M Sverige granskar: M Sverige granskar: Skadade djur och farliga vägar – eftersöksjägarna står mitt emellan

(2025) När viltet skadas i trafiken tar eftersöksjägarna vid. Det är ett uppdrag kantat av både farliga vägar och svårt skadade djur – och ett samhällsproblem som kostar Sverige 11 miljarder kronor om året. Motor följde med en eftersöksjägare för att få inblick i det tysta arbetet vid vägkanten.

Det lilla rådjuret hade inte en chans. Det hade börjat skymma när det smet upp på vägen i Dals-Ed i Västra Götaland, träffades av en personbil och stapplade mot vägkanten. Bilisten klarade sig utan skador, förutom en otrevlig upplevelse. Eftersöksjägarens hund kunde hitta det skadade rådjuret så att lidandet blev kort och trafiksäkerheten återställdes.

En olycka var 7:e minut

Varje år inträffar drygt 75 000 viltolyckor i Sverige. Det är en viltolycka var sjunde minut. En uppskattning av den totala kostnaden för viltolyckorna är 11 miljarder kronor. Men i ett stort land med 100 000 kilometer statliga vägar, skogen full med vilt och många bilar ökar antalet viltolyckor. Trafikverket jobbar förebyggande med ekodukter, viltstängsel och viltuthopp. De bygger faunapassager, tar bort sly från vägkanten och sätter upp varningsskyltar. 

Nattpasset

Motor åkte till Trollhättan för att träffa två av Sveriges drygt 4 100 eftersöksjägare som frivilligt hjälper till vid viltolyckor: Lennart Gustafsson och Jonas Hagevåg.
De blir ofta utkallade mitt i natten, sent på kvällen och tidigt på morgonen, vid dåligt väder och svår terräng. Ersättningen täcker knappt kostnaderna.

– Det är kanske inte alltid idealiska förhållanden, men vi tänker på de skadade djuren. Ju fortare vi kan ta oss ut till olycksplatsen, desto fortare kan vi avsluta lidandet, säger Lennart.

– Skador kan leda till smärtsamma infektioner, och skador som en krossad käke kan leda till att djuret svälter ihjäl. Då känns det bra att hjälpa, säger Jonas.

Lennart och Jonas är överens om vilket som är det värsta scenariot – att behöva avliva en rådjurshona med mjölk, som tyder på att det finns killingar som väntar någonstans.

Skyldig att anmäla

När ett djur blivit påkört ska bilföraren anmäla detta till 112 och märka ut platsen. Polisen ringer en kontaktman som är ansluten till Nationella Viltolycksrådet (NVR), en eftersöksorganisation där polis, jägarorganisationer och Trafikverket samarbetar. Den som anmäler olyckan ska vara nåbar på telefon så att eftersöksjägaren kan ringa och ställa frågor.

Polisen gör en första bedömning om säkerhetsläget, därefter måste eftersöksjägaren bedöma på plats om det går att genomföra eftersök på ett trafiksäkert sätt.

Jobbar i par

När telefonen ringer drar Lennart på sig kläderna, kängorna, varselvästen och vapnet och sätter in Balder, en 2,5-årig hannoveransk viltspårshund i pickupen. På olycksplatsen hänger han på magnetremsor på bilen med texten Viltolycka, sätter ut två trekantiga tält med belysning längs vägen och letar efter spår efter olyckan, lite hår eller blod, som hunden kan få vittring från.

– Medan vi spårar kan det hända att det skadade djuret springer över vägen igen, vilket innebär ytterligare en farlig situation. Eller att hunden följer efter. Vi hade önskat att trafikanterna visade mer hänsyn, säger Lennart.

Inte sällan jobbar eftersöksjägare i par, eller fler om det behövs.

– Det kan vara svårt att spåra med hund i lina samtidigt som man ska vara beväpnad. Om vi är flera kan en hålla i hunden medan den andra har geväret eller vaktar vid vägen och följer hundens väg med en gps-spårning, säger Jonas. Men trots att jägarna sätter ut de upplysta tälten, använder varselvästar, reflexer, pannlampor och extraljus och magnetremsor på bilarna, utsätter de sig ofta för trafikfarliga situationer. 

– Jag har fått mitt varningstält överkört av bilister. Det är tyvärr inte ovanligt. Speciellt när vi spårar längs vägen kan det kännas farligt med bilar som kör fort och väldigt nära. Inte sällan känner man vinddraget efter bilar som kör förbi, säger Jonas.

2011 var det en eftersöksjägare som omkom under ett eftersök nordväst om Jönköping. Flera andra händelser vittnar om olyckor som hade kunnat sluta illa.

Ett viktigt arbete

Heléne Lilja, vd för Riksförbundet M Sverige, säger att eftersöksjägare gör stora insatser för trafiksäkerheten.

– Det minsta man kan göra som medtrafikant är att underlätta deras arbetssituation. För den som krockar med vilt innebär det att ge tydlig information så fort som möjligt. För den som passerar ett eftersök innebär det att hålla nere hastigheten och tänka på att djur kan röra sig långt trots skador, säger hon.

Balder spårar

Just i dag är skogen i Trollhättan stilla och ljuden från fåglarna avslöjar att våren är på väg. Lennart släpper ut Balder från bilen, sätter på kopplet och hänger på sig geväret. Spåret efter rådjuret är den här gången ingen match för Balder som går rakt på över den mjuka, fuktiga mossan in mellan träden, där ett livlöst rådjur ligger alldeles stilla. Efter att eftersöksjägarna kontrollerat att djuret inte lever meddelar de jakträttsinnehavaren, som tar hand om djuret.

