TUFFA TIDER kräver smarta beslut. Är du ute efter en ny bil för så lite pengar som möjligt bör du kika närmare på de här tre modellerna. Vi har valt ut tre bilar som finns att privatleasa för under 3 000 kronor i månaden. Det är en kompakt bil från Dacia och två minibilar från Toyota respektive Hyundai. I den förstnämnda får du mer utrymmen och mindre modern teknik. Det här är bilen för dig som ofta ska åka med passagerare och även behöver kunna dra släp. Men hur står det egentligen till med krocksäkerheten i Dacia Sandero?

Vi går igenom de tre kandidaterna och betygsätter dem i sex olika ronder

En bevisat krocksäker bil är annars minibilen Aygo X från Toyota. Här sitter du säkert, men trångt. Åtminstone i baksätet som är den svagaste punkten i Aygo X. Därför förvånar det oss att den ännu mindre bilen Hyundai i10 har ett användbart baksäte. Den har dessutom en hel del storbilsfunktioner i interiören.

Vilken är den bästa nya bilmodellen för dig som vill ha så mycket bil som möjligt för så lite pengar som möjligt? Vi går igenom de tre kandidaterna och betygsätter dem i sex olika ronder.

Dacia Sandero TCe 90

DACIA HAR POSITIONERAT sig som ett lågprismärke. Och med det kommer också låga förväntningar. Låga förväntningar på kvalitetskänsla, teknik och infotainment. Men hur mycket sämre är egentligen en Dacia än en bil från ett dyrare märke?

Vi börjar med ekonomin. En Sandero börjar på 179 900 kronor, eller privatleasing från 2 490 kronor i månaden. Det är få bilar som kan mäta sig med detta. Och att köpa en ny Sandero kan mycket väl vara billigare än ett vettigt begagnatköp. I basversionen, vilken vi har kört, är det ganska primitivt med moderna mått mätt.

Ska man köpa en Dacia är det för att spara pengar

Tygklädsel, mycket hårdplast, manuellt inställbara sidospeglar, ingen infotainmentskärm över huvud taget och manuell växellåda. Vill man ha automat och pekskärm måste man köpa den dyrare versionen som börjar på 204 900 kronor. Vår analys är att den inte är värd det utan att man då gör bättre i att köpa en annan bil. Ska man köpa en Dacia är det alltså för att spara pengar, även om Dacia har visat sig vara ganska populära hos sina ägare och har ett gott andrahandsvärde.

Det här är en bruksbil och för det ändamålet fungerar den bra. Motorn är relativt pigg och växellådan är lättanvänd. Kopplingen är mjuk och fin och bromsarna till belåtenhet. Det är inga moderna grejer, vilket gör att motorn är relativt törstig i förhållande till sin begränsade kraft och bilens låga vikt.

Ljudkvaliteten ur högtalarna är den sämsta vi hört på mycket länge

Man vänjer sig förvånansvärt snabbt vid att använda sin telefon för navigation och underhållning. Det finns en utmärkt hållare uppe på panelen och ett usb-uttag för laddning. Vill du lyssna på radio styr du denna med en knappsats på rattens baksida, och på en liten display för färddatorn mellan mätarna i instrumenteringen visas vald kanal. Dock är ljudkvaliteten ur högtalarna den sämsta vi hört på mycket länge.

Fjädringskomforten är godkänd, och ganska bekväm i motorvägsfart

Utrymme finns det också gott om i Sandero. Särskilt i baksätet och i bagaget jämfört med de två andra testbilarna. Stoppningen i stolarna är ganska mjuk men aningen svampig, vilket gör att den fungerar bra på kortare turer men vi skulle inte vilja tillbringa långa semesterdagar här. Fjädringskomforten är godkänd, och ganska bekväm uppe i motorvägsfart. Men om du köper den höjda och betydligt dyrare Stepway-versionen får du en hårdare stötdämpning och därmed sämre komfort.

