Ren bil – smutsig bransch Artikel ur Motor nr 3/2020

2003 startade Ashkan Hatamifar biltvätten Tide Car på Hisingen i Göteborg. Vid tiden var affärsidén – handtvätt av bilar – en relativt ovanlig företeelse i Sverige.

– Då var det väldigt speciellt med handtvättade bilar. Det var nytt för många kunder. Det var en fin bransch med stor yrkesstolthet, säger Ashkan. I dag är tvättcentret ett av Sveriges största. Här erbjuds rekond, gör-det-själv-tvätt, lastbilstvätt och en handtvättsgata med transportband som har kapacitet att ta emot en bil i minuten. Storleken och kapaciteten på verksamheten har varit nödvändig för överlevnaden i den bransch som inte är vad den en gång var.

– Sex–sju år efter starten spred sig konceptet. På ett dåligt sätt, tyvärr, säger Ashkan och berättar att konkurrensen i Göteborgs stad gått från tre–fyra biltvättar med inriktning på handtvätt till 50–60 stycken.

– Vi klarar oss eftersom handtvätten bara är en av flera kostnadsbärare. Med den hoppas vi gå plus minus noll. En mättad marknad har lett till att priserna har dumpats och att bilister i dag kan få sin bil handtvättad för så lite som 99 kronor. Det många kunder inte vet – eller blundar för – är att det ofta handlar om illegala verksamheter skyldiga till människohandel, svartarbete, lönedumpning, arbetsmiljörisker och miljöbrott.

– Ägarna har grävt sin egen grop. Priserna har pressats så mycket att de inte har råd att jobba lagligt. Dessutom är det svårt att hitta arbetskraft, trots att många är arbetslösa. Folk säger: ”Varför ska jag jobba för några tusen när jag redan går på socialbidrag?” Ägarna måste betala svart för att locka till sig anställda. Då får arbetarna både svart lön och socialbidrag. Förr kunde vi ge bonusar till våra killar. Nu tvingas i stället seriösa biltvättar säga upp personal som i sin tur blir en börda för samhället, säger Ashkan.

Ökat krav på personalliggare

Den 1 juni 2018 utökades kravet på personalliggare till tre nya branscher: livsmedels- och tobaksgrossister, kropps- och skönhetsvård samt fordonsservice. Med en förteckning över vilka som jobbar på arbetsplatserna ville regeringen skapa verktyg med vilka myndigheterna kan motverka problemen som Ashkan Hatamifar sett växa fram. Sedan dess har Skatteverket, tillsammans med sju andra myndigheter, riktat myndighetsgemensamma inspektioner mot de illegala biltvättarna. Conny Svensson är nationell samordnare på Skatteverket.

– Det är inte ett storstadsfenomen. Problemen förekommer över hela landet. Jag reser själv mycket och är nog lite yrkesskadad eftersom jag ser oerhört billiga erbjudanden överallt. Conny Svensson menar att personalliggaren kan vara välskött, men det är först i nästa steg – när man tittar på hur mycket lön som betalas ut – som man får en bild av hur företaget sköts.
– Då kan vi se att vissa ligger utanför systemet, trots att det kan se rätt ut på pappret, säger Conny Svensson och tillägger att arbetskraften inte sällan utgörs av människor som fått avslag på sin asylansökan, men uppehåller sig i landet ändå.

– Vi ser att det bor folk i tvätthallarna. De sitter där och vågar inte gå ut. De tvättar en bil och försvinner in i mörkret igen. Det är inte klokt att detta är Sverige år 2020. Det är slaveri. De är förstås jätterädda när de har avvisningsbeslut hängande över sig. Man flyr tvärs över jorden och vill göra rätt för sig, men kommer inte in i samhället utan kliver rakt in i ett utnyttjande.

Organiserad människohandel

I Sverige i dag kan man arbeta i upp till sex månader och fortfarande betala skatt i det land man kommer ifrån. Det har enligt Conny Svensson lett till förekomsten av ”otillbörlig arbetskraftsexploatering”, vilket här tar gestalt i organiserad människohandel där människor slussas runt för att arbeta kortare perioder i olika länder.

– Det vittnas om att de utnyttjas av landsmän som vet vilka premisser de utsatta lever under. De pratar samma språk och kan, så att säga, skrämmas. Vi har lagt ett förslag till departementet om att man ska skattas från första kronan. Det skulle vara en väg framåt. Så går det till i många länder och där har man inte ens dessa diskussioner. Hur långa är arbetspassen för de som arbetar på dessa biltvättar?

