Men det är svårt att se vem som faktiskt tjänar på det – förutom köpladorna utanför stan.

Samtidigt som kommunerna drömmer om mysiga gågator med uteserveringar och torghandel, åker människor till Rusta, Biltema, Elgiganten och XXL utanför städerna. Dit man kan köra, parkera gratis och handla det man behöver – året runt, inte bara den där soliga veckan i juli.

Beslut som försvårar för bilburna besökare gynnar inte den lilla bokhandeln eller kaféägaren på hörnet

Att kommunen vill skapa ett attraktivt centrum är förståeligt. Men beslut som försvårar för bilburna besökare får lätt motsatt effekt. De gynnar inte den lilla bokhandeln, den lokala klädbutiken eller kaféägaren på hörnet. De gynnar de stora kedjorna som redan dominerar handeln, och som har byggt hela sin affärsidé kring bilburen bekvämlighet.

Man gnuggar händerna i förtjusning på butiksjättarnas huvudkontor

Den konspiratoriskt lagda skulle kunna ställa sig frågan om det är lobbyister från de stora kedjorna som i det tysta vunnit den här striden. Även utan sådana teorier kan vi anta att man gnuggar händerna i förtjusning på huvudkontoren för butiksjättarna. Samtidigt, när kommuner gång på gång beslutar att ta bort parkeringsplatser och försvåra för bilburna att ta sig fram i städerna, så är det de lokala handlarna som förlorar.

Den som har ett jobb, familj, matkassar och ett liv att få ihop kommer inte att cykla i motvind till centrum i november. Hen tar bilen till de lättillgängliga köpladorna med ljus, värme och parkeringsmöjligheter.

Det är lätt att sätta sig in i hur verkligheten ser ut i Sverige och förstå problemet: utanför våra tre storstäder är bilen nödvändig. I mindre kommuner kör en övervägande majoritet av de vuxna bil dagligen. Att då utforma städerna som om alla bodde i innerstan är inte bara verklighetsfrånvänt, det är ojämlikt och föga tillgänglighetsanpassat.

Att göra centrum bilfritt är en exkluderande politik, förklädd till hållbarhet

I många städer utanför Stockholm, Göteborg och Malmö är kollektivtrafiken gles och cykelvägarna få. Att göra centrum bilfritt betyder i praktiken att stänga det för stora delar av befolkningen. Det är en exkluderande politik, förklädd till hållbarhet.

Bilen är inte problemet, bristen på balans är det. Vi behöver städer där såväl gående som cyklister och bilister får plats. Där det går att svänga förbi centrum, parkera en stund och uträtta sina ärenden utan att det känns som ett brott.

Det handlar inte om att fylla städerna med bilar, utan om att göra stadskärnorna tillgängliga. Det går att skapa tryggare, trevligare och mer hållbara stadsmiljöer utan att jaga bort bilisterna. Lättillgängliga parkeringar, tydliga gångstråk och smarta parkeringslösningar är vägar framåt. Det kräver dock att man vågar se bilen som en del av lösningen, inte som roten till allt ont, och att kommunerna slutar att fatta beslut som bara fyller köpladornas kassakistor.

Om inget förändras kommer vi snart att stå med tomma gator och stängda skyltfönster

Låt människor parkera nära sina stadskärnor. Ge dem möjlighet att välja de små butikerna, den lokala restaurangen, den riktiga bokhandeln. Om inget förändras kommer vi annars snart att stå där – med tomma gator, stängda skyltfönster och ett växande köpcentrum utanför stan. Då kan kommunpolitikerna gärna promenera på sina bilfria gator. Det kommer ändå inte vara någon där att trängas med.

Heléne Lilja

Vd, Riksförbundet M Sverige