Två stjärnor i Euro NCAP:s krocktest är uselt för en ny bil

Det sämsta med Dacia Sandero är krocksäkerheten. Två stjärnor i Euro NCAP:s krocktest är uselt för en ny bil. Eller, Sandero är en modernisering av en gammal modell, vilket förmodligen förklarar det dåliga krockbetyget. Det som Euro NCAP slår ner hårdast på i betygsättningen är att det saknas moderna system som autobroms för oskyddade trafikanter. Det finns en autobromsfunktion, men den är väldigt enkel om man jämför med andra moderna bilar. Karossens krocksäkerhet är godkänd, även om den inte heller får särskilt höga betyg.

Vi kan inte rekommendera Dacia Sandero som en vettig familjebil

På grund av detta kan vi inte rekommendera Dacia Sandero som en vettig familjebil. Men om du är ute efter ett billigt transportmedel och ditt alternativ är att köpa en äldre begagnad bil, som inte heller har modern krocksäkerhet, kan Sandero mycket väl vara ett vettigt alternativ.

Hyundai i10 1.0 T-GDi N Line

HYUNDAIS MINSTING i10 går att köpa för 164 900 kronor. Eller privatleasa för 2 735 kronor. Då får man en 67-hästkrafters manuellt växlad liten krabat. Eftersom pressbilen från Toyota till det här testet är automatväxlad, vilken kostar drygt 200 000 kronor, kunde vi kosta på oss att köra Hyundais toppversion av i10, nämligen N Line. Det innebär tuffare utseende och ett turboaggregat på den trecylindriga motorn som då ger 100 hästar jämnt. Priset stiger till 199 900 kronor, alternativt 3 435 kronor i månaden för privatleasing.

Vill du ha automatlåda är du hänvisad till den svagare motorn

Växlarna måste du fortfarande byta manuellt. Vill du ha automatlåda är du hänvisad till den svagare motorn och du får då en så kallad robotlåda. Det är en robotiserad manuell låda, vilket innebär att du bara har två pedaler och kör den som en automat. Men i stället för att växlarna avlöser varandra sömlöst måste du vänta på att roboten ska byta dem åt dig. Det innebär att växlingarna tar tid och körningen blir ryckig. Vill du ha automatlåda är därför Toyota Aygo X ett bättre val.

I det här sällskapet står den som tydlig segrare i körglädjeronden

Tycker du däremot om att köra aktivt, så utklassar i10 N Line de två andra testbilarna med råge. Det här är en riktigt rolig liten gynnare som både har bra gasrespons och distinkta manuella växellägen. Siffrorna i faktabladet kanske inte imponerar, men i det här sällskapet står den som tydlig segrare i körglädjeronden.

Lilla i10, som är den minsta bilen i det här testet – och faktiskt en av de minsta bilarna vi har kört – har faktiskt viss storbilskänsla. Framför allt när det kommer till utrustningen och funktionerna. Bilen känns påkostad och man har inte snålat med detaljarbetet.

Man kan gå på upptäcktsfärd både exteriört och interiört för att finna designdetaljer som Hyundai har kostat på den lilla bilen. På C-stolpen finner vi exempelvis i10-loggan i rött. Interiört finner vi ett läckert rutmönster som återkommer på dörrarnas insida, på instrumentpanelen och i sätesklädseln.

Med bra vändcirkel och backkamera är det en drömbil i stadstrafik

När det kommer till utrustning och funktioner känns i10 nästan lite lyxig i det här gänget. Man har inte bara sätesvärme utan även uppvärmd ratt är standardutrustning. Precis som i Toyotan finns en separat klimatanläggning och Apple Carplay samt Android Auto. Med bra vändcirkel och backkamera är detta en riktig drömbil att manövrera i stadstrafik och fickparkera med.

Baksätet är imponerande stort jämfört med Toyota Aygo X. Även bakdörrarna och insteget är mycket bättre på i10. Bakdörrarna har rutor som går att hissa ner, eldrivna till och med, till skillnad från Aygo X som bara har små ventilationsfönster som tiltas ut några centimeter. Det här är en minibil som man utan problem kan åka fler än två i.

i10 har fått föga imponerande tre stjärnor av Euro NCAP

När det kommer till säkerhet har i10 fått föga imponerande tre stjärnor av Euro NCAP. Bilen har en relativt krocksäker kaross, och den har även många moderna aktiva säkerhetssystem. Men framför allt gör Euro NCAP nedslag på autobromsen, som de bara tycker gör ett medelbra jobb.