– Det handlar inte om arbetspass. Det handlar om öppettider. Hur låga löner har ni sett?

– När vi var ute senast såg vi att man tjänade sex kronor i timmen, trots att man lovats en helt annan lön. Vart går pengarna när man köper en svart biltvätt?

– När vi följt pengarna har vi sett att de inte sällan leder till organiserad brottslighet och grovt kriminella kretsar, där man köper vapen för att skjuta varandra. När knarkhandeln har fått mer ögon på sig hittar man andra sätt att tjäna pengar till den organiserade brottsligheten. Det kan handla om biltvättar, illegal tobak med höga skatter och annat. Ytterligare ett problem är den eftersatta säkerheten på många illegala biltvättar, där ägarna ofta saknar kunskap om kemiska ämnen, har obesiktigade lyftanordningar och okontrollerade tryckkärl som riskerar att sprängas. Vidare saknas ofta skydds- och arbetskläder. Arne Alfredsson är tillförordnad avdelningschef på avdelningen för myndighetsgemensam kontroll på Arbetsmiljöverket.

– Inte sällan möter vi en arbetsmiljö med stora säkerhetsbrister, vars yttersta konsekvens är att folk dör på grund av arbetet. Det är ofta skitigt och smutsigt och det händer ofta att vi träffar på utländsk arbetskraft som inte har förutsättningar att skydda sig. Enligt Arne Alfredsson har man under 2018 och 2019 noterat ett tjugotal olyckor. Samtidigt pekar han på ett stort mörkertal. Han menar att det kan handla om en kunskapsfråga. Alla känner inte till att man är skyldig att anmäla olyckor till Arbetsmiljöverket.

– Det ligger på arbetsgivaren att systematiskt undersöka och bedöma risker och vidta åtgärder. Om en konkurrens på lika villkor ska uppstå behöver alla leva upp till de regler som gäller. Annars uppstår en osund konkurrens som gynnar dem som inte följer regelverket och så kan vi inte ha det. Alla ska verka på samma villkor. De illegala biltvättarna är dessutom rejäla miljöbovar. Den som driver kommersiell biltvätt är i regel skyldig att inneha reningsverk och oljeavskiljare, men då priset för denna utrustning kan uppgå till 1,5 miljoner kronor är det många som avstår investeringen och gör sig skyldiga till brott mot miljöbalken. Det berättar Robert Dimmlich, vd för branschorganisationen Svensk Bensinhandel, vilka också ligger bakom initiativet Hållbar biltvätt.

– En godkänd tvättautomat renar ungefär 92–93 procent av vattnet innan det går tillbaka i systemet. Driver man sin biltvätt på en parkeringsplats eller ett hål i väggen så blir det stora volymer av kemikalier, tungmetaller och olja som åker rakt ned i våra dagvattenbrunnar, och vidare ner i våra sjöar, säger Robert Dimmlich. Ashkan Hatamifar på Tide Car berättar om ett vanligt sätt på vilket de illegala biltvättarna kringgår reglerna: en biltvätt räknas som liten om man inte tvättar fler än 5 000 bilar om året. Då omfattas den inte av miljökraven.

– Då behöver man inte investera i reningsverk och oljeavskiljare. När exempelvis Miljöförvaltningen gör kontroll så säger ägarna att de bara tvättar 4 999 bilar per år. Det är bara att räkna: 99 kronor gånger 4 999 blir 490 000 kronor på ett år. Räknar man in löner, hyra och utrustning så går det förstås inte ihop – särskilt när de 99 kronorna är inklusive moms. Det fattar vem som helst, men inte myndigheterna, skrattar Ashkan.

Människohandel, svartarbete, arbetsmiljörisker, snedvriden konkurrens, miljöbrott. Problemen med illegala biltvättar är alltså många, men vad kan göras för att komma till rätta med fusket, utöver svenska myndigheters gemensamma kontroller? Flera saker. Det menar alla som Motor talat med. En start att är börja med sig själv. Som konsument bör man helt enkelt fråga sig själv om man är villig att få sin bil ren i en smutsig bransch. Robert Dimmlich igen:

– Det verkar finnas en acceptans för detta i samhället. Städhjälp och annat är förenat med ett socialt stigma. Det verkar inte gälla för biltvättarna. Där kan man sitta vid lunchbordet och tipsa om ställen som bara tar 99 kronor för en biltvätt. Det måste ske en ändring där, säger Robert Dimmlich och gör ett kort räkneexempel:

– För den som arbetar med biltvätt ligger den kollektivavtalsenliga lönen på minst 175 kronor per timme inklusive sociala avgifter. Om en biltvätt kostar 99 kronor så kan ägaren inte betala en bråkdel av den lönen. Inte när man också ska betala lokalhyra, köpa utrustning och förbrukningsmaterial, samt investera långsiktigt i företaget. Så vad är det minsta en konsument bör betala för en handtvätt – om han eller hon vill vara säker på att pengarna inte går till illegal verksamhet? Det beror på vilken tvätt du köper och vilken kapacitet anläggningen har.

