Den 15 januari 2020 fick Stockholm landets första miljözon klass 2. Det innebär i princip stopp för alla bilar som är tillverkade före 2010. M Sverige har uttryckt stark kritik mot beslutet: "Trafikborgarrådet Daniel Helldén valde att låta Stockholms bilister stå för notan, i form av nyköp av bilar, för att få igenom en symbolisk miljözon som bara är ett slag i tomma luften", sa Heléne Lilja, chef Kommunikation och samhälle, när beslutet togs i september 2019.
I augusti 2018 beslutade regeringen om ändringar i trafikförordningen som gör det möjligt för kommunerna att införa nya miljözonerna från år 2020. Kommuner kan besluta att införa en eller fler miljözoner för personbilar och lätta lastbilar enligt ovan.
I korthet kan zonerna beskrivas så här:
- Zon 2, från 1 januari 2020 förbud mot bilar som inte uppfyller utsläppsklass Euro 5 (ca 2009 och tidigare). Från 1 juli 2022 förbud mot dieselbilar som inte uppfyller Euro 6 (ca 2014 och tidigare) samt bensin-, etanol- och biogasbilar som inte uppfyller utsläppsklass Euro 5 (ca 2009 och tidigare).
- Zon 3, från 1 januari 2020 förbud mot alla lätta fordon med förbränningsmotor, förutom biogasbilar som uppfyller Euro 6. Förbudet gäller även tunga fordon men bland dessa tillåts också laddhybrider, el- och vätgasfordon samt biogasfordon med Euro 6.
- Zon 1 är den miljözon som redan finns för tunga fordon i åtta kommuner. Kommuner kan enligt trafikförordningen införa en miljözon för tunga fordon (lastbilar och bussar). Miljözoner tillåter endast tunga fordon som uppfyller Euro V och Euro VI (från 2021 endast Euro VI). De finns idag i Stockholm, Göteborg, Malmö, Mölndal, Uppsala, Helsingborg, Lund och Umeå.
Vad säger M Sverige om miljözoner?
- Luftkvaliteten är viktig och gemensamt beslutade gränsvärden ska vi självklart försöka hålla. Om det kräver att användningen av redan sålda fordonstyper begränsas, kan det endast gälla på de platser och vid de tidpunkter som satta gränsvärden överskrids. Det är orimligt att kommunerna ska kunna införa miljözoner vid tider och platser där luftkvaliteten uppfyller miljökvalitetsmålen.
- Regeringen måste i första hand sätta press på tillverkarna att åtgärda utsläppsnivåerna och/eller kompensera konsumenterna. Biltillverkarna har sålt fordon som släpper ut många gånger mer kväveoxid vid verklig körning än vad typgodkännandet anger. Hushållen ska självklart inte drabbas av detta utsläppstrixande, vare sig genom dålig luft eller av att få sina bilar förbjudna i stora områden utan någon som helst kompensation. Att tvinga hushållen att köpa nya bilar av de trixande tillverkarna är helt oacceptabelt.
- Svenska politiker har förordat snåla dieselbilar under lång tid och vissa modeller är till och med skattebefriade under fem år som så kallade miljöbilar. De kan dessutom tankas med helt eller delvis förnyelsebar diesel och blir då betydligt bättre för klimatet än bensinbilar. Utan dessa bilar blir det mycket svårt att klara omställningen till fossiloberoende fordonsflotta 2030. Förtroendet för det viktiga omställningsarbetet riskerar att snabbt förbrukas.
- I andra länder har introduktionen av laddbara bilar påskyndats avsevärt genom tydliga fördelar både vid köp och under tiden man äger bilen. I Norge var 40 procent av alla nya bilar laddbara 2017, i Sverige var det 5 procent. Med bättre stimulanser kommer fler rena fordon och luften blir bättre.
- En ordentlig skrotningspremie är ett effektivt sätt att få bort äldre bilar med sämre avgasrening och säkerhet. Det skapar vinster för både miljön och trafiksäkerheten.
- Konsekvenserna av eventuella miljözoner måste utredas betydligt bättre. Idag känner ingen till effekter på handel, arbetstillfällen, samhällsekonomi eller segregation. Transportstyrelsens utredning har visat på enorma kostnader för hushållen, 9,4 miljarder bara i Stockholm men små vinster för samhället, endast 33 miljoner per år, i 10 år.
- Andra utsläppskällor måste också åtgärdas. Sjöfarten står för en mycket stor del av kväveoxidutsläppen. I Göteborg stå den för 45 procent av utsläppen. Ett kryssningsfartyg kan släppa ut avgaser motsvarande tusentals lastbilar eller miljontals bilar, Stockholm tar årligen emot 250–300 kryssningsfartyg.