Toyota Aygo X 1,0 VVT-i

AYGO ÄR SÅ LITEN ATT att den fick heta X. När de större Toyotamodellerna i tuffare versioner heter Cross, heter Aygo bara X, även om det också ska uttalas Cross. Nu finns det ingen Aygo utan X, utan denna lilla gynnare kommer med de svarta plastskärmarna runt hjulhusen från start. Priset börjar på 187 900 kronor. Privatleasing kostar 2 895 kronor i månaden.

Då får man en femväxlad manuell låda; vill man ha en automatlåda blir bilens pris 202 900 kronor. Det är ganska mycket pengar för en så liten bil, men som vi har berättat tidigare är det svårt för biltillverkare att göra just småbilar billiga.

Småbilar ska ha alla grejer som stora bilar har, men de får inte kosta lika mycket

För småbilar ska ha alla grejer som stora bilar har. Som motor, växellåda, infotainmentsystem, klimatanläggning, krocksäkerhet och komfort, men de får inte kosta lika mycket som en stor bil. Luft är ju fortfarande gratis och den mindre karossen är marginellt billigare att tillverka. Men trots att nya Aygo X är så liten är den större på alla ledder än tidigare Aygo.

Ett av de starkaste argumenten för Aygo X är att den har en vettig automatlåda

Automatlådan är en steglös CVT-historia och när den paras med den motorsvaga kraftkällan blir det oundvikligen mycket motorljud under accelerationerna. Den trecylindriga bensinmotorn saknar överladdning och man får lägga sig på högre varvtal för att orka skjuta på den lilla bilen. Det fungerar bra men surrar en hel del. Dock är Toyotas låda betydligt smidigare än den robotiserade automatlådan som sitter i Hyundai i10. Därför är ett av de starkaste argumenten för Aygo X, jämfört med Hyundai i10, att den har en vettig automatlåda och att den är väldigt smidig att köra i stadstrafik.

På infotainmentsidan har Toyota inte snålat

På infotainmentsidan har Toyota inte snålat. En pekskärm med Apple Carplay och Android Auto finns med från start. För den som köper tillvalspaket finns det både en större skärm på åtta tum samt en ljudanläggning från JBL med subwoofer i bagageutrymmet. Det senare är trevligt för den som uppskattar musik, men tänk på att det minimala bagageutrymmet blir ännu mindre när det placeras en bashögtalare där.

Framstolarna är gedigna och alla testförare sitter bra i Aygo X. Ratten går dock bara att ställa i höjdled och alltså inte i längdled, vilket är dåligt för lite längre förare. De två andra testbilarna har mittarmsstöd till förarstolen, så det är något vi saknar när vi kliver in i den lilla Toyotan.

Baksätet är knappt användbart för normallånga personer

Baksätet är också med marginal sämst. Det är knappt användbart för normallånga personer, både knä- och huvudutrymmet är ytterst begränsat. Och det finns inte ens någon femte sittplats i mitten. Toyotan är längre, bredare och högre än Hyundai i10, men i baksätet känns den betydligt mindre.

En av de bästa sakerna är den toppmoderna säkerheten

En av de bästa sakerna med Aygo X är den toppmoderna säkerheten. Både den passiva krocksäkerheten och de aktiva systemen är mycket bra enligt Euro NCAP jämfört med andra småbilar. Lill-Toyotan har även lyxiga assistanssystem som filhållning och adaptiv farthållare. Tillsammans med automatlådan och riktigt bra fjädring för bilstorleken är detta den bekvämaste bilen av de tre. För två vuxna kan tilläggas.

Visst saknar vi turbotrycket som finns i de andra testbilarna, men i gengäld har Aygo X riktigt låg förbrukning; man kör med lätthet på under halvlitern per mil.

Aygo X är ett bra köp för den som söker en liten bil

Med generösa garantier och en förmodat bra driftssäkerhet är Aygo X ett bra köp för den som söker en liten bil med små ägandekostnader.

Text: Motors testlag Foto: James Holm