– Förutsatt att tvätten bara är utvändig, så kan man generellt säga att en handtvätt för mindre än 200 kronor sannolikt inte kan vara vit, och då bör man åtminstone ställa några kontrollfrågor, säger Robert Dimmlich och får medhåll av Ashkan Hatamifar på Tide Car i Göteborg:

– Om en liten biltvättsfirma tar under 200 kronor för en tvätt så är den garanterat olaglig, säger han och påtalar att det finns andra saker att titta på för att se om verksamheten är illegal eller inte.

– Bland de illegala biltvättarna jobbar säkert 70 procent utan arbetskläder – eftersom de ska kunna smita i väg och ägaren ska kunna säga att de inte jobbar där om det blir en kontroll. Sedan slits hallarna mycket. Är det mörkt i lokalerna så kan man misstänka att de har något att dölja.

CONNY SVENSSON på Skatteverket håller det enkelt och uppmanar till sunt förnuft.

– Om det låter för billigt för att vara sant – då är det också det. Visst, jag förstår att folk ser ned i den egna plånboken, men ibland måste man lyfta blicken och fundera ett varv extra.

Arne Alfredsson igen.

– Som myndighet kan man alltid vara ute och störa, men vi behöver hjälp från arbetsmarknadens parter och från allmänheten. Varför väljer man en biltvätt som kostar 99 kronor? Vi måste alla hjälpas åt om vi vill ha ett samhälle som bygger på sund konkurrens.

ARNE ALFREDSSON på Arbetsmiljöverket, som sedan 2018 samordnar de myndighetsgemensamma kontrollerna av biltvättar, anser att det finns goda förutsättningar att motverka oegentligheterna i branschen.

– Regeringen har gett oss uppdraget att mellan 2018 och 2020 utöva dessa myndighetsgemensamma kontroller och vi har avsatt resurser för det, säger Arne Alfredsson. Conny Svensson på Skatteverket efterlyser dock sekretesslättnader myndigheterna emellan. Det skulle innebära att myndigheterna inte måste förlita sig på de mer omfattande myndighetsgemensamma kontrollerna. Om exempelvis Skatteverket vid en egen kontroll upptäcker att en person arbetar svart och dessutom går på bidrag från Försäkringskassan, så får inte Skatteverket dela den informationen med just Försäkringskassan. Myndigheterna blir alltså bakbundna av sekretesslagen i dessa lägen, vilket i förlängningen leder till att svartarbetare också kan stå som bidragstagare.

– Det finns en problematik med sekretessen myndigheter emellan. I dag kan vi inte lämna ut information om löner och ersättningar till utbetalande myndigheter, säger han.

Arne Alfredsson är inne på ett liknande spår.

– Genom att dela information mellan myndigheter är det alltid lättare att bli skarpare i urval och efterarbete. Vi behöver normalt inte veta alla detaljer vid våra urval. Vi behöver information om besöksvärda verksamheter, men redan där kan sekretessen vara ett hinder. Samtidigt har vi stor ödmjukhet inför offentlighets- och sekretesslagen. Man måste hela tiden väga integriteten i den ena vågskålen och transparensen i den andra. Vi kanske vill en sak, men lagstiftarna möjligen en annan, säger Arne Alfredsson.

Ashkan Hatamifar på biltvätten Tide Car menar dock att myndigheternas ansträngningar inte är tillräckliga.

– Det finns bara ett sätt att få stopp på det här: Gränspolisen och Skatteverket måste samarbeta oftare. Gränspolisen är de enda som har makt att stoppa folk som försöker springa i väg. Skatteverket måste sedan jämföra med vad bolaget rapporterat månaden innan. Nu är det mest bara kontroller utan effekt, där myndigheter utan befogenheter säger ”aja baja, så där får man inte göra”. Killarna smiter i väg och så kör man i gång igen dagen därpå. Det gör att människor fortsätter att utnyttjas, säger Ashkan Hatamifar och tillägger:

– Samtidigt, vad skulle du själv göra: Sova på gatan eller få övernattning och mat?