Test: Fyra bilar med fyrhjulsdrivning

MITT I EN SPÄNNANDE tid av övergång från förbränningsmotorbilar till elektrifierade diton säljs modeller med helt lika tekniker för fyrhjulsdrivning sida vid sida. Biltillverkarna kallar dem alla för fyrhjulsdrivna, men kan man alltid lita på att en bil med tillägget AWD har en kompetent fyrhjulsdrivning?

I vårt test av fyrhjulsdrivning tar vi med oss en intressant palett av olika tekniker. Det handlar om olika typer av elektrifierad fyrhjulsdrivning. Två av bilarna är helt eldrivna och de två andra är hybrider med så kallad elbakaxel, där en av dem är laddbar. Ingen av bilarna har kardanaxel eller mekaniska kopplingar som kopplar i och ur fyrhjulsdrivningen.

Av Motors testlag Foto: Simon Hamelius

KIA EV6 AWD

KIAS FLAGGSKEPP, den helt eldrivna familjebilen EV6 med supersnabb laddning och rejält med pulver, är välkommen in i testet. EV6 finns som bakhjulsdriven med 228 hk eller som fyrhjulsdriven, då med 325 hk. Detta utöver prestandaversionen EV6 GT, men mer om den i nästa nummer av Motor.
2WD kostar från 569 900 kronor efter bonus och 4WD 604 900 kronor (om du hinner få dem innan årsskiftet då bonusen för elbilar under 700 000 kronor sänks från 70 000 kronor till 50 000 kronor). Förutsättningarna för elbilsbonus har dock ändrats efter pressläggning.

Kian börjar med att briljera

Vi tar den koreanska stoltheten i supertjusig matt silverlack och rullar ut den på vår skoningslösa testbana. Kian börjar med att briljera. Den tar sig uppför hela vår branta backe där underlaget är förrädisk sand och grus. En otrevlig miljö för en tung och sportig elbil som bemästras med bravur utan tveksamheter. Både däcken och fyrhjulsdrivningen greppar mycket bra.

Gasresponsen är bra programmerad och det är lätt att dosera den väl tilltagna kraften för att ta sig fram över det lösa underlaget. Kian har ett körläge för hala förhållanden som heter Snow. Testbilen har ingen dragkrok men vi skruvar i dragöglan och låter EV6 jobba med tung draglast. Även då visar den sig från sin fyrhjulsdrivnings bästa sida och tar sig en bra bit uppför backen med lös sand. Imponerande.

Vi stänger av den förvirrade koreanen och låter den vila

Vi kör upp bilen på rullarna och möts av ett helt annat beteende. Efter att EV6 har stått ett tag och låtit det hjulpar som står på rullarna spinna tänds julgransbelysningen i instrumenteringen upp. Fem varningssignaler om att lika många system är ur funktion börjar lysa. Vi stänger av den förvirrade koreanen och låter den vila en stund. När vi sedan kör den snällt fungerar allt som det ska återigen.

Det är dock ingen fara på taket eftersom vi inte fäster särskilt stor vikt vid rulltesterna, då de säger föga om bilens förmåga i verkliga förhållanden. Vi har mest med rullarna för att utläsa hur bilarnas programmering för fyrhjulsdrivning beter sig. Vi kan alltså återigen slå hål på myten om att rullar skulle ge en rättvis bild av en bils fyrhjulsdrivningskompetens.

Kians fyrhjulsdrivning går att lita på

Kian är, precis som Skodan, motorstark och snabb. Fyrhjulsdrivningen är främst till för att ge bästa möjliga grepp när man använder en större mängd av hästkrafterna vid körning på asfalterad väg. Men den visar sig vara överraskande kompetent i terrängen. Kians fyrhjulsdrivning går att lita på, även för den som vill dra tungt.

SKODA ENYAQ COUPÉ RS iV

SEDAN VOLKSWAGEN KÖPTE Skoda har märket gjort en otrolig klassresa, vilket Enyaq Coupé RS iV tydligt gestaltar. Inredningen känns riktigt lyxig med smakfull design, exklusiva material och gedigen känsla. Vad gäller exteriören är det ingen som tror att detta är en Skoda. Färgen gör säkert sitt men uppmärksamheten som den här bilen drar till sig är på Lamborghini-nivå.

