Tre småbilar som vi har varit nyfikna på länge gör upp om vilken som är det bästa köpet.
Renault Clio är en kompetent och prisvärd liten bil som både bjuder på körglädje och design.
Honda Jazz är en hybrid med en pigg och snål drivlina, samt flera smarta lösningar som underlättar det vardagliga livet. Testbilen är en Honda Jazz Crosstar, som har crossover-stuk och högre sittposition.
Volkswagen T-Roc har nyligen fått sig en uppdatering med ny interiör och mer avancerade assistanssystem. Med en trecylindrig bensinmotor och manuell växellåda är instegspriset lägre än för Hondan.

Ska man välja låg vikt och körglädje, präktighet och hybridteknik eller en större och rymligare crossover?

Vilken av de tre är det man bör satsa på? Är det den prisvärda Renaulten med sin körglädje och låga vikt, den genompräktiga Hondan med sin hybriddrivlina och smarta baksäte eller bör man satsa på en lite större crossover från Volkswagen med generösare utrymmen och bäst dragvikt? 

HONDA JAZZ CROSSTAR HYBRID

Otroligt genomtänkt

Den vettigaste bilen vi har kört på väldigt länge. Så kan man sammanfatta Honda Jazz med hybriddrift. Alla testförare säger samma sak efter några mil bakom ratten. Den här bilen är väl genomtänkt och väldigt bra på mycket. För sin storlek upplevs den som rymlig, förarmiljön är luftig och sikten är mycket bra. Det är till stor del tack vare den långa, sluttande vindrutan – som på en mpv – tillsammans med de uppdelade a-stolparna som ger god sikt även snett framåt.

Bagageutrymmet är lättillgängligt med låg lasttröskel och stor öppning. Även om storleken är begränsad är det lättlastat. Bakdörrarna öppnas i en vid vinkel vilket gör insteget enkelt, eller så kan man använda det smarta baksätet för att lasta.

Det höga priset kan verka avskräckande, men när vi ser till hela ägandet framstår Jazz plötsligt som mest ekonomisk

Jazz säljs endast som icke laddbar vanlig hybrid. Vår testbil är en Crosstar-version, vilket innebär att den är tre cm högre än en vanlig Jazz. Men framför allt sitter man högre i bilen. I Crosstar-versionen ingår även takräcken och vattenavvisande klädsel.

Det höga priset kan först verka avskräckande. Nästan 300 000 kronor för en liten bil. Men när vi benar ut kostnaderna och ser till hela ägandet framstår Jazz plötsligt som det mest ekonomiska köpet. Låg förbrukning, billigast försäkring och service samt lägst skatt gör att man snabbt sparar in det högre priset.

Crosstar säljs bara i Executive­utförande vilket betyder att den har rikligt med utrustning redan från start. Men Jazz är redan i sitt grundutförande full med smarta lösningar och finesser.

En smart bil om man till exempel vill lasta höga krukväxter eller barncyklar

Baksätet är det fiffigaste som finns på marknaden. Antingen fäller man fram ryggstödet, sitsen åker då med ner vilket skapar ett nästintill platt lastgolv tillsammans med bagageutrymmet. Men det finns även ett annat alternativ, nämligen att fälla upp sitsen mot ryggstödet, så att det skapas ett lastutrymme från baksätets golv hela vägen upp till taket. Smart om man till exempel vill lasta höga krukväxter eller barncyklar.

Att köra Jazz Crosstar är en ytterst behaglig och bekymmersfri upplevelse. Gasresponsen är direkt och motorn är tyst vid lugn körning. Accelerationen är även överraskande snabb, jämfört med de två andra testbilarna.

Fjädringen är komfortabel och chassit uppför sig städat och fint över ojämnheter, även när vi utmanar det med högt tempo på kurviga landsvägar. Vändcirkeln är mycket bra, och tillsammans med den goda sikten gör det Jazz Crosstar till en mycket bra stadsbil.

