Bilar och bränslen

Alternativa drivmedel för bensin-/dieselbilar

• E85, etanol. Det vanligaste alternativa drivmedlet i Sverige. Benämningen antyder 85% etanol, resterande 15% är vanlig bensin. Blandningen kan variera något och vintertid är etanolhalten lägre, ca 75%. Enligt standard får etanolhalten inte vara lägre än 70% i E85. För att motorn ska kunna köras på bränslet krävs att bilen är avsedd, godkänd och registrerad för det. Motorvärmare kan vara nödvändigt för kallstarter vid -15 grader eller lägre temperatur.
• E10, en bränsleblandning som inte kommit till Sverige ännu, även om planen var att introducera den redan 2010. 10% etanol, 90% vanlig bensin. Förekommer i andra EU-länder och är tänkt att med tiden ersätta 95-oktanig bensin. Främst med tanke på högre inblandning förnyelsebar etanol. Fungerar för de flesta bilar, dock med vissa undantag. Listor finns hos respektive biltillverkare, förslagsvis deras hemsida.
• RME, RapsMetylEster. Framställs av mestadels rapsolja och fossil metanol. Kan bara användas i bilar efter anpassning. Ett annat problem är att tillgången på raps för drivmedels-ändamål är närmast obefintlig.
• DME, DiMetylEter. Ett bränsle som fortfarande är under utveckling och tänkt att först provas för tung trafik. Kan framställas från förnybar råvara, till exempel restprodukter från skogsindustrin.
• HVO, ett syntetiskt alternativ till fossil diesel. Kan blandas till ungefär 50 procent i vanlig diesel och ändå klara kraven i EN590, som gäller för i princip alla dieselbilar.

Då bilarna är byggda efter de standarder som finns för dessa bränslen (EN590 för diesel, SS-EN228 för bensin) kan annan inblandning skada komponenter i bilen och förutom risk för driftproblem kan både garantier och försäkringar upphöra att gälla.

Observera att bilar som är registrerade och tillverkade för att enbart köras på antingen bensin eller diesel inte får tankas med andra drivmedel.

Elbilar

Elbilen är dyr i inköp, men billig i drift. Den avancerade tekniken och de höga utvecklingskostnaderna gör bilen dyr att köpa ny. Samtidigt är antalet begagnade bilar på marknaden försvinnande litet. Det gör att elbilen ännu inte blivit något alternativ för de flesta. Men utvecklingen går åt rätt håll. Bland annat har kostnaden för batterier sjunkit mer än vad forskare och industri har räknat med.

Miljömässigt är det här idag det bästa alternativet. Även sett ur en så kallad livscykel-analys - där både tillverkningens och användandets utsläpp räknats in – är elbilen bättre än en motsvarande dieselbil. Bland annat har tyska TÜV nyligen räknat på detta. En elbil drivs av el från batterier som laddas upp med el. En nackdel kan vara osäkerheten kring bilens räckvidd, samt ett relativt högt inköpspris.

En förutsättning för miljövinst är också att den el bilen laddas med kommer från förnybara energislag. Idag är bilen mest lämpad för körning i stadstrafik. Mest nytta av elbilen har den som tar sig till arbetet på en laddning och som har möjlighet att ladda batterierna där innan hemfärd. Då utnyttjas potentialen på bästa sätt.

Elbilar med utökad räckvidd, så kallad räckviddsförlängare, innebär att en elbil enligt ovan utrustats med en förbränningsmotor som startar när strömmen i batterierna är slut, och man kan fortsätta färden utan att stanna för att ladda. Endast ett fåtal modeller på marknaden kan fås med en räckviddsförlängare idag. Konstruktionen i dessa skiljer sig något från till exempel en ladd-hybrid.

Elhybridfordon

Hybridbil har både en förbränningsmotor och en elmotor. Vanligt förekommande är en normal bensinmotor fram samt en elmotor som driver på bakaxeln. Olika varianter finns. Verkningsgraden för bilen blir bättre eftersom energi från både motorn och bilens inbromsning kan användas för att ladda upp batteriet eller hjälpa till att driva bilen vid lägre hastigheter.

Laddhybriden är konstruerad som en vanlig elhybrid, men de har något större batterier för att kunna köras längre på el och dessutom möjlighet att ladda detta från ett vägguttag, som en elbil.

Gasdrivna bilar

Bilar som drivs av fordonsgas (natur eller biogas, metan) är vanligt förekommande hos kommun och landsting samt i taxi-verksamhet. Även bussar och renhållningsfordon kör på CNG (Compressed Natural Gas). Vanligtvis används en bensinmotor som optimerats och anpassats för att även kunna köras på gas. Förvånande nog är de inte lika populära hos privat-bilisten, trots att priset ofta bara är marginellt högre än för en motsvarande bensinbil. De är billiga i drift, nackdelarna kan vara räckvidden (beror på modell) samt att tankställen för gas kan vara knepigt att hitta på landsbygden, samt utomlands. Alla länder i Europa använder inte CNG-fordon.

• CNG, Compressed Natural Gas, är det vi använder i Sverige, tank-processen är enkel. Utsläppen blir lägre oavsett om det handlar om naturgas - som är fossilt - eller biogas, som är förnybart.
• LNG = CNG i flytande (Liquid) form. Idag finns bara ett fåtal bilar och tankställen, och drivmedlet används uteslutande i tunga transporter, lastbilar.
• LPG, Liqiud Petrolium Gas, används inte i Sverige men är betydligt vanligare i Centraleuropa. Kräver helt annan teknik i bilarna och det är således inte möjligt att förväxla de två gas-typerna.

Läs mer om gasbilar

Bränslecellsfordon

En så kallad vätgasbil får sin energi genom en reaktion mellan vätgas och syre i luft. Då får man el och vattenånga, vilket blir bilens enda utsläpp i drift. Konstruktionen blir dock intressant ur miljösynpunkt först den dag vätgas kan framställas av förnyelsebar energi. Även andra bränsletyper skulle vara aktuella för den här typen av el-framställning och samlingsnamnet för biltypen är då bränslecellsfordon. På världens vägar rullar endast några prototyper och tankställena är få.