Till bilkyrkogården vid Kyrkö mosse i södra Småland hittar en strid ström av bilfantaster, pensionärsföreningar, motorklubbar och nyfikna. Den föränderliga naturen gör platsen till ett levande museum över döda ting. Skrotbilarna är på väg att slukas av skogen, men de kan betraktas ännu en tid.

EN DANSK FAMILJ med fem personer från tre generationer är de första jag möter i skogen. De har just gått runt på bilkyrkogården vid Kyrkö mosse utanför Ryd i södra Småland. – Vilket spännande ställe, utbrister en kvinna.

Något liknande finns inte i Danmark, vad hon känner till. De andra skakar också på huvudet och skrattar. De pratar gärna, men vill inte ha med sina namn i tidningen. Hur hittade familjen hit, kan man undra.

– Vi läste om det i en turistbroschyr och tyckte att det verkade intressant, blir svaret.

Smålands museum har pekat ut den övergivna bilskroten vid Kyrkö mosse som ett kulturminne och det bidrar säkert till att många söker sig till platsen. Familjen följde rådet i turistinformationen att ta med sig gummistövlar. Det var klokt. Den här dagen är det mycket blött i terrängen. För en stund är det tyst i skogen. Bara vinden som drar genom granar och ormbunkar ger ett svagt sus.

Den här bussen åkte jag på skolresa till Helsingör med 1953. 

När de första skrotbilarna kan skönjas i cyklande på landsvägen (i dag väg 119) längs mossen. Han hade slutat sitt arbete som lantarbetare i Skåne och flyttat tillbaka till sina barndomstrakter vid Ryd. Torvströ, tänkte han, är något som bönderna behöver. Idén låg rätt i tiden och Åke letade efter ett jobb.

Markägaren lät Åke ta upp torv och även bygga ett litet hus åt sig. Affärerna gick skapligt fram till andra världskrigets slut. Då började bönderna ersätta torvströ med spån från sågverken.

VID DEN HÄR tiden uppmanade myndigheterna folk att ställa sina skrotbilar på Kyrkö mosse. Någonstans skulle de ju ställas undan. Uttjänta fordon hamnade ofta på någon skogsväg. Redan i slutet av 1930-talet ställdes de första bilarna här på mossen. Åke började plocka av generatorer, startmotorer, batterier och annat som kunde vara av intresse för bilägare. På så vis fick han en ny inkomstkälla när efterfrågan på torv minskade.

Det var långt innan dagens auktoriserade skrotningsföretag satte igång med att se till att inlämnade och bärgade bilvrak går igenom processen med återvinning och fragmentering.

– Det här är en Morris Minor, årsmodell 53. Jag har själv en 51:a som jag brukar köra hit med när jag ska guida folk. Min är äldre än den här, säger Jan Johansson och pekar på en rostig Morris Minor med dess karakteristiska bulliga skärmar.

Kyrkö mosse lockar besökare från många länder

En grupp besökare dyker upp. De vuxna går runt och fotograferar medan barnen tittar storögt på allt som sticker fram mellan grenar och mossa. Jan och jag går från den ena skrotbilen till den andra. Här vilar skalet av PV 444 som har haft delad bakruta, Volvo Duetter, Amazoner, DKW, Austin, folkvagnsbussar, Oplar, VW, Renault och Fordar från olika tider, flera gamla Mercedesmodeller och ett antal andra. Flera, som inte består av mycket mer än ett rostigt skal, går knappt att bestämma modell på. Mycket är bortplockat och rosten gör sitt för att dölja beteckningar och andra kännetecken. Omkring 130 bilar sammanlagt. Flera varubilar, täckta eller med flak, hittar man också.

– Det här var målarmästare Hörbergs bil, en mycket känd bil här i trakten, säger Jan och pekar på firmabilen som nästan helt är överväxt av grangrenar. – Den här bussen åkte jag på skolresa till Helsingör med 1953, säger han när vi kommit fram till en buss bredvid det som återstår av Åke Danielssons bostadshus.

Bussen, en Volvo Hägglund från tidigt 1950 -tal, använde Åke till verkstad och lagerlokal när hade slutat att transportera människor.

Den körde i linjetrafik i Norrland till en början. Bussen skrotades 1967 eftersom det inte ansågs lönt att bygga om den inför omläggningen till högertrafik.

För en del år sedan spreds ryktet att Abbas turnébuss skulle finnas här på mossen. Tyska turister lär ha bidragit till ryktesspridningen, säger Jan med en blinkning. Han dementerade ryktet i en radiosändning.

På 30-talet började Åke Danielsson plocka av bildelar från uttjänta fordon som placerats på Kyrkö mosse. Foto Sven Rosell
På 30-talet började Åke Danielsson plocka av bildelar från uttjänta fordon som placerats på Kyrkö mosse. Foto Sven Rosell

En smått otrolig historia om en av mercorna på mossen kan däremot vara sann. Efter viss tvekan pekar Jan på ett bilvrak som skulle kunna vara från en Mercedes modell större. Det påstås att Eva Braun ska ha fått bilen av Hitler i början av 1940-talet. Bakdörrarna var så kallade kidnappardörrar där gångjärnen sitter i bakkanten (bland annat Saab 92, 93 och 95 hade sådana dörrar). Efter kriget såldes bilen till någon i Sverige och så småningom hamnade den i Ryd där den användes som taxi.

Ryktet om att Eva Brauns bil står på mossen har varit i omlopp så länge att det har blivit till en sanning, men om det verkligen stämmer är inte belagt. Men det är en bra historia. När Åke Danielsson hade flyttat till ett äldreboende upptäckte allt fler den fascinerande platsen.

Länge låg den undanskymd och var nästintill okänd även bland folk häromkring. Nu började besökare från hela landet komma hit, liksom turister från Tyskland och Danmark.

Kyrkö mosse lockar besökare från många länder.
Kyrkö mosse lockar besökare från många länder.

I de gästböcker som fanns här tidigare kunde man se att även mer långväga besökare hittade hit. Ett par hundra besökare per dag under sommaren är inget ovanligt. I dag visar skyltar och vägvisare var platsen finns.

Kerstin Bengtsson från Ryd gav ut fotoboken Åkes värld – bilkyrkogården 2018. Den ligger framme på disken i järnhandeln i Ryd. Hennes foton, som är tagna under många år, visar hur platsen förändrats med tiden. Sakta men säkert försvinner karosserna i naturen. Naturens kraft och tidens gång blir påtaglig i bilderna. En tidigare markägare, berättar Kerstin Bengtsson i boken, blev vittne till en man som stod och grät vid en av skrotbilarna. Där i skogen stod en bil som tillhört honom en gång för länge sedan. Men man behöver inte ha rattat någon av bilarna för att bli berörd av ett besök på bilkyrkogården vid Kyrkö mosse. 

Läs mer om övergivna bilar i Motor nr 3 2022