Vardaglig körglädje i kombination med förnuftiga lösningar

Den coupéformade familjeelbilen med sportiga ambitioner från det tjeckiska märket lever alltså upp till det tilltagna priset. Är vardaglig körglädje i kombination med förnuftiga lösningar din grej är Enyaq bilen för dig. Om du dessutom tycker om uppmärksamhet är den här giftgröna RS-coupén ett säkert kort.

Det känns mer än aningen malplacerat att rulla ner denna slipade asfaltsätare i den ruffiga grusgropen. Första utmaningen med start i backe på löst underlag är relativt lättbemästrat av eltjecken. När vi kopplar på ett tungt släp skönjas aningen olikheter i beteendet jämfört med den andra elbilen, Kia EV6.

Chassisättningen gör att hjulen inte är konstant planterade i underlaget

Skodan har inte riktigt lika bra grepp i sanden med sina Pirellidäck, som Kian med sina Continental. Den aningen sportigare chassisättningen gör att hjulen inte är lika konstant planterade i underlaget som de är på Kian. Trots att vi även testkör Skodan i läge Individual med stötdämpningen satt i det mjukaste läget.

Fyrhjulsdrivningen är effektiv och framkomlighets-förmågan bra. Men hjulen kan få för sig att spinna diagonalt, alltså höger fram och vänster bak, eller vänster fram och höger bak. Vi märker även när vi bromsar nedför backen i lös sand att däcken inte har samma grepp som de på Kian.

I stora drag tar Skodan sig fram nästan lika bra som Kian. Men den kräver lite offensivare körning. Fyrhjulsdrivningen är inte lika konsekvent i sin kraftfördelning i den lösa sanden. På rullarna briljerar dock Skodan. Vi upplever det som att Enyaq är mest finjusterad i programmeringen för att fördela kraften mellan axlarna på bästa sätt i teorin, men Kian är den som lyckas driva bäst i praktiken i terrängen.

Enyaq är definitivt ingen terrängbil

Skoda har ett körläge som heter Traction, vilket ska optimera kraftfördelningen vid körning på halare väglag. Enyaq är definitivt ingen terrängbil. Tjeckens fyrhjulsdrivnings-system är framför allt avsett för att ge föraren tillgång till alla de 299 hästkrafterna, även ut ur en regnvåt kurva, mer än att vara ett arbetsredskap. Men den duger utmärkt som dragbil och den kommer att ta dig längre ut i terrängen än du förväntar dig.

TOYOTA YARIS CROSS AWD-i

TOYOTA ÄR NOGA med att påpeka att Yaris Cross inte är ett terrängfordon. Men den lilla bilens tuffare format, med höjd kaross och rejäla hjulhus, kan annars lätt få betraktare att tro att den gör bra ifrån sig vid sidan av vägen. Särskilt eftersom Toyota har ett grundmurat rykte om att bygga några av världens mest kompetenta terrängfordon, såsom Land Cruiser och Hilux. Yaris Cross är i stället en Yaris med lite mer attityd och utrymmen.

Man har en extra elmotor på bakaxeln

Den säljs som framhjulsdriven eller som AWD, alltså All Wheel Drive, vilket betyder fyrhjulsdrivning. AWD-i, där ”i” står för intelligent, består av att man har adderat en elmotor som driver bakhjulen. Det är alltså samma hybriddrivlina, med en bensinmotor och en elmotor framtill, men sedan har man en extra elmotor på bakaxeln. Fram- och bakhjulen är inte sammankopplade av en kardanaxel, utan de drivs separat och bakhjulen drivs endast av el.

Detta koncept, med så kallad elbakaxel, har flera gånger varit ett ämne för diskussion huruvida det är kompetent eller inte. Vi har i tidigare fyrhjulsdrivningstester (Volvo XC60 T8 i Motor 8 2017 samt Toyota Rav4 i Motor 8 2019) bevisat att det är ett ytterst kompetent system. Volvo XC60 och Toyota Rav4 var några av de bästa fyrhjulsdrivna bilarna vi körde i våra tuffa tester.

Bakhjulsdrivningen är knappt märkbar

Vi har alltså relativt högt ställda förväntningar på Yaris Cross, men vi har ett stort frågetecken. Den bakre elmotorn ger blott fyra hästkrafter. Och det visar sig snabbt att detta är så lite som det låter. Så när utmaningens grad stiger en aning, beter sig Yaris Cross AWD-i mer som en framhjulsdriven bil än en fyrhjulsdriven. Både vid körning på grusväg, i sandfållan, med dragvikt och på rullarna.