I interiören finner man två handskfack. Mellan framstolarna finns det ytterligare fack samt mugghållare. Man finner även en mugghållare på var sin sida uppe på panelen framför fläktutblåsen. På så vis hålls varm dryck varm om vintern och kall om sommaren, när man använder klimatanläggningen. I mittkonsolen finns två USB-­uttag framtill och två till baksätespassagerarna. På baksidan av framstolarna finns även praktiska fickor för mobiltelefoner.

Honda Jazz är en otroligt praktisk och genomtänkt bil som är snål och ytterst behaglig att köra. Tyvärr är den inte godkänd för drag. Men det är nog det enda som är opraktiskt med denna smarta bilmodell. 

RENAULT CLIO

Spänstig och prisvärd

Clio är sig lik. En kompakt, charmig liten bil med en god portion körglädje. Dagens modell har funnits i ett par år men gör inte bort sig gentemot konkurrenterna. Denna version med manuell låda och minsta motorn är en trevlig vägvagn.

Den kombinerar komfort med ett alert väguppträdande, bäst av de tre bilarna. Och då ska man veta att de två andra testbilarna också är mycket bra på detta. En förklaring är att Clio inte är en höjd crossover-version som de två andra. Den är lägre att kliva i och ur, men en lägre tyngdpunkt ger stabilare väghållning.

Clio finns även som hybrid men är då ganska dyr med ett startpris på 281 900 kronor. Bensinversionen börjar på strax under 200 000 kronor och har hyfsat med standardutrustning som bland annat LED-strålkastare och filhållningssystem.

Testbilen är en Techno och startar på 223 900 kronor. Men då måste man fortfarande betala extra om man vill ha bilen i en annan färg än vit.

När man tar plats bakom ratten känns det som om man sitter i en av de större Renault-modellerna. Det är tämligen rymligt, man sitter bra och vi finner flera funktioner från dyrare modeller.

För den som vill kosta på sin Clio mer finns även en stor pekskärm på 9,3 tum

I grundutrustningen ingår en 7-tums pekskärm, och denna duger gott. Infotainmentsystemet har tydliga symboler och menyer, dessutom finns en rad snabbvalsknappar under skärmen. För den som vill kosta på sin Clio mer high tech finns det även en stor pekskärm på 9,3 tum till den högsta utrustningsnivån RS-Line.

Funktionerna i systemet är desamma, men med RS-Line får du en hel del både yttre och inre designattribut.

Clio är minst av de tre testbilarna men med ett långt axelavstånd är innerutrymmena tillfredsställande. Bagageutrymmet är rymligt för bilens storlek men lasttröskeln är hög. Bagagerumsgolvet går att justera i två höjder så att man kan få ett plant lastgolv när man fäller baksätets ryggstöd. Insynsskyddet går att stuva under lastgolvet vilket är briljant.

Från utrustningsnivån Techno ingår en automatisk klimatanläggning med de tjusiga vreden i räfflad, aluminiumliknande plast. Strax under dem finner vi två USB-uttag, ett 12-voltsuttag och även en AUX-kontakt.

Förarstolen har bra inställningsmöjligheter och det är lätt för alla i testlaget att hitta en bra körposition, även om det skiljer en hel del i längd mellan oss. Stolarna är sköna och växelspaken härligt nära ratten. Mittarmstödet är, från Techno och uppåt, dessutom justerbart och mjukt vilket är mycket uppskattat vid långkörningar.

Clio är en utrymmeseffektiv liten bil som är bekväm, prisvärd och användarvänlig

Tillsammans med en hyfsat låg ljudnivå gör det Clio till en överraskande bra långfärdsbil. Alla tre testbilarna är så bekväma och välbyggda att vi gärna tar dem på längre turer. Känslan vid växlingarna och samspelet med kopplingen är inte lika fast och precis i Clio som i T-Roc. Motorn är aningen seg på låga varvtal och behöver högre varv för att vakna till liv.

Clio är en utrymmeseffektiv liten bil som är bekväm, prisvärd och användarvänlig. Den är trevlig att köra och har en modern interiör.