Digital utbildning

Jesper Einarsson är nationellt ansvarig för NVR vid Svenska Jägareförbundet, och förra året utsedd till årets eftersökare på svenska Jaktgalan.

– Det är jätteviktigt att bilisterna har respekt för våra eftersöksjägare, som frivilligt går längs vägarna med sina hundar för att förkorta lidandet för djur som blivit påkörda. Bilisterna måste sakta ner och ta mer hänsyn. Eftersöksjägarna är vardagshjältar som gör en väldigt viktig samhällsinsats och utsätter sig för fara för att ta hand om djuren, säger han.

NVR erbjuder alla eftersöksjägare en digital utbildning om trafiksäkerhet. Organisatoriskt är det Polisen som är uppdragsgivare och de har skyddsansvar. När en eftersöksjägare är på olycksplatsen bestäms en återkopplingstid, då jägaren ska ringa tillbaka. Om detta inte händer skickar Polisen en patrull till platsen. 

Kenneth Kronberg är kommissarie, eftersöksjägare och jobbar med NVR. Han är på väg att försöka lösa en tvist mellan en markägare och en eftersöksjägare när vi får tag på honom i telefon. Markägaren vill inte släppa in jägaren på sin mark i ett eftersök, men det är en ganska ovanlig situation. Ofta är relationen mellan eftersöksjägare och markägare god. 

– Jägarna är ute på Polisens uppdrag. Den enda mark vi inte går in på är ambassadmark, säger Kenneth.

Att flera jägare är inblandade i ett eftersök gör det både säkrare och effektivare. 

– Det är kanske större skäl att vara fler om man är nära tätort, där 40 procent av rådjursolyckorna äger rum 500 meter från tätort. Urbaniserade rådjur blir allt vanligare, förklarar Kenneth.

Just nu pågår en upphandling av en ny viltremsa. 

– Den nya viltremsan ska vara av bättre kvalitet och inte gå sönder lika lätt. Den som vi har i dag är av papper och blir lätt skrynklig när den ligger i bilen, säger han. Kenneth Kronberg är kritisk till den ofta farliga trafiksituationen för eftersöksjägare. – Folk verkar oförmögna att förstå vad det innebär när vi satt upp tält och lampa om viltolycka. Jag ser yrkeschaufförer som kör slalom mellan tälten, säger han. 

– Allmänhetens respekt för hinder på väg är för liten. Vi är där för bilisterna. Folk är "disneyfierade" och vet mer om gnuerna i Serengeti än om svenska älgen. Det handlar om aktiv körning. Man ska titta på sidan av vägen om man ser någon rörelse.

Han säger att man ska tänka att det ligger en 400-kilos älg mitt i vägen, som man bara kan se på 18 meters håll, vilket är för kort sträcka för att hinna bromsa.

– Det är ett rörligt mål som kan springa upp när som helst. Orange blink är varningsblink. Absolut högsta gräns att köra förbi en olycksplats är 30 km/h. 

Heléne Lilja menar att alla som kör förbi en olycksplats borde göra allt för att inte situationen blir än mer allvarlig.

– Det är alldeles för många som kör för fort förbi orange varningsljus. Eftersök på trafikskadat vilt är en sådan oförutsägbar situation i trafiken, den egna hastigheten är nästan det enda man kan kontrollera. Ändå väljer många att passera i för hög hastighet, säger hon.

Fler anmälningar

Att antalet viltolyckor ökat så mycket de senaste åren tror Jesper Einarsson delvis beror på att det nu är reglerat enligt jaktförordningen att den som kör på vilt har en skyldighet att anmäla detta och märka ut platsen. Ett ökat bilåkande samt viltstammarnas utveckling spelar också in. Eftersöksjägare har möjlighet att ta hjälp av Polisen eller Trafikverkets TMA-bil*, som kan påkalla uppmärksamhet och reglera hastigheten, eller helt stänga av vägen om så skulle behövas.

En balansgång

Marcus Gabrielsson, nationell samordnare på Trafikverket och representant i NVR, menar att det är en komplex frågeställning om hur man ska få bilister att ta mer hänsyn när de passerar olycksplatsen. 

– Det är en balansgång där jägarnas vilja att få slut på djurens lidande ibland gör att jägarna utsätter sig för onödiga risker. Vi pratar ofta om hur vi ska kunna öka säkerheten för både eftersöksjägarna och bilisterna, säger Marcus.

Varning via gps

Lennart och Jonas är relativt nöjda med den skyddsutrustning som de använder, men hade gärna sett en mer anpassad varselväst, där det även fanns plats för mobiltelefon och pejlutrustning utan att behöva ha en jacka på sig under. Men det finns ett spännande verktyg de gärna hade velat ha.

– Jägarförbundets länsförening Västra Götaland väst har sökt pengar från Trafikverket för att få till en gps-varning, en sådan som i dag finns för olyckor, som varnar för att eftersök av vilt pågår. Tekniken borde inte vara svår att få till och vi hoppas få finansiering för en förstudie, säger Lennart. Idén med en gps-varning kommer från Lennart och hans eftersökskollega Christian Wäxfeldt.