Bakhjulsdrivningen är knappt märkbar, på grund av den svaga elmotoreffekten. Synd tycker vi, eftersom fyrhjulsdrivning med elbakaxel är ett väldigt smart koncept. Och när Toyota ändå har kostat på Yaris Cross finessen, borde man ha valt en starkare elmotor. AWD-i kommer på sin höjd att hjälpa dig att komma i väg lättare vid ett trafikljus på en isig gata, men du kan inte räkna med fyrhjulsdrivningens effekt vid tuffare utmaningar än så.

Med AWD-i får Yaris Cross också mindre bagageutrymme. 397 liter för den framhjulsdrivna jämfört med 320 liter för AWD-i. Detta, tillsammans med den tveksamma effekten av fyrhjulsdrivningen, gör att vi avråder dig från att köpa AWD-i.

Spara 17 000 kronor och köp den framhjulsdrivna

Yaris Cross är en kanonbil på många sätt, och vi kan rekommendera dig att köpa den om du är ute efter en liten crossover med låg förbrukning och hög driftssäkerhet. Men spara 17 000 kronor och köp den framhjulsdrivna. De båda har ändå samma låga dragvikt på 750 kg.

VOLVO XC60 T8 RECHARGE AWD

”ÄH, DET DÄR ÄR INTE riktig fyrhjulsdrift.” ”När bilen inte är laddad är den bara framhjulsdriven.” Detta är två myter som sprids om hybridbilar som har fyrhjulsdrivning med så kallad elbakaxel.
Precis som Toyota Yaris Cross har Volvo XC60 Recharge elbakaxel, alltså en separat elmotor som driver bakhjulen. Volvon har dock ingen hybridisering av bensinmotorn fram. För att testa de två nämnda myterna kör vi Volvon genom alla testmomenten två gånger. Först med laddat batteri och sedan med helt urladdat batteri.

Volvon är den enda av de fyra testbilarna som har ett Offroad-körläge. Testbilen har dessutom luftfjädring och kan variera markfrigången från 189 till 249 mm. Dessutom aktiveras ett så kallat Hill Descent Control-system som hjälper dig att bromsa och stabilisera bilen i nedförsbackar på svåra underlag.

Volvon imponerar vid start i backe på löst underlag med släp

Testresultaten är enastående. Däcken, markfrigången och fyrhjulsdrivningen är överlägsna i Volvon. Mest imponerar den vid momentet start i backe på löst underlag med släp. Alla fyra hjulen driver på harmoniskt.

Testresultaten utan att vi har laddat bilen är precis lika bra som när vi har laddat. Vi kör Volvon på rullarna, alltså under exakt samma förhållanden, både med och utan laddad ström i batteriet, med samma resultat.

Det stämmer alltså inte att fyrhjulsdrivningen påverkas av huruvida du har laddat din fyrhjulsdrivna laddhybrid eller inte. Precis som en vanlig hybrid (icke laddbar) med fyrhjulsdrivning medelst elbakaxel, ger XC60 Recharge fullgod fyrhjulsdrivning i alla lägen. Bensinmotorn genererar tillräckligt med kraft för att både driva framhjulen och ge ström till den bakre elmotorn.

Volvon är bäst både i teorin och i praktiken

Det märks att Volvo har lagt mycket möda och stort besvär på att utveckla och programmera ett system som kombinerar hybridens effektivitet med terrängbilens framkomlighetsförmåga. Men XC60 är inte bara bra på att ta sig fram i den eländiga terrängen, den gör det även med bravur med ett tungt släp på kroken. Och den äter rullarna till frukost. Bäst alltså både i teorin och i praktiken.

Det enda vi har att anmärka på är att eftersom bilen endast är bakhjulsdriven i elläget, och bensinmotorn som driver framhjulen är så kraftfull, så kan körbeteendet skifta när det är halt. Antisladdsystemet hanterar denna utmaning bra, och den som kör lugnt och inte är insatt i hur man utvärderar kördynamik kommer troligtvis aldrig att märka av de här egenskaperna.

Hysteriskt mycket pengar för en familjebil

XC60 Recharge är ett lyckat helhetspaket. Men priset är därefter, hysteriskt mycket pengar för en familjebil i mellanklassen. XC60 T8 Recharge är fortfarande laddbar och fyrhjulsdriven men har ett 100 000 kronor lägre instegspris.