VOLKSWAGEN T-ROC 1,0 TSI

Tryggare kan ingen VWara

En bil blir aldrig så bra som när den är på väg att bytas ut. Då har modellen rullat länge och barnsjukdomarna är åtgärdade. Ansiktslyfta modeller bjuder ofta också på mer standardutrustning, bättre teknik och attraktivare erbjudande. Det som nu säljs som nya T-Roc är en uppdaterad version av den modell som kom 2017.

Uppdateringen innebär ett modernare utseende med stående LED-varselljus och ny grill. I standardutrustningen ingår även uppvärmda spolarmunstycken och inställbart svankstöd i stolarna, vilket inte är en självklarhet ens på dyrare bilar.

Hur mycket mer bil får man egentligen av att kliva upp en storleksklass?

T-Roc är en modell större än de två andra testbilarna, som snarare motsvarar den mindre T-Cross, men eftersom modellen är ny och går att få till ett pris som är lägre än för Honda Jazz tyckte vi att den platsade i testet. Vi ställer oss också frågande till hur mycket mer bil man egentligen får av att kliva upp en storleksklass.

Clio har ju lika långt axelavstånd som T-Roc, och om man väljer en fyrhjulsdriven Folka får man inte ens större bagageutrymme. 445 liter gäller bara för denna framhjulsdrivna version, vill du ha 4WD minskar bagageutrymmet till 395 liter med uppfällda ryggstöd i baksätet, vilket är samma storlek som Clio.

Som vanligt i Volkswagens bilar sitter vi bra. Reglage och sittposition är genomtänkta och förarmiljön användarvänlig. Nya T-Roc har fått nya plastmaterial i inredningen vilket ger en mer påkostad känsla. I testbilen sitter det en multifunktionsratt med riktiga knappar vilket vi föredrar framför de blanka pekytorna som är mer diffusa att använda, särskilt under körning.

Instrumenteringen presenteras på en skärm men är lättöverskådlig och lättavläst. Pekskärmen kompletteras med volymvred och snabbvalsknappar vilket underlättar handhavandet en hel del. Även klimatanläggningen manövreras med fysiska reglage i den här enklare versionen vilket gör den lättanvänd. Inredningen i nya T-Roc är därmed modern, men fortfarande användarvänlig, särskilt i basversionen som har mer knappar än pekytor.

Som T-Roc-förare och -passagerare bör man ha uppdaterat sina sladdar till USB-c

De dyrare versionerna har pekytor på ratten, för infotainmentsystemet och klimatanläggningen, vilket kanske ser modernare ut men är sämre ur användarperspektiv.

Som T-Roc-förare och -passagerare bör man ha uppdaterat sina sladdar eftersom Volkswagen har satsat på de nyare kontakterna som heter USB-c. Två fram och två bak.

Stolarna är enkla men sköna. Långa sitsar ger bra stöd för benen. Mittarmstödet är i vanlig VW-ordning briljant och går både att skjuta fram och ställa in i höjdled. Mycket uppskattat vid långkörning.

Den trecylindriga motorn behöver, precis som i Clio, lite högre varv för att leverera den utlovade prestandan. Vid lugn körning är den smidig och det är lätt att finna rätt växel med den manuella växellådan. Stegen känns naturliga utan att ge någon direkt närvarande känsla, precis som styrningen.

Ljudnivån är bäst av de tre testbilarna i motorvägshastighet. T-Roc är stabil och trygg att köra. Köregenskaperna påminner mycket om den kompetenta storsäljaren Golf. Detta är också det bästa med bilen.

Den är praktisk och lättanvänd, som många av Volkswagens storsäljare. Det är bara att hoppa in och köra i väg, antingen det är till den lokala matbutiken eller på en långresa. T-Roc med sitt kompakta format är smidig i stadsmiljö men upplevs ändå som en lite större bil och är bekväm på långturer. 

Text: Motors testlag Foto: Simon Hamelius